Förordning

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Allmänna bestämmelser

2 §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om hur en sökande ska vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen för att ha rätt till ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Förordning (2013:680).

Övriga bestämmelser

31 §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter för verkställigheten av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och denna förordning.
Förordning (2003:1110).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-835.html

Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Frågor om arbetslöshetsförsäkringen

16 §   Arbetsförmedlingen ska skyndsamt underrätta arbetslöshetskassan och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen om det kan antas att en arbetssökande som får eller begär arbetslöshetsersättning
   1. missköter arbetssökandet, förlänger tiden i arbetslöshet eller orsakar arbetslösheten enligt 43-43 b §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, eller
   2. inte uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning enligt 9 eller 11 § samma lag.

Om Arbetsförmedlingen har underrättat en arbetslöshetskassa om att en sökande inte har besökt eller kontaktat Arbetsförmedlingen, eller en leverantör som utför arbetsmarknadspolitiska tjänster på uppdrag av Arbetsförmedlingen, vid en bestämd tidpunkt, ska Arbetsförmedlingen skyndsamt kalla honom eller henne till ett nytt besök eller en ny kontakt. Förordning (2022:813).

16 a §   Arbetsförmedlingen ska skyndsamt informera arbetslöshetskassan när en arbetssökande åter uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning enligt 9 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Förordning (2013:201).

16 b §   Har upphävts genom förordning (2013:683).

16 c §   Arbetsförmedlingen får meddela närmare föreskrifter om hur en underrättelse enligt 16 § ska göras och vad den ska innehålla. Förordning (2013:201).

Upplysningsskyldighet

16 d §   Arbetsförmedlingen ska omedelbart informera den arbetssökande om att en underrättelse har gjorts enligt 16 § och om anledningen till underrättelsen.

Om en underrättelse har gjorts för att den sökande inte längre är anmäld som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen, ska den sökande informeras om att den uppgiften kan komma att lämnas till Försäkringskassan.
Förordning (2013:201).

Verkställighetsbestämmelser

22 §   Arbetsförmedlingen får meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.
Förordning (2007:905).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-2000-628.html

Övergångsbestämmelser

2013:201 

1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.
2. För förhållanden som har inträffat före ikraftträdandet gäller 16 och 16 a §§ i sin äldre lydelse.

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (2018:2) om arbetslöshetsförsäkring

Kap. 1 De allmänna villkoren för rätt till ersättning vid arbetslöshet

Statlig lönegaranti vid konkurs

1 § En sökande som har blivit arbetslös på grund av arbetsgivarens konkurs, och som ansöker om ersättning innan uppsägningstiden har löpt ut, ska lämna en kopia på konkursförvaltarens beslut till arbetslöshetskassan. Av beslutet ska det framgå 

- vilka lönefordringar som gäller tid före uppsägningen och som redan ersatts genom garantibeloppet, samt 

- hur mycket av garantibeloppet som återstår för att täcka lönen under uppsägningstiden. 

Arbetslöshetskassan ska lägga ut det som återstår av garantibeloppet som lön under uppsägningstiden för de dagar som den sökande har rätt till lön. Först när beloppet förbrukats, kan den sökande anses som arbetslös enligt arbetslöshetsförsäkringen.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter(IAFFS 2017:2) om anmälan hos den offentliga arbetsförmedlingen för rätt till ersättning vid arbetslöshet

Anmälan

1 §    En arbetssökande som får eller begär arbetslöshetsersättning ska vara anmäld och nåbar för Arbetsförmedlingen under hela den tid som han eller hon kvarstår som anmäld hos Arbetsförmedlingen. En sådan sökande ska, efter kallelse, med kort varsel kunna inställa sig hos Arbetsförmedlingen.

Den sökande kan anmäla sig hos Arbetsförmedlingen på följande sätt:

- via Arbetsförmedlingens digitala kanaler, eller

- genom personligt besök på Arbetsförmedlingen. 

