På iaf.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

IAF Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Kapitel 8 - Artikel 64 – Arbetslösa som reser till en annan medlemsstat med bibehållen rätt till ersättning

När en arbetslös kan åka till ett annat medlemsland och ha kvar rätten till arbetslöshetsersättning enligt artikel 64 i förordning nr 883/2004.

I detta kapitel återges endast de artiklar och paragrafer som har relevans i kapitlet. Vidare återges artiklarna och paragraferna enligt den senaste lydelsen i respektive författning. Det kan därför finnas övergångsbestämmelser i tidigare författningar som fortfarande gäller. Se riksdagens, regeringens, IAF:s och den europeiska kommissionens webbsidor för ytterligare information om författningstexten respektive övergångsbestämmelser.

Nytt rättsfall

Nytt rättsfall om fristen för registrering vid arbetsförmedlingen i mottagande medlemsstat när en arbetssökande reser till annat EU-land med bibehållen ersättning. Kammarrätten i Stockholms dom den 24 oktober 2016 i mål nr 7886-15. HFD meddelade inte prövningstillstånd i frågan, mål nr 6118-15.

Förordning 883/2004

Artikel 64

Arbetslösa som reser till en annan medlemsstat

  1. En person som är helt arbetslös och som uppfyller de villkor som ställs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning för rätt till förmåner och som reser till en annan medlemsstat för att söka arbete där, skall bibehålla rätten till kontanta arbetslöshetsförmåner på de villkor och med de begränsningar som anges i det följande:
    a) Före avresan skall den arbetslösa personen ha varit registrerad som arbetssökande och stått till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga medlemsstaten under minst fyra veckor efter det att han blev arbetslös. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna kan dock ge honom tillstånd att avresa innan denna tidsfrist har löpt ut. 
    b) Den arbetslösa personen måste registrera sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken personen reser, underkasta sig den kontroll som utförs där samt iaktta villkoren enligt den medlemsstatens lagstiftning. Detta villkor skall anses uppfyllt för perioden före registreringen om den berörda personen registrerar sig inom sju dagar från och med den dag då personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen lämnat. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna får i undantagsfall förlänga denna tidsfrist. 
    c) Rätten till förmåner skall bibehållas under en period om tre månader från och med den dag då den arbetslösa personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen lämnade, under förutsättning att den sammanlagda tiden för utgivande av förmåner inte överstiger den tid under vilken personen har rätt till förmåner enligt den medlemsstatens lagstiftning. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga institutionerna får förlänga perioden med tre månader till högst sex månader.
    d) Förmånerna skall utges av den behöriga institutionen i enlighet med den lagstiftning institutionen tillämpar och på dess egen bekostnad.
  2. Om personen återvänder till den behöriga medlemsstaten vid eller före utgången av den period under vilken personen har rätt till förmåner enligt punkt 1 c, skall personen fortfarande ha rätt till förmåner enligt den medlemsstatens lagstiftning. Personen förlorar all rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten om denne inte återvänder dit vid eller före utgången av nämnda period, om inte bestämmelserna i den lagstiftningen är mer gynnsamma. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna får i undantagsfall medge att den berörda personen återvänder vid ett senare datum utan att förlora sin rätt.
  3. Såvida inte den behöriga medlemsstatens lagstiftning är mer gynnsam skall den längsta totala period som rätten till förmåner bibehålls mellan två anställningsperioder enligt punkt 1 vara tre månader. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga institutionerna får förlänga den perioden upp till högst sex månader.
  4. Formerna för informationsutbyte, samarbete och ömsesidigt bistånd mellan institutioner och organ i den behöriga medlemsstaten och i den medlemsstat till vilken en person reser för att söka arbete skall fastställas i tillämpningsförordningen.

