IAF Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Kapitel 8 - Artikel 64 – Arbetslösa som reser till en annan medlemsstat med bibehållen rätt till ersättning

När en arbetslös kan åka till ett annat medlemsland och ha kvar rätten till arbetslöshetsersättning enligt artikel 64 i förordning nr 883/2004.

I detta kapitel återges endast de artiklar och paragrafer som har relevans i kapitlet. Vidare återges artiklarna och paragraferna enligt den senaste lydelsen i respektive författning. Det kan därför finnas övergångsbestämmelser i tidigare författningar som fortfarande gäller. Se riksdagens, regeringens, IAF:s och den europeiska kommissionens webbsidor för ytterligare information om författningstexten respektive övergångsbestämmelser.

Nytt rättsfall

Nytt rättsfall om fristen för registrering vid arbetsförmedlingen i mottagande medlemsstat när en arbetssökande reser till annat EU-land med bibehållen ersättning. Kammarrätten i Stockholms dom den 24 oktober 2016 i mål nr 7886-15. HFD meddelade inte prövningstillstånd i frågan, mål nr 6118-15.

Förordning 883/2004

Artikel 64

Arbetslösa som reser till en annan medlemsstat

  1. En person som är helt arbetslös och som uppfyller de villkor som ställs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning för rätt till förmåner och som reser till en annan medlemsstat för att söka arbete där, skall bibehålla rätten till kontanta arbetslöshetsförmåner på de villkor och med de begränsningar som anges i det följande:
    a) Före avresan skall den arbetslösa personen ha varit registrerad som arbetssökande och stått till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga medlemsstaten under minst fyra veckor efter det att han blev arbetslös. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna kan dock ge honom tillstånd att avresa innan denna tidsfrist har löpt ut. 
    b) Den arbetslösa personen måste registrera sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken personen reser, underkasta sig den kontroll som utförs där samt iaktta villkoren enligt den medlemsstatens lagstiftning. Detta villkor skall anses uppfyllt för perioden före registreringen om den berörda personen registrerar sig inom sju dagar från och med den dag då personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen lämnat. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna får i undantagsfall förlänga denna tidsfrist. 
    c) Rätten till förmåner skall bibehållas under en period om tre månader från och med den dag då den arbetslösa personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen lämnade, under förutsättning att den sammanlagda tiden för utgivande av förmåner inte överstiger den tid under vilken personen har rätt till förmåner enligt den medlemsstatens lagstiftning. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga institutionerna får förlänga perioden med tre månader till högst sex månader.
    d) Förmånerna skall utges av den behöriga institutionen i enlighet med den lagstiftning institutionen tillämpar och på dess egen bekostnad.
  2. Om personen återvänder till den behöriga medlemsstaten vid eller före utgången av den period under vilken personen har rätt till förmåner enligt punkt 1 c, skall personen fortfarande ha rätt till förmåner enligt den medlemsstatens lagstiftning. Personen förlorar all rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten om denne inte återvänder dit vid eller före utgången av nämnda period, om inte bestämmelserna i den lagstiftningen är mer gynnsamma. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna får i undantagsfall medge att den berörda personen återvänder vid ett senare datum utan att förlora sin rätt.
  3. Såvida inte den behöriga medlemsstatens lagstiftning är mer gynnsam skall den längsta totala period som rätten till förmåner bibehålls mellan två anställningsperioder enligt punkt 1 vara tre månader. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga institutionerna får förlänga den perioden upp till högst sex månader.
  4. Formerna för informationsutbyte, samarbete och ömsesidigt bistånd mellan institutioner och organ i den behöriga medlemsstaten och i den medlemsstat till vilken en person reser för att söka arbete skall fastställas i tillämpningsförordningen.