En anmäld sökande som brutit sin arbetslöshet och därefter åter begär arbetslöshetsersättning vid förnyad arbetslöshet, ska på nytt anmäla sig som arbetslös arbetssökande hos Arbetsförmedlingen.

Den sökande ska kunna styrka sin identitet. IAFFS 2019:1.

Telefonanmälan

2 §    En sökande som får eller begär arbetslöshetsersättning kan, utöver vad som framgår av bestämmelsen i 1 §, även anmäla sig per telefon om han eller hon:

1. på grund av störningar i datakommunikationen inte kan få kontakt med Arbetsförmedlingens webbplats den första arbetslösa dagen, 
2. på grund av bristande kommunikationer inte kan ta sig till Arbetsförmedlingen, 
3. är bosatt på en ort där Arbetsförmedlingen har ett begränsat öppethållande och därför inte har öppet dagen för anmälan, eller
4. efter avbrott i sin arbetslöshet, enligt 1 § tredje stycket, åter begär arbetslöshetsersättning vid förnyad arbetslöshet. IAFFS 2019:1.

Komplettering av anmälan

2 a §   En sökande som redan har anmält sig som arbetslös arbetssökande digitalt kan komplettera sin anmälan genom att anmäla sig som ersättningssökande per telefon. IAFFS 2019:1. 

Anmälan av arbetslöshet vid tillfälligt avbrott i fiskeverksamhet

3 §    En sökande som begär arbetslöshetsersättning vid tillfälligt avbrott i fiskeverksamheten kan anmäla arbetslöshet per telefon till Arbetsförmedlingen. En person som tillhör ett båtlag kan göra en telefonanmälan för hela båtlaget.

Arbetssökande från annat land med bibehållen ersättning

4 § Dessa föreskrifter gäller även för en sökande som vistas i Sverige och gör anspråk på att fortsätta uppbära arbetslöshetsersättning från ett annat EU- eller EES-land eller från Schweiz, med 

1. intyg U2 som utfärdas med stöd av artikel 64 i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och artikel 55 i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, eller
2. intyg E 303 som utfärdas med stöd av artikel 69 i Rådets förordning (EEG) 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och artikel 83 i Rådets förordning (EEG) 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. IAFFS 2020:5

Förarbete

Arbetslöshet

I förarbetena till den nuvarande lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) anförde regeringen att endast den som saknar förvärvsinkomst betraktas som arbetslös i arbetslöshetsförsäkringens mening, samt att:

Till förvärvsinkomster räknas lön, uppsägningslön, avgångsvederlag och andra ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningsförhållandet. Under den tid sådana förvärvsinkomster lämnas är vederbörande inte berättigad till arbetslöshetsersättning men skall å andra sidan tillgodoräknas tiden för uppfyllande av det arbetsvillkor som uppställs som kvalifikationsgrund för en ersättningsperiod.

(Prop. 1996/97:107 s. 93)

I slutbetänkandet till utredningen "En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring" angavs följande angående definitionen av arbetslöshet:

Har någon en tillsvidareanställning som innebär att han eller hon under vissa perioder inte kan beredas arbete och då inte heller erhåller någon lön eller på annat sätt kompenseras ekonomiskt, har man i praxis ansett att personen ifråga har accepterat anställningsformen och därför inte heller ska anses vara arbetslös.

(SOU 1996:150 s.100)

Angående arbetslöshet, se även under rubriken Information i detta avsnitt. Vad gäller arbetslöshetens inträde för företagare, se vidare avsnitt 8 i denna regelsamling.  

Arbetsför

Av förarbetena till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring framgår vad som avses med att vara arbetsför för att ha rätt till arbetslöshetsersättning:

Detta villkor innebär att sökanden skall kunna prestera ett normalt arbetsresultat i ett för honom lämpligt arbete.