Förordning 987/2009

Artikel 55

Villkor och begränsningar för bibehållande av rätt till förmåner för en arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat

  1. För att omfattas av bestämmelserna i artikel 64 eller 65a i grundförordningen ska en arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat, före avresan underrätta den behöriga institutionen och begära en handling som styrker att han eller hon fortfarande har rätt till förmåner enligt de villkor som anges i artikel 64.1 b i grundförordningen.
    Den institutionen ska informera personen om dennes skyldigheter och översända ovannämnda handling som ska innehålla följande information:
    a) Vilken dag den arbetslösa personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten.
    b)Tidsfristen enligt artikel 64.1 b i grundförordningen för registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig.
    c) Den längsta tid under vilken rätten till förmåner kan bibehållas i enlighet med artikel 64.1 c i grundförordningen.
    d) Förhållanden som kan påverka rätten till förmåner.
  2. Den arbetslösa personen ska registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken personen beger sig i enlighet med artikel 64.1 b i grundförordningen och överlämna den handling som avses i punkt 1 till institutionen i den medlemsstaten. Om personen har underrättat den behöriga institutionen enligt punkt 1, men inte överlämnar denna handling, ska institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig vända sig till den behöriga institutionen för att få de upplysningar som krävs.
  3. Arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig för att söka arbete ska informera den arbetslösa personen om dennes skyldigheter.
  4. Institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig ska omedelbart översända en handling till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag personen registrerades hos arbetsförmedlingen och om dennes nya adress.
    Om det under den tid som den arbetslösa personen har rätt att behålla förmånerna inträffar något som kan påverka rätten till förmåner, ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig omedelbart översända en handling med relevanta upplysningar till den behöriga institutionen och till den berörda personen.
    På begäran av den behöriga institutionen ska institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig varje månad lämna relevanta upplysningar om uppföljningen av den arbetslösa personens situation och särskilt ange om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen och om denne följer de kontrollförfaranden som fastställts.
  5. Institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig ska företa eller låta företa kontroller som om det gällde en arbetslös person med rätt till förmåner enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. Vid behov ska den omedelbart underrätta den behöriga institutionen om någon sådan omständighet som avses i punkt 1 d uppstår.
  6. De behöriga myndigheterna eller de behöriga institutionerna i två eller flera medlemsstater får komma överens med varandra om särskilda förfaranden och tidsfrister när det gäller uppföljningen av den arbetslösa personens situation, och om andra åtgärder som syftar till att underlätta arbetssökandet för arbetslösa personer som beger sig till en av dessa medlemsstater, i enlighet med artikel 64 i grundförordningen.
  7. Punkterna 2-6 ska även tillämpas på den situation som omfattas av artikel 65a.3 i grundförordningen.

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Övriga bestämmelser

28 §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får inte förlänga perioden att med bibehållen ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land eller i Schweiz så att perioden sammantaget överstiger tre månader.
Förordning (2013:151).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-835.html

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2015:1) om övergång mellan stater

Utbetalning i Sverige för utresande med intyg E 303

1 § När arbetslöshetskassan får kopia på intyg E 303, som utfärdas av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen enligt villkoren i artikel 69 Rådets förordning (EEG) 1408/71, ska utbetalningar till den sökande spärras för den aktuella tremånadersperioden. Utbetalningar får återupptas under denna period om den sökande anmäler sig som arbetssökande vid svensk arbetsförmedling och uppfyller övriga villkor för rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2017:2) om anmälan hos den offentliga arbetsförmedlingen för rätt till ersättning vid arbetslöshet

Anmälan

1 §    En arbetssökande som får eller begär arbetslöshetsersättning ska vara anmäld och nåbar för Arbetsförmedlingen under hela den tid som han eller hon kvarstår som anmäld hos Arbetsförmedlingen. En sådan sökande ska, efter kallelse, med kort varsel kunna inställa sig hos Arbetsförmedlingen.

Den sökande kan anmäla sig hos Arbetsförmedlingen på följande sätt:

- via Arbetsförmedlingens digitala kanaler, eller

- genom personligt besök på Arbetsförmedlingen. 

En anmäld sökande som brutit sin arbetslöshet och därefter åter begär arbetslöshetsersättning vid förnyad arbetslöshet, ska på nytt anmäla sig som arbetslös arbetssökande hos Arbetsförmedlingen.

Den sökande ska kunna styrka sin identitet. IAFFS 2019:1.