Förordning 987/2009

Artikel 55

Villkor och begränsningar för bibehållande av rätt till förmåner för en arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat

  1. För att omfattas av bestämmelserna i artikel 64 eller 65a i grundförordningen ska en arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat, före avresan underrätta den behöriga institutionen och begära en handling som styrker att han eller hon fortfarande har rätt till förmåner enligt de villkor som anges i artikel 64.1 b i grundförordningen.
    Den institutionen ska informera personen om dennes skyldigheter och översända ovannämnda handling som ska innehålla följande information:
    a) Vilken dag den arbetslösa personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten.
    b)Tidsfristen enligt artikel 64.1 b i grundförordningen för registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig.
    c) Den längsta tid under vilken rätten till förmåner kan bibehållas i enlighet med artikel 64.1 c i grundförordningen.
    d) Förhållanden som kan påverka rätten till förmåner.
  2. Den arbetslösa personen ska registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken personen beger sig i enlighet med artikel 64.1 b i grundförordningen och överlämna den handling som avses i punkt 1 till institutionen i den medlemsstaten. Om personen har underrättat den behöriga institutionen enligt punkt 1, men inte överlämnar denna handling, ska institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig vända sig till den behöriga institutionen för att få de upplysningar som krävs.
  3. Arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig för att söka arbete ska informera den arbetslösa personen om dennes skyldigheter.
  4. Institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig ska omedelbart översända en handling till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag personen registrerades hos arbetsförmedlingen och om dennes nya adress.
    Om det under den tid som den arbetslösa personen har rätt att behålla förmånerna inträffar något som kan påverka rätten till förmåner, ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig omedelbart översända en handling med relevanta upplysningar till den behöriga institutionen och till den berörda personen.
    På begäran av den behöriga institutionen ska institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig varje månad lämna relevanta upplysningar om uppföljningen av den arbetslösa personens situation och särskilt ange om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen och om denne följer de kontrollförfaranden som fastställts.
  5. Institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig ska företa eller låta företa kontroller som om det gällde en arbetslös person med rätt till förmåner enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. Vid behov ska den omedelbart underrätta den behöriga institutionen om någon sådan omständighet som avses i punkt 1 d uppstår.
  6. De behöriga myndigheterna eller de behöriga institutionerna i två eller flera medlemsstater får komma överens med varandra om särskilda förfaranden och tidsfrister när det gäller uppföljningen av den arbetslösa personens situation, och om andra åtgärder som syftar till att underlätta arbetssökandet för arbetslösa personer som beger sig till en av dessa medlemsstater, i enlighet med artikel 64 i grundförordningen.
  7. Punkterna 2-6 ska även tillämpas på den situation som omfattas av artikel 65a.3 i grundförordningen.

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Övriga bestämmelser

28 §    /Upphör att gälla U:2021-12-01/ Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får inte förlänga perioden att med bibehållen ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land eller i Schweiz så att perioden sammantaget överstiger tre månader.
Förordning (2013:151).

28 §    /Träder i kraft I:2021-12-01/ Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får inte förlänga perioden att med bibehållen ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land, i Schweiz eller i Storbritannien och Nordirland så att perioden sammantaget överstiger tre månader. Förordning (2021:985).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-835.html

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2015:1) om övergång mellan stater

Utbetalning i Sverige för utresande med intyg E 303

1 § När arbetslöshetskassan får kopia på intyg E 303, som utfärdas av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen enligt villkoren i artikel 69 Rådets förordning (EEG) 1408/71, ska utbetalningar till den sökande spärras för den aktuella tremånadersperioden. Utbetalningar får återupptas under denna period om den sökande anmäler sig som arbetssökande vid svensk arbetsförmedling och uppfyller övriga villkor för rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2017:2) om anmälan hos den offentliga arbetsförmedlingen för rätt till ersättning vid arbetslöshet

Anmälan

1 §    En arbetssökande som får eller begär arbetslöshetsersättning ska vara anmäld och nåbar för Arbetsförmedlingen under hela den tid som han eller hon kvarstår som anmäld hos Arbetsförmedlingen. En sådan sökande ska, efter kallelse, med kort varsel kunna inställa sig hos Arbetsförmedlingen.