(Prop. 1973:56 s. 177)

I kommittédirektiven till Socialdepartementets utredning ”Gränslandet mellan sjukdom och arbete” om bedömning av arbetsförmåga, konstateras att bestämmelserna i 9 § ALF är nära kopplade till begreppet ”arbetsförmåga” inom socialförsäkringen. Begreppen ”arbetsför” eller ”arbetsförmåga” definieras inte i lagen inom något av dessa områden. Angående arbetsförmåga på arbetsmarknadspolitikens område hänvisas dock till en definition i Arbetsförmedlingens interna handläggarstöd: ”arbetsförmåga bestäms av egenskaper hos en individ, en specifik arbetsuppgift och arbetsmiljö i samspel".

I kommittédirektiven anförs följande:

Vid bedömning av arbetsförmåga ska Arbetsförmedlingen pröva individens funktionstillstånd, kunskaper, färdigheter, erfarenheter och utvecklingsmöjligheter mot olika arbetsuppgifter och arbetsmiljöer. En individ kan med detta synsätt vara fullt arbetsförmögen när det gäller vissa arbetsuppgifter och helt oförmögen att arbeta med andra uppgifter. Begreppet arbetsförmåga är således en relation mellan individ och miljö och inte enbart en egenskap hos individen. Arbetsförmågan kan påverkas genom anpassning av arbetsplatsen, med hjälp av olika hjälpmedel, med utbildning och inte minst över tid.

(Kommittédirektiv 2008:11 s. 316 i bilaga 1 till SOU 2009:89) 

Oförhindrad att åta sig arbete

Att vara oförhindrad att förvärvsarbeta innebär enligt förarbeten till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring att

”det inte får föreligga någon omständighet som hindrar den arbetslöse att över huvud taget utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under tid för vilken han gör anspråk på kontant stöd under arbetslöshet. Villkoret innefattar samtidigt alla omständigheter som kan utgöra hinder för att utföra tillgängligt förvärvsarbete. Det kan därmed sägas innebära att arbetssökande skall stå till arbetsmarknadens förfogande.”

(Prop. 1973:56 s. 69)

I senare förarbeten behandlades villkoret att vara oförhindrad att åta sig arbete i samband med barntillsyn:

”Av den som har vård om barn krävs i princip att barntillsynen är ordnad för ett normalt dagtidsarbete för att vederbörande skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande och vara oförhindrad att åtaga sig arbete. /…/ För den som har haft deltids- eller skiftarbete räcker det med att ha barntillsynen ordnad för att kunna ta ett arbete med motsvarande arbetstider. Vidare får den som är ofrivilligt arbetslös och erbjuds arbete med ändrade arbetstider den tid på sig som behövs för att ordna barntillsynen. Hur lång tid detta får ta beror på de möjligheter som finns att ordna barntillsynen på orten. Sökanden måste dock vidta de åtgärder som är möjliga för att ordna tillsynen inom rimlig tid.”

 (Prop. 1983/84:126 s. 19 f)

Departementschefen framförde att när en förälder i samband med ofrivillig arbetslöshet går miste om sin barnomsorgsplats bör han eller hon få behålla rätten till arbetslöshetsersättning under den tid som det tar att på nytt ordna barntillsynen, under förutsättning att vederbörande verkligen aktivt försöker ordna tillsynen.

I förarbetena till den nuvarande lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) framhålls att ovanstående princip fortfarande gäller. En person som inte har barntillsynen ordnad anses i arbetslöshetsförsäkringens mening inte stå till arbetsmarknadens förfogande och har inte rätt till arbetslöshetsersättning. (Prop 1996/97:107 s. 83)

I förarbetena till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring anförs följande om begränsning av arbetsutbud eller sökområde på grund av bundenhet till hemmet:

de som är bundna vid hemmet till följd av personligt handikapp, bör kunna få ersättning vid arbetslöshet, om de till väsentlig del haft sin försörjning genom stadigvarande hemarbete och om de är beredda att utföra annat hemarbete eller annat arbete som deras handikapp tillåter. Denna bedömningsregel bör enligt utredningen gälla även personliga handikapp av andra slag än fysiska, exempelvis bundenhet vid vård i hemmet av handikappad eller åldrig anhörig, som utgör ett uppenbart hinder för att förvärvsarbeta utom hemmet.

