IAF Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Avsnitt 11 - Lämpligt arbete

Vad som anses vara lämpligt arbete enligt 44 § ALF. Utöver den relevanta lagbestämmelsen ger IAF:s föreskrifter ledning i frågan om lämpligt arbete.

Bestämmelserna om lämpligt arbete får särskild betydelse i samband med bedömningen av om en person uppfyller grundvillkoren enligt 9 § ALF och anses stå till arbetsmarknadens förfogande genom att aktivt medverka till att finna ett nytt arbete. Bestämmelserna om lämpligt arbete får även betydelse vid bedömning av bestämmelserna om varning och avstängning enligt 43-45 §§ ALF.

Grundvillkoren behandlas i avsnitt 2. Varning och avstängning behandlas i avsnitt 12

I detta avsnitt återges endast de paragrafer som har relevans i avsnittet. Vidare återges paragraferna enligt den senaste lydelsen i SFS respektive IAFFS. Det kan därför finnas övergångsbestämmelser i tidigare författningar som fortfarande gäller. Se riksdagens, regeringens och IAF:s webbsidor för ytterligare information om författningstexten respektive övergångsbestämmelser.

Föreskrift

Nya föreskrifter och allmänna råd om lämpligt arbete

Föreskrift

Ny föreskrift

Ny föreskrift om lämpligt arbete, IAFFS 2015:3. 13 § har fått ett nytt andra stycke. Den tidigare föreskriften, IAFFS 2014:2 upphör därmed att gälla.

Lag

Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Varning och avstängning från rätt till ersättning

44 §   Ett arbete ska anses lämpligt, om
   1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden,
   2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetstagare får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag,
   3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och
   4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete.
Lag (2013:152) .

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-238.html

Övergångsbestämmelser

2013:152

  1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.
  2. För sådant förhållande som har betydelse för fråga om ersättning från en arbetslöshetskassa och som har inträffat före den 1 september 2013 gäller 9, 11, 43–46 §§ och 66 § första stycket i sin äldre lydelse.
  3. För sådant förhållande som föranleder avstängning enligt de nya bestämmelserna i 43–43 b §§, räknas avstängningstiden i förekommande fall från utgången av tiden för sådan nedsättning eller avstängning som har beslutats enligt äldre föreskrifter.

Förordning

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Lämpligt arbete

26 §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om lämpligt arbete enligt 44 § andra stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Förordning (2013:680).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-835.html

Föreskrifter och allmänna råd

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter och allmänna råd om lämpligt arbete

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen föreskriver följande med stöd av 26 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring och 12 kap. 3 § första stycket förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser och beslutar följande allmänna råd. 

Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Dessa föreskrifter kompletterar bestämmelserna om lämpligt arbete i 44 § första stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Föreskrifterna gäller för bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete för den som söker arbetslöshetsersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och den som söker aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning enligt förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser.

Tillgången på arbetstillfällen

2 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska skälig hänsyn tas till tillgången på arbetstillfällen över hela arbetsmarknaden.

Den sökandes förutsättningar för arbetet

Utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer

3 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska relevanta omständigheter vägas in, och skälig hänsyn tas till om arbetet är realistiskt utifrån den sökandes förutsättningar, såsom utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer.  

Allmänna råd    

Vid bedömningen om lämpligt arbete bör den sökandes tid i arbetslöshet och dennes förutsättningar i övrigt att hitta ett nytt arbete vägas in. För sökande med arbetslöshetsersättning bör även hänsyn tas till att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring och att syftet är att ersättning ska lämnas för kortare perioder av omställning mellan arbeten.

4 § Om en arbetsgivare erbjuder ett arbete som inte motsvarar den sökandes utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer ska det arbetet anses lämpligt, även om den sökande gör en annan bedömning av sina kvalifikationer.

5 § Om ett anvisat arbete inte motsvarar den sökandes utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer ska det arbetet anses lämpligt, även om den sökande gör en annan bedömning av sina kvalifikationer.

Yrkesmässigt sökområde

6 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska skälig hänsyn tas till den sökandes förutsättningar att få ett arbete inom nuvarande yrkesområde. Med nuvarande yrkesområde avses det eller de yrkesområden som den sökande har varit verksam inom och som är relevanta med hänsyn till utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer samt andra personliga förhållanden.

7 § Bedömningen av den sökandes förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande yrkesområde ska göras i början av arbetslösheten.