Den sökande kan anmäla sig hos Arbetsförmedlingen på följande sätt:

- via Arbetsförmedlingens digitala kanaler, eller

- genom personligt besök på Arbetsförmedlingen. 

En anmäld sökande som brutit sin arbetslöshet och därefter åter begär arbetslöshetsersättning vid förnyad arbetslöshet, ska på nytt anmäla sig som arbetslös arbetssökande hos Arbetsförmedlingen.

Den sökande ska kunna styrka sin identitet. IAFFS 2019:1.

Telefonanmälan

2 §    En sökande som får eller begär arbetslöshetsersättning kan, utöver vad som framgår av bestämmelsen i 1 §, även anmäla sig per telefon om han eller hon:

  1. på grund av störningar i datakommunikationen inte kan få kontakt med Arbetsförmedlingens webbplats den första arbetslösa dagen, 
  2. på grund av bristande kommunikationer inte kan ta sig till Arbetsförmedlingen, 
  3. är bosatt på en ort där Arbetsförmedlingen har ett begränsat öppethållande och därför inte har öppet dagen för anmälan, eller
  4. efter avbrott i sin arbetslöshet, enligt 1 § tredje stycket, åter begär arbetslöshetsersättning vid förnyad arbetslöshet. IAFFS 2019:1.

Komplettering av anmälan

2 a §    En sökande som redan har anmält sig som arbetslös arbetssökande digitalt eller genom personligt besök, kan komplettera sin anmälan genom att anmäla sig som ersättningssökande per telefon. IAFFS 2019:1.

Anmälan av arbetslöshet vid tillfälligt avbrott i fiskeverksamhet

3 §    En sökande som begär arbetslöshetsersättning vid tillfälligt avbrott i fiskeverksamheten kan anmäla arbetslöshet per telefon till Arbetsförmedlingen. En person som tillhör ett båtlag kan göra en telefonanmälan för hela båtlaget.

Arbetssökande från annat land med bibehållen ersättning

4 § Dessa föreskrifter gäller även för en sökande som vistas i Sverige och gör anspråk på att fortsätta uppbära arbetslöshetsersättning från ett annat EU- eller EES-land eller från Schweiz, med 

  1. intyg U2 som utfärdas med stöd av artikel 64 i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och artikel 55 i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, eller
  2. intyg E 303 som utfärdas med stöd av artikel 69 i Rådets förordning (EEG) 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och artikel 83 i Rådets förordning (EEG) 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. IAFFS 2020:5

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (2018:2) om arbetslöshetsförsäkring

Kap. 9 Ansökan om ersättning 

Ansökan

1 § En ansökan om ersättning ska göras på blankett som har bestämts av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Ansökan kan göras på två sätt:

  1. skriftligt per post, eller
  2. elektroniskt genom arbetslöshetskassornas digitala kanaler.

Rättspraxis

Rättspraxis i EU-domstolen

C-27/75 Bonaffini m.fl.

Några italienska medborgare återvände till Italien efter en tids arbete i Tyskland. De ansökte om arbetslöshetsersättning i Italien. Ansökan avslogs på grund av att de inte hade varit tillgängliga för den tyska arbetsmarknaden i minst fyra veckor och därmed inte hade följt reglerna i artikel 69 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004).

Domstolen menade att artikel 69 endast har till syfte att ge en migrerande arbetssökande en begränsad och villkorad möjlighet att behålla arbetslöshetsersättning från den behöriga staten när han eller hon beger sig till en annan medlemsstat för att söka arbete. Domstolen slog fast att det som är föreskrivet i förordning nr 1408/71 inte ska påverka eventuella rättigheter en arbetssökande kan ha under nationell rätt i det land dit han eller hon har begivit sig. De italienska medborgarna skulle alltså få sin rätt till ersättning prövad enligt italiensk nationell rätt.

C-139/78 Coccioli

Detta förhandsavgörande gäller frågan om en person kan få förlängd tidsfrist för att återvända till den behöriga staten, vilket regleras i artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 i förordning nr 883/2004). Domstolen slog fast att en begäran om förlängd tidsfrist efter den stadgade perioden kan göras efter periodens slut. Domstolen klargjorde också att det är den behöriga institutionen som ska avgöra vilka omständigheter som utgör ett sådant undantagsfall som medger att fristen förlängs.