(Prop. 1973:56 s. 70)

Departementschefen förtydligade att krav bör ställas på att vårdbehovet styrks genom intyg från socialmyndighet eller motsvarande. (Prop. 1973:56 s. 178) 

Även i övrigt stå till arbetsmarknadens förfogande 

Av förarbetena framgår följande:

För att ha rätt till ersättning krävs, enligt tredje punkten, dessutom att den sökande även i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande. Principen, som gäller sedan länge, framgår numera uttryckligen av lagen. Det räcker alltså inte att sökanden är anmäld som arbetssökande och därtill arbetsför och oförhindrad att arbeta. Han eller hon ska även ha för avsikt att arbeta. Om t.ex. sökanden inte på något sätt går att nå finns normalt grund för att bedöma att han eller hon inte står till arbetsmarknadens förfogande.

(Prop. 2012/13:12 s. 87) 

Inte rätt till ersättning vid fortsatt arbetslöshet 

Den som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar har inte rätt till arbetslöshetsersättning vid fortsatt arbetslöshet. Av förarbetena framgår att om en sökande efter att ha tackat nej till jobbgarantin sedan ångrar sig och accepterar anvisningen, bör han eller hon anvisas programmet och få ersättning i form av aktivitetsstöd.

Av förarbetena framgår vidare vad som krävs för att åter bli berättigad till arbetslöshetsersättning:

”… en individ som avvisat ett erbjudande om jobbgarantin och som därefter uppfyller ett arbetsvillkor har möjlighet att få arbetslöshetsersättning vid arbetslöshet under förutsättning att han eller hon uppfyller de allmänna villkoren i 9 §.”

(Prop. 2006/07:118 s. 30)

Rättspraxis

Arbetslöshet

Elitidrottare 

Regeringsrätten har prövat om en person som spelade fotboll på elitnivå (superettan) ansågs stå till arbetsmarknadens förfogande på ett sådant sätt att han hade rätt till arbetslöshetsersättning. Fotbollsspelaren hade sagt upp sig från sitt heltidsarbete och bytt fotbollsklubb till ett lag i superettan. För 10 000 kr per månad, exklusive resultatbaserade tillägg, hade han åtagit sig att träna varje vardag, spela match under lördag eller söndag och delta i sponsoraktiviteter. I samband med att han sade upp sig sökte han arbetslöshetsersättning. Han sökte först ersättning för 40 timmar per vecka och förklarade senare att han avsåg att kombinera sitt fotbollsspelande med en deltidsanställning, och påstod sig kunna förhandla om att upphöra med fotbollen om han blev erbjuden en anställning.

Regeringsrätten anförde bl.a. att det över huvud taget inte får finnas någon omständighet som hindrar den arbetslöse från att utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under den tid han begär ersättning för. Regeringsrättens avgörande bekräftar tidigare praxis enligt Försäkringsöverdomstolen. Regeringsrätten ansåg att det inte fanns skäl att avvika från denna praxis. De villkor som fanns i den ersättningssökandes avtal om tillgänglighet för träning, matcher och sponsoraktiviteter gav vid handen att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs enligt 9 § ALF. Regeringsrätten ansåg att detta förhållande inte påverkades av att han vid ett arbetserbjudande eventuellt skulle kunna helt eller delvis frigöra sig från avtalet med fotbollsklubben och fann därför att han inte var berättigad till arbetslöshetsersättning. (RÅ 2007 ref. 64, mål nr 1905-06).