Telefonanmälan

2 §    En sökande som får eller begär arbetslöshetsersättning kan, utöver vad som framgår av bestämmelsen i 1 §, även anmäla sig per telefon om han eller hon:

  1. på grund av störningar i datakommunikationen inte kan få kontakt med Arbetsförmedlingens webbplats den första arbetslösa dagen, 
  2. på grund av bristande kommunikationer inte kan ta sig till Arbetsförmedlingen, 
  3. är bosatt på en ort där Arbetsförmedlingen har ett begränsat öppethållande och därför inte har öppet dagen för anmälan, eller
  4. efter avbrott i sin arbetslöshet, enligt 1 § tredje stycket, åter begär arbetslöshetsersättning vid förnyad arbetslöshet. IAFFS 2019:1.

Komplettering av anmälan

2 a §    En sökande som redan har anmält sig som arbetslös arbetssökande digitalt eller genom personligt besök, kan komplettera sin anmälan genom att anmäla sig som ersättningssökande per telefon. IAFFS 2019:1.

Anmälan av arbetslöshet vid tillfälligt avbrott i fiskeverksamhet

3 §    En sökande som begär arbetslöshetsersättning vid tillfälligt avbrott i fiskeverksamheten kan anmäla arbetslöshet per telefon till Arbetsförmedlingen. En person som tillhör ett båtlag kan göra en telefonanmälan för hela båtlaget.

Arbetssökande från annat EU eller EES-land eller Schweiz med bibehållen ersättning

4 §    Dessa föreskrifter gäller även för en sökande som vistas i Sverige och som gör anspråk på att fortsätta uppbära arbetslöshetsersättning från ett annat EU eller EES-land eller Schweiz med dokument U2  eller intyg E 303 .

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (2018:2) om arbetslöshetsförsäkring

Kap. 9 Ansökan om ersättning 

Ansökan

1 § En ansökan om ersättning ska göras på blankett som har bestämts av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Ansökan kan göras på två sätt:

  1. skriftligt per post, eller
  2. elektroniskt genom arbetslöshetskassornas digitala kanaler.

Rättspraxis

Rättspraxis i EU-domstolen

C-27/75 Bonaffini m.fl.

Några italienska medborgare återvände till Italien efter en tids arbete i Tyskland. De ansökte om arbetslöshetsersättning i Italien. Ansökan avslogs på grund av att de inte hade varit tillgängliga för den tyska arbetsmarknaden i minst fyra veckor och därmed inte hade följt reglerna i artikel 69 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004).

Domstolen menade att artikel 69 endast har till syfte att ge en migrerande arbetssökande en begränsad och villkorad möjlighet att behålla arbetslöshetsersättning från den behöriga staten när han eller hon beger sig till en annan medlemsstat för att söka arbete. Domstolen slog fast att det som är föreskrivet i förordning nr 1408/71 inte ska påverka eventuella rättigheter en arbetssökande kan ha under nationell rätt i det land dit han eller hon har begivit sig. De italienska medborgarna skulle alltså få sin rätt till ersättning prövad enligt italiensk nationell rätt.

C-139/78 Coccioli

Detta förhandsavgörande gäller frågan om en person kan få förlängd tidsfrist för att återvända till den behöriga staten, vilket regleras i artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 i förordning nr 883/2004). Domstolen slog fast att en begäran om förlängd tidsfrist efter den stadgade perioden kan göras efter periodens slut. Domstolen klargjorde också att det är den behöriga institutionen som ska avgöra vilka omständigheter som utgör ett sådant undantagsfall som medger att fristen förlängs.

C-41/79 Testa, Maggio och Vitale

Förhandsavgörandet gäller bland annat tolkningen av artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 i förordning nr 883/2004). Domstolen konstaterar att det i bedömningen av om fristen för återvändande efter periodens slut ska förlängas eller inte, ligger ett stort handlingsutrymme för de behöriga institutionerna. I denna bedömning måste institutionerna ta hänsyn till proportionalitetsprincipen i EG-rätten. Den behöriga institutionen ska därför i varje enskilt fall beakta i vilken utsträckning fristen har överskridits, orsaken till att den har överskridits och hur allvarliga de rättsliga konsekvenserna av att fristen har överskridits är.