C-41/79 Testa, Maggio och Vitale

Förhandsavgörandet gäller bland annat tolkningen av artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 i förordning nr 883/2004). Domstolen konstaterar att det i bedömningen av om fristen för återvändande efter periodens slut ska förlängas eller inte, ligger ett stort handlingsutrymme för de behöriga institutionerna. I denna bedömning måste institutionerna ta hänsyn till proportionalitetsprincipen i EG-rätten. Den behöriga institutionen ska därför i varje enskilt fall beakta i vilken utsträckning fristen har överskridits, orsaken till att den har överskridits och hur allvarliga de rättsliga konsekvenserna av att fristen har överskridits är.

C-192/87 Vanhaeren

I detta förhandsavgörande slog EG-domstolen fast följande: När en person som har rätt till arbetslöshetsersättning i en medlemsstat reser till en annan medlemsstat och får arbete där, blir det nya arbetslandet den nya behöriga staten i den mening som avses i artikel 69 i förordning nr  1408/71 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004). Det innebär att artiklarna 69.2 och 69.4 inte längre ska tillämpas i den första medlemsstaten om personen återvänder dit.

C-215/00 Rydergård

En svensk medborgare ansökte om att i enlighet med artikel 69 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004) få resa till Frankrike för att söka arbete med svensk arbetslöshetsersättning. Under de fyra veckor som föregick avresan hade den sökande vid två tillfällen fått tillfällig föräldrapenning under sammanlagt fem dagar. Under dessa dagar hade hon alltså inte rätt till arbetslöshetsersättning. På grund av att hon inte hade haft rätt till arbetslöshetsersättning under hela den fyraveckorsperiod som anges i artikel 69.1 a i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.1 a i förordning nr 883/2004) avslog Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) hennes ansökan. AMS ansåg att en person som har tillfällig föräldrapenning för vård av ett sjukt barn inte kan anses stå till Arbetsförmedlingens förfogande under den tiden. AMS ansåg vidare att fyraveckorsperioden skulle börja löpa från den första arbetslösa dagen efter perioden med tillfällig föräldrapenning. Den sökande överklagade beslutet och ärendet nådde Regeringsrätten, som vände sig till EG-domstolen för ett förhandsavgörande.

EG-domstolen gav beskedet att det är nationell rätt som avgör huruvida en person kan anses vara tillgänglig för Arbetsförmedlingen i den mening som avses i artikel 69.1 a.

Domstolen ansåg vidare att för att uppfylla fyraveckorsvillkoret i artikel 69 måste en person vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i totalt minst fyra veckor efter att han eller hon blev arbetslös. Det är dock inte nödvändigt att fyraveckorsperioden är sammanhängande.

Artikel 69 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004) berörs dessutom bland annat i EU-domstolens domar i målen Cochet (C-145/84), van Noorden (C-272/90) och Gray (C-62/91).

Rättspraxis i svenska domstolar

Fyra veckors arbetslöshet före avresan

I det mål som refereras ovan begärde Regeringsrätten ett förhandsavgörande från EG-domstolen (se C-215/00). Regeringsrätten konstaterar att frågan om vem som är tillgänglig för Arbetsförmedlingen inte är reglerad i svensk lagstiftning på annat sätt än vad som framgår av 9 § ALF. De krav som ställs upp där är att en arbetssökande ska vara arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete av viss minsta omfattning, samt vara beredd att ta ett erbjudet lämpligt arbete och vara anmäld som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Regeringsrätten gjorde bedömningen att det inte fanns något som tydde på att den sökande under de få dagar då hon var hemma för vård av sjukt barn skulle ha varit förhindrad eller inte beredd att ta ett erbjudande om lämpligt arbete. (Regeringsrättens dom den 5 november 2002 i mål nr 5176-1999).