Se även (RÅ 2009 målnr 5523-09) där Regeringsrätten fann att avtalet mellan den sökande och fotbollsklubben inte hindrade honom från att anta annat arbete.  Regeringsrätten anförde bl.a. att "överenskommelsens ordalydelse även medgav tolkningen att han kunde ha ett vanligt arbete under avtalstiden. Storleken på ersättningen talade också för att detta varit parternas avsikt". 

Se även Högsta förvaltningsdomstolens dom den 24 februari 2017 i mål nr 5125-15. Frågan i målet var om AA uppfyllde villkoren i 9 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. HFD bedömde att AA genom att ingå ett spelaravtal där viss ersättning börjat utgå redan innan spelsäsongen börjat förbundit sig att fullfölja spelaravtalet när spelsäsongen började. Enligt HFDs bedömning innebar avtalet en sådan bindning mellan parterna att AA måste anses ha begränsat sitt arbetsutbud i en sådan omfattning att han inte kunde anses stå till arbetsmarknadens förfogande i den mening som avses i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Elitidrottare som ingått avtal om anställning den 22 maj 2014 med tillträde den 1 augusti ansågs inte stå till arbetsmarknadens förfogande under sommaruppehållet, 22/5-31/7. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 27 december 2016 i mål nr 3613-15). 

Förtroendeuppdrag 

Kammarrätten har prövat om en fritidspolitiker som hade ett flertal viktiga förtroendeuppdrag inom kommunen, varav ett som ordförande, stod till arbetsmarknadens förfogande. För uppdragen fick han ett årsarvode som motsvarade en heltidslön. Den schemalagda mötestiden uppgick till fyra timmar per vecka. Mötena var sådana att de måste förberedas och planeras. Både länsrätten och kammarrätten fann att engagemanget som fritidspolitiker var av sådan omfattning och karaktär att han var förhindrad att åta sig förvärvsarbete på sätt som avses i 9 § ALF. (Kammarrättens i Stockholm dom den 17 juni 2008 i mål nr 4688-07. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd. Regeringsrättens beslut den 19 oktober 2009 i mål nr 5425-08).

Kammarrätten ansåg att ett politiskt förtroendeuppdrag som vice ordförande i Patientnämnden inom landstinget var att betrakta som förvärvsarbete på deltid och inte som ett enstaka förtroendeuppdrag. Två nämndemän var skiljaktiga. (Kammarrättens i Stockholm dom den 21 september 2009 i mål nr 1032-09).

Kammarrätten ansåg att ett förtroendeuppdrag kunde jämställas med förvärsvarbete. Det skulle då röra sig om ett uppdrag av relativt stor omfattning med en betydande andel arvoderade timmar såsom över 40 procent av en heltid och som till sin natur liknade ett förvärvsarbete och ersattes med en fast ersättning för vilken uppdragsgivaren betalade sociala avgifter. I detta fall var det fråga om en förtroendevald fastighetsansvarig i en kyrklig församling. (Kammarrättens i Stockholm dom den 26 januari 2006 i mål nr 255-05).

Se även Kammarrättens i Jönköping dom den 9 mars 2009 i mål nr 1977-08, Kammarrättens i Stockholm dom den 17 juni 2008 i mål nr 4688-07, Kammarrättens i Stockholm dom den 26 januari 2006 i mål nr 255-05 och Kammarrättens i Stockholm dom den 1 november 2001 i mål nr 1813-2001.

Säsongsbetonat arbete 

Den aktuella personen hade arbetat hos samma arbetsgivare i 21 år, varav de senaste 6 åren endast under sommarhalvåret varje år, som regel från april - september. Efter varje säsong hade personen ifråga tackat ja till erbjudande om att arbeta även nästföljande säsong och även anmält sig som arbetssökande vid varje säsongs slut. Regeringsrätten ansåg att anställningsförhållandet närmast reglerades genom upprepade anställningsavtal som sträckte sig från varje säsongs början till dess slut och att det i övrigt inte fanns något som talade för att personen ifråga direkt efter varje säsongs slut skulle ha varit förhindrad att åta sig ett annat arbete. Regeringsrätten ansåg därför att personen ifråga efter säsongens slut var arbetslös och därför hade rätt till arbetslöshetsersättning. (RÅ 2003 ref. 101, mål nr 664-2002).