C-192/87 Vanhaeren

I detta förhandsavgörande slog EG-domstolen fast följande: När en person som har rätt till arbetslöshetsersättning i en medlemsstat reser till en annan medlemsstat och får arbete där, blir det nya arbetslandet den nya behöriga staten i den mening som avses i artikel 69 i förordning nr  1408/71 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004). Det innebär att artiklarna 69.2 och 69.4 inte längre ska tillämpas i den första medlemsstaten om personen återvänder dit.

C-215/00 Rydergård

En svensk medborgare ansökte om att i enlighet med artikel 69 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004) få resa till Frankrike för att söka arbete med svensk arbetslöshetsersättning. Under de fyra veckor som föregick avresan hade den sökande vid två tillfällen fått tillfällig föräldrapenning under sammanlagt fem dagar. Under dessa dagar hade hon alltså inte rätt till arbetslöshetsersättning. På grund av att hon inte hade haft rätt till arbetslöshetsersättning under hela den fyraveckorsperiod som anges i artikel 69.1 a i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.1 a i förordning nr 883/2004) avslog Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) hennes ansökan. AMS ansåg att en person som har tillfällig föräldrapenning för vård av ett sjukt barn inte kan anses stå till Arbetsförmedlingens förfogande under den tiden. AMS ansåg vidare att fyraveckorsperioden skulle börja löpa från den första arbetslösa dagen efter perioden med tillfällig föräldrapenning. Den sökande överklagade beslutet och ärendet nådde Regeringsrätten, som vände sig till EG-domstolen för ett förhandsavgörande.

EG-domstolen gav beskedet att det är nationell rätt som avgör huruvida en person kan anses vara tillgänglig för Arbetsförmedlingen i den mening som avses i artikel 69.1 a.

Domstolen ansåg vidare att för att uppfylla fyraveckorsvillkoret i artikel 69 måste en person vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i totalt minst fyra veckor efter att han eller hon blev arbetslös. Det är dock inte nödvändigt att fyraveckorsperioden är sammanhängande.

Artikel 69 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004) berörs dessutom bland annat i EU-domstolens domar i målen Cochet (C-145/84), van Noorden (C-272/90) och Gray (C-62/91).

Rättspraxis i svenska domstolar

Fyra veckors arbetslöshet före avresan

I det mål som refereras ovan begärde Regeringsrätten ett förhandsavgörande från EG-domstolen (se C-215/00). Regeringsrätten konstaterar att frågan om vem som är tillgänglig för Arbetsförmedlingen inte är reglerad i svensk lagstiftning på annat sätt än vad som framgår av 9 § ALF. De krav som ställs upp där är att en arbetssökande ska vara arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete av viss minsta omfattning, samt vara beredd att ta ett erbjudet lämpligt arbete och vara anmäld som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Regeringsrätten gjorde bedömningen att det inte fanns något som tydde på att den sökande under de få dagar då hon var hemma för vård av sjukt barn skulle ha varit förhindrad eller inte beredd att ta ett erbjudande om lämpligt arbete. (Regeringsrättens dom den 5 november 2002 i mål nr 5176-1999).

Kammarrätten i Stockholm har i en rad avgöranden behandlat fyraveckorsvillkoret som ställs upp i artikel 69.1 a i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.1 a i förordning nr 883/2004). Frågor om semester, arbete och arbetsmarknadspolitisk åtgärd under de fyra veckorna som föregår avresan har tagits upp av domstolen. Se bland annat följande domar: Kammarrätten i Stockholms domar den 5 december 2002 i mål nr 1705-1999, den 23 augusti 2005 i mål nr 1957-2003, den 31 maj 2007 i mål nr 7783-06 och den 4 oktober 2007 i mål nr 3657-07.

Fristen för registrering vid arbetsförmedlingen i den mottagande medlemsstaten

Kammarrätten i Stockholms dom den 24 oktober 2016 i mål nr 7886-15

Frågan i målet är om sökanden har rätt till arbetslöshetsersättning 15-31 maj 2015 trots att hon inte var registrerad som arbetssökande i Portugal.