Om den sökande inte bedöms ha goda förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande yrkesområde, får det yrkesmässiga sökområdet inte begränsas. 

Om den sökande bedöms ha goda förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande yrkesområde får det yrkesmässiga sökområdet begränsas under en kortare tid. En individuell bedömning ska göras av den tid som det yrkesmässiga sökområdet får begränsas. Efter utgången av den tiden ska det yrkesmässiga sökområdet utökas.

En ny bedömning ska göras om det under arbetslösheten tillkommer omständigheter som ändrar den tidigare bedömningen.

Allmänna råd

Bedömningen av den sökandes förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande yrkesområde bör göras skyndsamt.

Vid bedömningen av, om och under hur lång tid det yrkesmässiga sökområdet får begränsas, bör utgångspunkten vara att undvika onödiga yrkesväxlingar.

Den sökandes andra personliga förhållanden

Medicinska omständigheter eller risk för liv och hälsa m.m.

8 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska relevanta omständigheter vägas in, och skälig hänsyn tas till om arbetet är realistiskt utifrån den sökandes personliga förhållanden, såsom medicinska omständigheter eller fara för liv och hälsa.

Medicinska skäl

9 § Om den sökande hänvisar till medicinska skäl för att inte söka eller ta ett arbete ska det eller de skäl som hänvisas till styrkas, om det inte är uppenbart obehövligt. Om skälet inte kan styrkas ska arbetet anses lämpligt.

Allmänna råd

Medicinska skäl bör styrkas med ett medicinskt utlåtande som beskriver varför den sökande inte kan utföra anvisat eller erbjudet arbete. Det medicinska utlåtandet bör vara utfärdat av en läkare eller en annan legitimerad personal inom hälso- och sjukvården.

Risk för hot mot liv och hälsa m.m.

10 § Ett arbete som innebär att den sökande på grund av personliga särskilda förhållanden riskerar att utsättas för hot mot liv, hälsa, frihet, frid eller säkerhet ska inte anses som ett lämpligt arbete.

Allmänna råd

Sådana personliga särskilda förhållanden kan vara när en sökande är eller har varit utsatt för våld i nära relation, hedersförtryck eller andra hot mot liv, hälsa, frihet, frid eller säkerhet och att arbetet innebär en risk för fortsatt utsatthet.

En sökande bör göra sannolikt att sådana personliga särskilda förhållanden föreligger. Lämpligt underlag kan till exempel vara en pågående utredning, ett beslut från myndighet eller liknande. Om det är uppenbart att den sökande riskerar att utsättas för hot mot liv, hälsa, frihet, frid eller säkerhet kan ett sådant underlag vara obehövligt.

Geografiskt sökområde

11 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska skälig hänsyn tas till den sökandes förutsättningar att få arbete inom dagpendlingsavstånd från bostaden. Med dagpendlingsavstånd avses ett avstånd mellan bostaden och arbetet som innebär högst tolv timmars frånvaro från bostaden per dag. 

12 § Bedömningen av den sökandes förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande geografiska sökområde ska göras i början av arbetslösheten.

Om den sökande inte bedöms ha goda förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom dagpendlingsavstånd från bostaden, får det geografiska sökområdet inte begränsas till ett område inom dagpendlingsavstånd.

Om den sökande bedöms ha goda förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom dagpendlingsavstånd från bostaden, får det geografiska sökområdet begränsas under en kortare tid. En individuell bedömning ska göras av den tid som det geografiska sökområdet får begränsas. Efter utgången av den tiden ska det geografiska sökområdet utökas.

En ny bedömning ska göras om det under arbetslösheten tillkommer omständigheter som ändrar den tidigare bedömningen.

Allmänna råd

Bedömningen av den sökandes förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom dagpendlingsavstånd bör göras skyndsamt. 

Vid bedömningen av om och under hur lång tid det geografiska sökområdet får begränsas, bör utgångspunkten vara att undvika onödiga bostadsväxlingar.

Arbetsinkomst

13 § Om arbetsinkomsten för ett anvisat eller erbjudet arbete är lägre än 90 procent av den fastställda ersättningen per dag för den sökande vid arbetslöshet, ska det arbetet inte anses lämpligt.

________________________________

Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 juni 2024, då Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2015:3) om lämpligt arbete upphör att gälla.