Bemanningsföretag 

Regeringsrätten har i två mål, se nedan, prövat frågan om en sökande som vid upprepade tillfällen i samma bemanningsföretag antagit tidsbegränsade anställningar som vikarie för att hyras ut har rätt till arbetslöshetsersättning mellan anställningsperioderna.
 
Regeringsrätten fann i mål 4940-05 att det inte framkommit annat än att de två visstidsanställningarna år 2002 var vikariat med syfte att ersätta hos bemanningsföretaget anställd personal. Vidare framgick inte annat än att de två vikariaten var förenliga med LAS och inom branschen gällande kollektivavtal. Under sådana förhållanden fick den sökande betraktas som arbetslös efter det att den andra anställningen hos företaget upphört.
 
Även i mål 4941-05 fann Regeringsrätten att det inte framkommit annat än att den aktuella visstidsanställningen under 2003, i likhet med vad domstolen i nyss nämnda mål funnit vara fallet med de två tidigare vikariaten, var förenligt med såväl LAS som inom branschen gällande kollektivavtal. Den sökande fick under sådana förhållanden betraktas som arbetslös efter det att anställningen hos företaget upphört. (RÅ 2007 ref. 20, mål nr 4940-05 och 4941-05).

Se även Kammarrättens i Stockholm dom den 4 april 2012 i mål nr 7348-11.

Skådespelare 

Frågan i målet var om personen stått till arbetsmarknadens förfogande på sätt som krävs enligt 9 § ALF.

Av utredningen i målet framgick att personen var anställd för att spela en roll i en teateruppsättning. Repetitionstiderna var förlagda till mellan 5 oktober och den 2 november samt till mellan den 14 och den 18 december 2009. Föreställningarna var förlagda till mellan den  19 december 2009 och den 10 januari 2010. Personen anförde att hennes anställning varit uppdelad i två perioder och att hon stått till arbetsmarknadens förfogande under uppehållet samt att hon under uppehållet också arbetat extra.

Kammarrätten ansåg att personen på grund av artistavtalet varit förhindrad att anta alla lämpliga och tillgängliga arbeten på arbetsmarknaden. Personen hade därmed inte rätt till arbetslöshetsersättning från och med den 3 november 2009 (Kammarrättens i Stockholm dom den 12 april 2012 i mål nr 7036-11).  

Arbetsför 

Nekad sjukpenning

En person begärde omprövning av Försäkringskassans beslut om nekad sjukpenning. Vid denna tidpunkt ansåg sig personen inte ha någon arbetsförmåga, vilket styrktes av läkarintyg. Personen anmälde sig på Arbetsförmedlingen och fick avslag på sin ansökan om ersättning. Arbetslöshetskassan motiverade avslaget med att den enskilde själv ansåg sig vara oförmögen att arbeta, eftersom han dels hade begärt ändring av Försäkringskassans avslag, dels hade ett läkarintyg som vittnade om helt nedsatt arbetsförmåga. Kammarrätten ansåg att den enskilde uppfyllde villkoren enligt 9 § ALF och ansågs stå till arbetsmarknadens förfogande och därmed var berättigad till arbetslöshetsersättning. Kammarrätten anförde att den enskildes begäran om omprövning av Försäkringskassans beslut inte föranledde någon annan bedömning. (Kammarrättens i Göteborg dom den 2 november 2009 i mål nr 6032-08). 