Kammarrätten konstaterar att sökanden inte var registrerad vid den portugisiska arbetsförmedlingen senast 22 maj som var inom den tidsfrist på sju dagar som följer av förordning 883/2004. Sökandens avresedatum var den 15 maj och hon registrerade sig först den 1 juni. Vid en proportionalitetsbedömning får, i undantagsfall denna tidsfrist förlängas. Av handlingarna i målet framgår att sökanden intygat att hon den 28 april läst den information om villkor som lämnats tillsammans med ansökan om intyg U2. Kammarrätten anser att sökanden därmed i god tid innan avresa till Portugal blivit informerad om vad som gäller för att ersättning ska utbetalas från och med avresedatum. Arbetslöshetskassans beslut kan inte anses som oproportionerligt mot denna bakgrund. Omständigheterna att sökanden beviljats U2-intyg den 11 maj, en kort tid innan avresan, och att hon enligt egen uppgift fått ta del av IAF:s beslut först den 28 maj 2015 medför inte någon annan bedömning.

Fristen för återvändande

Frågorna i målet är tremånadersperiodens längd enligt artikel 69.1 c i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.1 c i förordning nr 883/2004) samt om den sökande hade brutit mot den regel om att återvända inom tremånadersperioden som föreskrivs i artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 i förordning nr 883/2004). Den sökande reste till Spanien och upphörde att vara tillgänglig för Arbetsförmedlingen i Sverige den 17 januari 1998. Han återvände till Sverige den 15 april 1998 och anmälde sig på Arbetsförmedlingen den 17 april. Arbetslöshetskassan beslutade att utförsäkra honom på grund av att han inte hade återvänt och anmält sig på Arbetsförmedlingen i Sverige senast den 16 april.

Avseende tremånadersperiodens längd hänvisade Regeringsrätten till artikel 3.2 c i Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 om regler för bestämning av perioder, datum och frister, samt till lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. Regeringsrätten fann att fristen för när personen skulle ha återvänt till Sverige gick ut vid utgången av den 17 april, och konstaterade vidare att artikel 69.2 endast ställer krav på att den arbetssökande ska återvända inom tremånadersperioden. Arbetslöshetskassan kan inte ställa kompletterande krav, som att den sökande även ska anmäla sig på Arbetsförmedlingen inom tremånadersperioden. (Regeringsrättens dom den 30 december 2003 i mål nr 2553-2002).

En person som under sin period med intyg U2 fick ett kortvarigt arbete i Spanien och återvände till Sverige efter att de tre månaderna hade löpt ut, fick avslag på sin ansökan om arbetslöshetsersättning. Kammarrätten i Sundsvall fann dock att personen under tiden med arbete i Spanien kom att omfattas av spansk lagstiftning, varför artikel 69 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004) inte längre kunde tillämpas. (Kammarrätten i Sundsvalls dom den 16 juni 2006 i mål nr 2959-05). Se även kapitel 6 under Rättspraxis i svensk domstol.

Övrigt

Arbetssökande i en annan medlemsstat med bibehållen rätt till arbetslöshetsersättning

Enligt bestämmelsen i artikel 64 kan arbetssökande som uppfyller vissa villkor bege sig till en annan medlemsstat under en begränsad period för att söka arbete, utan att förlora rätten till arbetslöshetsersättning.

Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt den nationella lagstiftningen. En arbetssökande i Sverige måste alltså uppfylla kriterierna i ALF, det vill säga ha rätt till arbetslöshetsersättning enligt svensk rätt, för att kunna nyttja möjligheten att ta med sig ersättningen utomlands i enlighet med artikel 64.

Artikel 64 gäller endast för arbetssökande i ett annat medlemsland

Ordalydelsen i artikeln ”reser till en annan medlemsstat för att söka arbete där” ger enligt IAF:s mening inte utrymme för möjligheten att resa till flera medlemsländer under en och samma sökandeperiod. Av den anledningen godkänner IAF endast att sökande reser till ett medlemsland per sökanderesa (se IAF:s svar till Finansinspektionen i Finland den 2 februari 2012, dnr 2012/30).