Förarbete

Omställningsförsäkring

Regeringen har uttalat följande om den allmänna utgångspunkten för arbetslöshetsförsäkringen: 

En grundläggande princip i en försäkring för omställning är att den arbetslöse hela tiden aktivt söker arbete och deltar i den utbildning, praktik m.m. som arbetsförmedlingen anser lämplig. De regler som styr försäkringen måste vara tydliga. Det gäller att ta erbjudna arbeten även utanför det yrkesområde som man tidigare arbetat inom, att godta en förändrad lön, att vara beredd att inom rimliga krav pendla, flytta, omskola sig eller skaffa praktik. (---)

(…) om den tillfälliga arbetslöshetsperioden riskerar att bli långvarig skall kraven på omställning vara höga. Målet som skall uppnås är ett nytt arbete på den reguljära arbetsmarknaden och det kan innebära byte av verksamhetsområde, yrke eller bostadsort. Försäkringen skall stimulera till yrkes- och kompetensmässig omställning.

(Prop. 1996/97:107, s. 83 och 86)

I senare förarbeten har regeringen betonat detta i samband med borttagandet av den så kallade 100-dagarsregeln:

Regeringen vill understryka att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Syftet med försäkringen är att ersättning skall lämnas under kortare perioder av omställning mellan arbeten. Sannolikheten att hitta ett nytt arbete minskar med arbetslöshetens längd och det är därför av största vikt att den som är arbetslös finner ett arbete så snart det är möjligt. Regeringen anser därför att det är ytterst angeläget att den arbetssökande redan i ett tidigt skede aktivt söker alla lämpliga arbeten. Att den arbetssökande har rätt att begränsa sitt arbetssökande såväl yrkesmässigt som geografiskt under de 100 första ersättningsdagarna strider mot detta och medför en begränsning i den ersättningssökandes rörlighet.

(Prop. 2006/07:89, s. 55) 

Aktivt söker ett lämpligt arbete

År 2000 infördes i 9 § ALF kravet att aktivt söka arbeten. Syftet var att tydliggöra den sökandes eget ansvar för arbetssökandet. ”En arbetssökande kan inte passivt avvakta att hon eller han blir erbjuden ett lämpligt arbete av arbetsförmedlingen utan skall själv aktivt delta i sökprocessen för att finna ett nytt arbete. /…/ Det innebär t.ex. att arbetslöshetsförsäkringen inte skall fungera som ekonomisk utfyllnad i väntan på en nära förestående pensionering.”

I propositionen påpekades vidare att det inte är frågan om att den sökande måste visa att han eller hon har sökt ett visst antal arbeten, utan att kravet på aktivitet får bedömas utifrån de förutsättningar som råder på arbetsmarknaden.

Det är emellertid viktigt att betona att arbetssökanden hela tiden måste medverka i försöken att finna ett nytt arbete och aktivt söka de lediga arbeten som finns på arbetsmarknaden för att ta sig ur sin arbetslöshet.

(Prop. 1999/2000:98 s.51)

Förutsättningar för arbetet och personliga förhållanden

Regeringen har exemplifierat vad som kan avses med "förutsättningar för arbetet" och "personliga förhållanden" i 11 § 1 p ALF: 

Exempel på förutsättningar för arbetet är sådana förhållanden som yrkesvana, utbildning och kompetens, medan exempel på andra personliga förhållanden kan vara ålder, hälsa och lokal bundenhet på grund av familjeskäl.

(Prop. 1999/2000:139, s. 52-53)

Arbete på annan ort

Vad gäller arbete på annan ort och personliga förhållanden har regeringen uttalat följande: 

Om arbete på annan ort betraktas som lämpligt för den arbetssökande, kan det medföra att han eller hon måste flytta.

(Prop. 1999/2000:139, s. 54) 

I senare förarbeten har regeringen bland annat uttalat följande:

Enligt regeringens uppfattning kommer rimlig hänsyn kunna tas även fortsättningsvis till den arbetssökandes möjligheter att arbeta inom ett annat yrkesområde, pendla, veckopendla eller att flytta, genom tillämpningen av reglerna om vad som ska anses vara ett lämpligt arbete som anges i 11 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.

(Prop. 2006/07:89 s. 55) 

Personliga förhållanden och arbetsmarknadssituation

Vad gäller personliga förhållanden i relation till läget på arbetsmarknaden har regeringen uttalat följande:

Är tillgången på arbetstillfällen god kan det finnas skäl att ta hänsyn till personliga förhållanden i något större utsträckning eftersom sökande i det fallet ändock relativt snabbt åter kan komma i arbete. Är tillgången på arbetstillfällen sämre får de personliga förhållandena stå tillbaka något till förmån för möjligheten att finna ett arbete.