Psykiskt funktionshinder 

Länsrätten fann att den sökandes psykiska funktionshinder var ett sådant hinder för honom att både finna och utföra ett arbete att han inte kunde anses vara arbetsför. Kammarrätten fann vid en samlad bedömning att det inte fanns anledning att ifrågasätta att Arbetsförmedlingen hade uttömt sina möjligheter att hjälpa den sökande (genom bl.a. arbetsträning och placering vid Samhall), och att han vid tidpunkten för arbetslöshetskassans beslut därmed inte kunde anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande. (Kammarrättens i Stockholm dom den 15 juni 2009 i mål nr 7433-08). 

Bristande kunskaper i svenska 

Kammarrätten anförde bland annat följande:

När det gäller de krav man kan ställa på en arbetssökande är det inte självklart att man kan begära lika mycket av alla. Vilka ansträngningar som kan, och bör, krävas får avgöras från vad som kan anses skäligt mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. Man kan således inte alltid ställa lika stora krav på en äldre, lågutbildad sökande med bristande språkkunskaper som på en yngre, välutbildad person, uppvuxen i Sverige.

(Kammarrättens i Stockholm dom den 18 september 2006 i mål nr 4540-05). 

Kammarrätten anförde vidare att utredningen visade att den sökande kontinuerligt hade sökt arbeten genom att med hjälp av sin partner ringa fyra till sex arbetsgivare i veckan, och att makarna inte hade begränsat sig till företag med spansktalande personal. Kammarrätten ansåg att möjligheterna var mycket begränsade för personen i fråga att med sina bristande språkkunskaper kunna få andra arbeten än inom städning och köksarbete. Mot den bakgrunden fann kammarrätten att den sökande stod till arbetsmarknadens förfogande och därför var berättigad till arbetslöshetsersättning. Två ledamöter var dock skiljaktiga och ansåg att personen inte hade sökt tillräckligt många arbeten.

Ordnad barntillsyn

Den sökande hade hjälp med barntillsynen på morgonen/förmiddagen, varför hon ansåg sig kunna söka arbete på deltid, 20 timmar per vecka. Arbetslöshetskassan avslog den sökandens ansökan då hon inte kunde anses oförhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande med hänsyn till att hon i praktiken hade varit begränsad till att kunna ta arbeten med arbetstider förlagda till morgon och förmiddag.

Kammarrättens ansåg att en arbetssökande inte kan begränsa sitt arbetsutbud till viss del av dagen eller en viss period. I det aktuella målet hade den sökande begränsat sitt arbetsutbud till en del av dagen. Kammarrätten ansåg därför att hon inte kunde anses ha varit oförhindrad att åta sig ens ett deltidsarbete i den omfattning som krävs. Kammarrätten fastställde arbetslöshetskassans beslut. (Kammarrätten i Sundsvalls dom den 2 april 2014 i mål nr 3319-13). 

Arbetsmarknadens förfogande

Den sökande hade påbörjat en anställning på viss tid för att hyras ut hos ett bemanningsföretag. Anställningen var på deltid 12,5 procent av heltid. Den sökande ansökte om fyllnadsersättning från och med den dag hon började anställningen. Arbetslöshetskassan avslog hennes begäran.

Enligt Kammarrättens mening kan mot bakgrund av den praxis som finns den slutsatsen dras att deltidsanställning hos bemanningsföretag inte hindrar att det kan föreligga rätt till fyllnadsersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Avgörande blir om den sökande kan anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande under aktuell tid. Kammarrätten bedömde att såvitt det framgick av handlingarna hade den sökande för avsikt att arbeta även under övrig tid upp till heltid. Av anställningsavtalet framgick att arbetsgivaren inte kunde disponera henne i högre grad än som avtalats. Enligt domstolen framgick det inte annat än att hon under övrig tid var oförhindrad att ta annat arbete. Det fanns under dessa förutsättningar inget som talade mot att hon på den övriga tiden stod till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs för fyllnadsersättning. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 27 november 2013 i mål nr 51-13; HFD lämnade ej prövningstillstånd i frågan, mål nr 472-14).