Ansökan och beslut

Enligt 48 § ALF är det IAF som utfärdar det intyg som visar rätten till ersättning för en person som uppfyller villkoren för att söka arbete i en annan medlemsstat med arbetslöshetsersättning från Sverige. En arbetssökande som vill utnyttja möjligheten i artikel 64 ska således ansöka om detta hos IAF. Ansökningsblanketten består av olika delar som ska fyllas i av den sökande, av arbetslöshetskassan och av Arbetsförmedlingen. Den sökande ska därefter skriva under ansökan och skicka den till IAF. Ansökan ska göras före avresan enligt artikel 55.1 i förordning nr 987/2009.

IAF bedömer om den sökande uppfyller villkoren i artikel 64 och fattar beslut. Om ansökan beviljas utfärdas ett dokument benämnt U2, som visar rätten till ersättning när personen söker arbete i det andra landet. Om ansökan avslås fattas ett avslagsbeslut som skickas till den sökande. Beslutet kan överklagas till förvaltningsrätt.

När den sökande anländer till den andra medlemsstaten ska han eller hon lämna dokumentet U2 till arbetsförmedlingen där. Om den sökande inte har dokumentet med sig kan institutionen i den andra medlemsstaten kontakta den behöriga staten och få de upplysningar som behövs.

Regeln om fyra veckors arbetslöshet före avresan

I förordningens artikel 64.1 a anges att en sökande ska ha varit registrerad som arbetssökande och ha stått till arbetsförmedlingens förfogande under minst fyra veckor efter att han eller hon blev arbetslös. Den sökande måste inte ha haft rätt till arbetslöshetsersättning under denna tid men ska ha rätt till arbetslöshetsersättning senast på avresedagen (jfr. C-215/00 Rydergård). IAF bedömer att en sökande som är avstängd från rätt till arbetslöshetsersättning kan fullgöra de fyra kvalifikationsveckorna som ställs upp i artikel 64.1 a under avstängningsperioden.

Enligt artikelns punkt 1 a) kan IAF ge den sökande tillstånd att resa innan de fyra veckorna har passerat. Ett exempel på en situation då en sådan dispens kan beviljas är när den sökande ska resa med make, maka eller partner som har fått en anställning i ett annat land. Detta följer av Administrativa kommissionens rekommendation U2 (se bilaga 7).

Det finns även andra omständigheter som kan utgöra skäl till dispens från fyraveckorsregeln.

Registrering och aktivt arbetssökande i det andra landet

Av artikelns punkt 1 b) framgår att den sökande har sju dagar på sig för att resa till det andra landet och anmäla sig på arbetsförmedlingen där. Om den sjunde dagen infaller på en lördag, söndag eller helgdag upphör fristen först vid utgången av därpå följande vardag. Om den sökande anmäler sig på arbetsförmedlingen i det andra landet inom sjudagarsfristen har han eller hon rätt till ersättning även för de dagar som har gått åt till resan, alltså från och med avresedagen. Om den sökande inte anmäler sig inom fristen kan arbetslöshetskassan utreda om det finns förutsättningar att förlänga den och bevilja ersättning för tid före dagen för anmälan.

En förlängning av fristen för anmälan kan göras i undantagsfall, enligt artikel 64.1 b. När arbetslöshetskassan bedömer om det finns skäl att förlänga tidsfristen bör de domar som gäller fristen för återvändande i artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 i förordning nr 883/2004) vara vägledande.

Arbetsförmedlingen i den stat dit den sökande har rest ska informera om de skyldigheter han eller hon har samt kontrollera att den sökande står till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söker arbete. Detta regleras i artiklarna 55.3 och 55.5 i förordning nr 987/2009.