Kammarrätten i Stockholm har i en rad avgöranden behandlat fyraveckorsvillkoret som ställs upp i artikel 69.1 a i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.1 a i förordning nr 883/2004). Frågor om semester, arbete och arbetsmarknadspolitisk åtgärd under de fyra veckorna som föregår avresan har tagits upp av domstolen. Se bland annat följande domar: Kammarrätten i Stockholms domar den 5 december 2002 i mål nr 1705-1999, den 23 augusti 2005 i mål nr 1957-2003, den 31 maj 2007 i mål nr 7783-06 och den 4 oktober 2007 i mål nr 3657-07.

Fristen för registrering vid arbetsförmedlingen i den mottagande medlemsstaten

Kammarrätten i Stockholms dom den 24 oktober 2016 i mål nr 7886-15

Frågan i målet är om sökanden har rätt till arbetslöshetsersättning 15-31 maj 2015 trots att hon inte var registrerad som arbetssökande i Portugal.

Kammarrätten konstaterar att sökanden inte var registrerad vid den portugisiska arbetsförmedlingen senast 22 maj som var inom den tidsfrist på sju dagar som följer av förordning 883/2004. Sökandens avresedatum var den 15 maj och hon registrerade sig först den 1 juni. Vid en proportionalitetsbedömning får, i undantagsfall denna tidsfrist förlängas. Av handlingarna i målet framgår att sökanden intygat att hon den 28 april läst den information om villkor som lämnats tillsammans med ansökan om intyg U2. Kammarrätten anser att sökanden därmed i god tid innan avresa till Portugal blivit informerad om vad som gäller för att ersättning ska utbetalas från och med avresedatum. Arbetslöshetskassans beslut kan inte anses som oproportionerligt mot denna bakgrund. Omständigheterna att sökanden beviljats U2-intyg den 11 maj, en kort tid innan avresan, och att hon enligt egen uppgift fått ta del av IAF:s beslut först den 28 maj 2015 medför inte någon annan bedömning.

Fristen för återvändande

Frågorna i målet är tremånadersperiodens längd enligt artikel 69.1 c i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.1 c i förordning nr 883/2004) samt om den sökande hade brutit mot den regel om att återvända inom tremånadersperioden som föreskrivs i artikel 69.2 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 i förordning nr 883/2004). Den sökande reste till Spanien och upphörde att vara tillgänglig för Arbetsförmedlingen i Sverige den 17 januari 1998. Han återvände till Sverige den 15 april 1998 och anmälde sig på Arbetsförmedlingen den 17 april. Arbetslöshetskassan beslutade att utförsäkra honom på grund av att han inte hade återvänt och anmält sig på Arbetsförmedlingen i Sverige senast den 16 april.

Avseende tremånadersperiodens längd hänvisade Regeringsrätten till artikel 3.2 c i Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 om regler för bestämning av perioder, datum och frister, samt till lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. Regeringsrätten fann att fristen för när personen skulle ha återvänt till Sverige gick ut vid utgången av den 17 april, och konstaterade vidare att artikel 69.2 endast ställer krav på att den arbetssökande ska återvända inom tremånadersperioden. Arbetslöshetskassan kan inte ställa kompletterande krav, som att den sökande även ska anmäla sig på Arbetsförmedlingen inom tremånadersperioden. (Regeringsrättens dom den 30 december 2003 i mål nr 2553-2002).

En person som under sin period med intyg U2 fick ett kortvarigt arbete i Spanien och återvände till Sverige efter att de tre månaderna hade löpt ut, fick avslag på sin ansökan om arbetslöshetsersättning. Kammarrätten i Sundsvall fann dock att personen under tiden med arbete i Spanien kom att omfattas av spansk lagstiftning, varför artikel 69 i förordning nr 1408/71 (motsvaras av artikel 64 i förordning nr 883/2004) inte längre kunde tillämpas. (Kammarrätten i Sundsvalls dom den 16 juni 2006 i mål nr 2959-05). Se även kapitel 6 under Rättspraxis i svensk domstol.