(Prop. 1999/2000:98, s. 52)

Att en individuell prövning ska göras med hänsyn till arbetsmarknadsläget framgår av regeringens uttalande i senare förarbeten:

Av lagen om arbetslöshetsförsäkring framgår bland annat att ett arbete skall vara lämpligt om det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden. Innebörden av bestämmelsen är att det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skall göras en individuell prövning av vad som är lämpligt arbete för den enskilde individen. Regeringen anser att hänsyn därmed tas till alla individers olika förutsättningar.

(Prop. 2006/07:89, s. 56)

Arbetsinkomst och anställningsförmåner

Vad gäller lön har regeringen uttalat följande: 

(...) erbjudet arbete skall anses lämpligt bara om anställningsförmånerna är skäliga i förhållande till den ersättning som den arbetssökande har rätt till enligt försäkringen. (---)

I särskilda fall kan det dock förekomma att en arbetslös kassamedlem erbjuds ett arbete där lönen, trots att den kan anses skälig i förhållande till hans försäkringsersättning, ändock är väsentligt lägre än vad som utgår till andra arbetstagare som besitter jämförbara kvalifikationer och utför likvärdigt arbete. (---)

(…) i sådana speciella fall saknas anledning att begära att den arbetssökande skall acceptera ett erbjudet arbete (...). Vid bedömning av frågan om den erbjudna lönen är väsentligt lägre skall jämförelse göras med lön som utgår vid andra företag med anställda inom samma yrkesområde och i samma ortsgrupp.

(Prop. 1973:56, s. 73-74)

Vidare uttalas följande om förmåner som utgår på grund av en anställning:

(...) inte endast lönen har betydelse när det gäller att bedöma ett erbjudet arbetes lämplighet (...). Även andra anställningsförmåner – såsom pension, sjuklön, semester, övertidsersättning, skift- och andra tillägg, helglön, resekostnadsersättning, traktamentsersättning samt tjänstegruppliv- och avgångsbidragsförsäkring – bör beaktas. Ett erbjudet arbete bör i regel anses lämpligt, om den arbetssökande tillförsäkras de anställningsförmåner av detta slag som utgår enligt kollektivavtal.

(Prop. 1973:56, s. 74-75)

Detta betonas i senare förarbeten, där regeringen uttalat följande:

Anställningsförmånerna skall vara förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner som arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag.

(Prop. 1999/2000:139, s. 53) 

Arbetskonflikt

Att enbart arbetskonflikt som är tillåten enligt lag eller avtal, och som har påbörjats, kan innebära att ett arbete anses vara olämpligt framgår av följande förarbetsuttalande: 

Erbjudet arbete skall anses lämpligt bara under förutsättning att det inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder. Hänsyn får härvid inte tas till konflikt som strider mot kollektivavtal eller kollektivavtalslagen.

En förutsättning för att erbjudet arbete skall kunna avvisas utan påföljd är att stridsåtgärd, som inte är olovlig enligt lag eller kollektivavtal, vidtagits vid företaget. Det kan inte anses tillräckligt att varsel om stridsåtgärd utfärdats eller att företaget på annat sätt är konflikthotat (...).

(Prop. 1973:56, s. 75) 

Söker deltidsarbete - erbjuds heltidsarbete

Vad gäller lämpligheten av ett erbjudet heltidsarbete för en person som söker deltidsarbete har regeringen uttalat följande: 

Den som söker deltidsarbete skall av arbetsförmedlingen i första hand få förslag till sådant arbete. Om det inte är möjligt för förmedlingen att inom skälig tid lämna förslag till deltidsarbete, bör enligt utredningen erbjudande om heltidsarbete, om sådant finns, diskuteras med sökanden. Avvisas sådant erbjudande och anser förmedlingen att sökandens motiv härför inte är godtagbara, bör ersättningsrätten prövas. Vid prövningen bör sökandens berättigade önskemål beaktas och hänsyn särskilt tas till tidigare arbetsförhållanden, t.ex. att sökanden förut under längre tid har haft endast deltidsarbete. Är så inte fallet och finns det inte tillgång på deltidsarbeten inom sökandens naturliga arbetsområde, kan övervägas om ett föreliggande erbjudande om heltidsarbete är att anse som lämpligt. Bedömningen härav får då ske enligt de principer och regler som gäller för prövningen av lämpligt arbete.