Arbetsförmedlingen i det land där den enskilde söker arbete har enligt artikel 55.4 i förordning nr 987/2009 tre olika regler att beakta som innebär någon form av återrapportering om den arbetssökandes förehavanden till den behöriga institutionen. Den första är ett meddelande om att den sökande har registrerat sig på den utländska arbetsförmedlingen (registreringsrapport). Den andra regeln innebär att arbetsförmedlingen ska rapportera om någon händelse inträffar som innebär att ersättningsrätten bör ifrågasättas, t.ex. om personen avvisar ett erbjudet arbete (aktiv rapport). Den tredje regeln handlar om att den svenska arbetslöshetskassan månadsvis kan begära en rapport om att den sökande fortlöpande uppfyller kraven på arbetssökande (månatlig rapport).

Direktutbetalning

Det är den svenska arbetslöshetskassan som betalar ut ersättning till de personer som exporterar sin arbetslöshetsersättning i enlighet med artikel 64. Detta följer av reglerna i artikel 64.1 d. Den arbetssökande omfattas av ALF och ska i princip leva upp till de krav som den svenska arbetslöshetsförsäkringen ställer. Det innebär att han eller hon ska skicka in kassakort till arbetslöshetskassan för att begära ersättning. Därutöver tar arbetslöshetskassan, som beskrivits ovan, emot rapporter från arbetsförmedlingen i den andra medlemsstaten om den sökandes förehavanden.

Periodens längd

Möjligheten att söka arbete i en annan medlemsstat med bibehållen rätt till arbetslöshetsersättning är enligt artikelns punkt 1 c) begränsad till tre månader. Denna tremånadersperiod är en rättighet för sökande som uppfyller de villkor som ställs upp i artikel 64. Artikel 64 ger även utrymme för att perioden kan förlängas med ytterligare tre månader till högst sex månader, men det är upp till varje enskild medlemsstat att besluta om den möjligheten. Sverige har utnyttjat denna möjlighet genom att i 28 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring, ange att det inte är möjligt att medge förlängning av perioden så att den sammantaget överstiger tre månader.

I artikel 64.3 används uttrycket "den längsta totala period". Det innebär att en period av arbetssökande utomlands med svensk arbetslöshetsersättning, kan avbrytas för att sedan återupptas igen. Den totala perioden med intyg U2 kan dock inte överstiga tre månader. Inför en återupptagen period med export av svensk arbetslöshetsersättning måste ett nytt intyg U2 utfärdas, villkoren i artikel 64 behöver däremot inte uppfyllas på nytt. Ett återupptagande av en period med export av arbetslöshetsersättning ska dock inte beviljas om den arbetssökande saknar återstående ersättningsdagar eller om förvärvsarbete har utförts i någon omfattning efter det att perioden har avbrutits (se IAF:s rättsliga ställningstagande den 28 maj 2012, dnr 2012/408).

Återvändande

För att behålla rätten till arbetslöshetsersättning i den behöriga medlemsstaten måste den sökande återvända till denna medlemsstat inom den sökperiod på tre månader som han eller hon har beviljats, om inte bestämmelserna i den nationella lagstiftningen är mer gynnsamma. Detta regleras i artikel 64.2.

I vissa undantagsfall kan arbetslöshetskassan medge att en person återvänder vid ett senare datum, utan att förlora sin rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige. Arbetslöshetskassan ska särskilt beakta orsaken till att personen återvänder för sent, hur lång tid fristen överskrids samt hur allvarliga de rättsliga konsekvenserna av förseningen är för den sökande. Även andra faktorer som arbetslöshetskassan anser vara relevanta ska tas med i bedömningen. (Se EG-domstolens domar i målen C-139/78 Coccioli och C-41/79 Testa m.fl. som refereras ovan).

Artikel 64 kan tillämpas en gång per arbetslöshetsperiod

Enligt artikelns punkt 3 kan personer som har beviljats en period på tre månaders arbetssökande utomlands med svensk arbetslöshetsersättning, inte beviljas en ny sådan period utan att först ha arbetat under en period.

Vilka länder omfattas av respektive tillämpar förordningarna (EG) nr 883/2004 och 987/2009

De länder som ingår i EU omfattas av förordning nr 883/2004 och 987/2009. Dessa förordningar tillämpas även av Schweiz sedan den 1 april 2012 och av EES-länderna (Island, Lichtenstein och Norge) sedan den 1 juni 2012. Möjligheten att exportera sin arbetslöshetsersättning enligt artikel 64 gäller därmed även till Schweiz och EES-länderna.

IAF:s informationsskyldighet

En tredjelandsmedborgare ansökte den 15 mars 2011 om intyg E 303 för att resa till Norge med bibehållen arbetslöshetsersättning hos IAF. Samma dag beslutade IAF att utfärda ett E 303-intyg till honom. När den arbetssökande skulle skriva in sig på NAV i Norge visade det sig att han saknade arbetstillstånd och han kunde således inte registreras hos NAV. Efter två månader återvände den arbetssökande till Sverige och begärde skadestånd av staten för ren förmögenhetsskada alt. psykiskt lidande motsvarande två månaders arbetslöshetsersättning.

Frågan var om IAF i detta ärende har agerat oaktsamt i skadeståndslagens mening. Den arbetssökande bekräftade i sin ansökan om intyg E 303 att han tagit del av till ansökan fogat informationsmaterial. Av materialet framgår bl.a. att det av tredjelandsmedborgare krävs rätt att arbeta och registrera sig på arbetsförmedlingen i det aktuella landet, för möjlighet att exportera sin arbetslöshetsersättning dit. Enligt JK skulle det föra alltför långt att anse IAF skyldig att utreda förutsättningarna för tredjelandsmedborgares möjligheter att arbeta i övriga EU/EES-länder resp. Schweiz. Det måste i första hand ankomma på den som önskar utnyttja denna möjlighet, att kontrollera om han eller hon har möjlighet att arbeta där. Begäran om skadestånd avslogs. (JK 7999-11-40).

Tillämpningsregler

Den handling som avses i artikel 55.1  i förordning nr 987/2009 och som styrker att personen fortfarande har rätt till ersättning enligt villkoren i artikel 64.1 b i grundförordningen, benämns intyg U2. Som nämnts ovan så är det i Sverige IAF som utfärdar intyg U2, på begäran av den arbetssökande.

När en arbetssökande som omfattas av artikel 64 anmäler sig på arbetsförmedlingen i en medlemsstat utan att överlämna intyg U2 ska institutionen i den medlemsstaten vända sig till den behöriga institutionen för att få de upplysningar som krävs. Begäran om uppgifter sker genom SED U007. Svar på begäran skickas i SED U008. Information till den behöriga staten om att den sökande har registrerat sig på arbetsförmedlingen och om hans eller hennes nya adress skickas i SED U009.

Om någonting som kan antas påverka rätten till ersättning inträffar i den stat där den enskilde söker arbete ska institutionen i den medlemsstaten skicka information om detta till den behöriga institutionen i SED U010. Den behöriga institutionen skickar svar i SED U011. Om den behöriga institutionen vill ha månadsvisa rapporter om den arbetssökandes förehavanden begärs dessa i SED U012 och rapporterna från det andra landet skickas i SED U013

Om den arbetssökande återvänder till den behöriga staten ska den behöriga institutionen där informera institutionen i det andra landet om detta genom att skicka SED U014. Om den arbetssökande ansöker om och beviljas en förlängd period med bibehållen ersättning, skickar den behöriga institutionen SED U015 till den andra medlemsstaten för att informera om detta.

SED U016 skickas från den behöriga institutionen för att meddela det datum då den sökandes rätt till ersättning från den behöriga staten under arbetssökande i det andra landet upphör.

Observera bestämmelsen i artikel 2.2 i förordning nr 987/2009 som anger att institutionerna utan dröjsmål ska tillhandahålla eller utbyta alla uppgifter som är nödvändiga för att rättigheter och skyldigheter för de personer som omfattas av grundförordningen ska kunna fastställas.

Under övergångsperioden, från och med den 1 maj 2010 och till dess att arbetslöshetsförsäkringen har anslutits till det elektroniska systemet för informationsutbyte, gäller särskilda rutiner för utbyte av information mellan institutioner. Se avsnittet ”Samarbete och informationsutbyte”.