(Prop. 1973:56, s. 70)

Rättspraxis

Erbjudet arbete i annat land

Den arbetssökande avvisade ett erbjudet arbete som byggnadssnickare hos ett bemanningsföretag i Norge och arbetslöshetskassan satte därför ned dagpenningen. Regeringsrätten, som hade att ta ställning till om det erbjudna arbetet kunde anses ha varit lämpligt, konstaterade att det i 11 § ALF saknas stöd för att generellt anse att ett arbete skulle vara olämpligt enbart på den grunden att det finns i ett annat land. Vidare uttalade domstolen att frågan om arbetets lämplighet måste bedömas både utifrån vad som anges i 11 § ALF, och utifrån andra faktorer som kan påverka livssituationen för en arbetssökande. Arbetets art, den arbetssökandes erfarenhet av arbete av liknande slag, avstånd till hemorten, språksvårigheter, stora skillnader i levnadsförhållanden m.m. ansågs kunna vara sådana faktorer. Mot bakgrund av att den sökande var verksam i byggbranschen, att bostadsorten inte var belägen alltför långt från Norge samt det faktum att Norge både språkligt och kulturellt har stora likheter med Sverige, fann Regeringsrätten att det erbjudna arbetet var lämpligt. (RÅ 2008 ref. 45, mål nr 800-06)

Anställningsform som strider mot LAS

En person som ansökte om arbetslöshetsersättning ansåg att han inte var skyldig att ta ett erbjudet arbete, eftersom anställningsformen stred mot lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Arbetet som erbjöds den sökande innebar fortsatt tidsbegränsad anställning istället för tillsvidareanställning. Arbetslöshetskassan hade därför stängt av personen från rätt till ersättning enligt de regler som gällde då. Gällande frågan om det erbjudna arbetet kunde anses vara lämpligt framhöll Regeringsrätten att den sökande redan hade haft arbetet under en viss tid. Vidare hade det inte framkommit någon omständighet som medförde att arbetet enligt 11 § ALF skulle anses vara olämpligt. Enbart det faktum att det nya erbjudandet inte stämde överens med föreskrifterna i LAS om rätt till tillsvidareanställning ansågs inte medföra att ett arbete som dittills hade varit lämpligt, inte längre skulle vara det. (RÅ 2004 ref. 73, mål nr 7375-01) 

Utbildning och erfarenhet

Den sökande uppgav som skäl till att han inte hade sökt tre anvisade arbeten att han saknade utbildning och erfarenhet och att de därför var olämpliga. Mot bakgrund av att det är Arbetsförmedlingen som gör bedömningen av vilka arbeten som en arbetssökande ska söka och att det därefter är arbetsgivaren som ska avgöra om personens kvalifikationer är tillräckliga för att han eller hon ska få tjänsten, fann Kammarrätten att det fanns skäl för att sätta ner dagpenningen. Därmed ansågs de anvisade arbetena ha varit lämpliga. (Kammarrättens i Stockholm dom den 2 april 2008 i mål nr 248-08)

Medicinskt hinder

En arbetssökande uppgav som skäl till att han inte hade sökt tre arbeten enligt sin jobbsökarplan, att han hade en hörselnedsättning. Eftersom den arbetssökandes läkarintyg om hörselnedsättning var daterade efter det att han hade avvisat arbetena fann Kammarrätten att det inte var visat att hörselnedsättningen innebar att arbetena var olämpliga vid tidpunkten för avvisningarna. (Kammarrättens i Stockholm dom den 4 oktober 2002 i mål nr 3331-2001).

Avsaknad av kollektivavtal samt restid

Arbetslöshetskassan ansåg att ett anvisat arbete var olämpligt eftersom det inte fanns kollektivavtal på den aktuella arbetsplatsen samt att facket hade avrått den sökande från att acceptera anställningen. Kammarrätten uttalade att enbart det förhållandet att det saknas kollektivavtal inte utgör grund för att anse att det erbjudna arbetet är olämpligt. Inte heller p.g.a. förhållandevis lång restid till och från arbetet kunde det anses vara olämpligt. Den sökande skulle ha diskuterat arbetstiderna och sina restider med arbetsgivaren och med sin handläggare vid Arbetsförmedlingen innan hon avvisade det erbjudna arbetet. (Kammarrättens i Stockholm dom den 11 juni 2004 i mål nr 8104-03)