Förordning

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Allmänna bestämmelser

2 §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om hur en sökande ska vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen för att ha rätt till ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Förordning (2013:680).

2 a §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om att vissa arbeten utförda utomlands skall jämställas med arbete i Sverige enligt 3 § andra stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Förordning (2006:511).

Avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd motsvarande lön

27 §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av tid med avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön enligt 13 § andra stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Förordning (2006:511).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-835.html

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2018:2) om arbetslöshetsförsäkring

Kap. 2 Arbetsvillkoret

Beräkning av ramtid

Arbetslöshetens början

1 § Arbetslösheten börjar när den sökande anmäler sig hos den offentliga arbetsförmedlingen enligt bestämmelserna i 1 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS  2017:2) om anmälan hos den offentliga arbetsförmedlingen för rätt till ersättning vid arbetslöshet.

Dagar som Arbetsförmedlingen är stängd räknas som arbetslösa dagar, om den sökande anmäler sig hos Arbetsförmedlingen den första dagen då Arbetsförmedlingen åter är öppen. Detta gäller endast dagar då den sökande kan få arbetslöshetsersättning enligt 20 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Utgångspunkt för att beräkna ramtiden

2 § Arbetslöshetskassan ska beräkna ramtiden i kalendermånader med utgångspunkt i ett månadsskifte.

Om anmälningsmånaden inte räknas med i ramtiden, ska ramtiden räknas från närmast föregående månadsskifte. 

Har den sökande fått avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar utebliven lön, ska dessa månader räknas in i ramtiden. Om den sista månaden inte innehåller så mycket tid att den är tillgodoräkningsbar i ett arbetsvillkor, ska den betraktas som anmälningsmånad.

Prövning av tillgodoräkningsbara månader

Ordningsföljd för prövningen

3 § Prövningen av arbetsvillkoret startar med månaden närmast före arbetslöshetens början.

Om en månad som inte är tillgodoräkningsbar i arbetsvillkoret innehåller lika mycket tid som är överhoppningsbar som tid som inte är överhoppningsbar, ska det alternativ som är förmånligast för den sökande väljas. 

Om tid i ett förvärvsarbete och tid som jämställs med förvärvsarbete enligt 13-13 a §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring inte var för sig räcker för att en viss kalendermånad ska kunna tillgodoräknas, ska den tillgodoräkningsbara tiden under månaden läggas samman.

Alternativ prövning enligt 12 § första stycket 2 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

4 § Om den sökande inte har uppfyllt arbetsvillkoret genom huvudregeln, ska arbetslöshetskassan göra en alternativ prövning enligt 12 § första stycket 2 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (alternativregeln).

Vid denna prövning läggs ramtiden ut på nytt. Hänsyn ska då tas till:

a) de regler som gäller för anmälningsmånaden, och 

b) bedömningen av om en månad ska ingå i ramtiden.

Prövning av månader och timmar sker i tre steg.

1. Arbetslöshetskassan prövar om den sökande har sex sammanhängande kalendermånader – exklusive överhoppningsbara månader – som innehåller minst det antal timmar per månad som krävs för att uppfylla ett arbetsvillkor enligt 12 § första stycket 2 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Prövningen börjar med den första tillgodoräkningsbara månaden närmast före arbetslöshetens början.

2. Om villkoren enligt 1 inte är uppfyllda, fortsätter prövningen med en förskjutning av utgångspunkten av ramtiden till närmast föregående tillgodoräkningsbara månad bakåt under ramtiden.

3. Om det finns sex sammanhängande tillgodoräkningsbara månader, men det sammanlagda antalet arbetade timmar under månaderna blir lägre än det totala antal timmar som krävs för att uppfylla ett arbetsvillkor enligt 12 § första stycket 2 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ska prövningen återupptas enligt 2 osv.

Prövning enligt 13 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

5 § Om den sökande inte uppfyller arbetsvillkoret med enbart förvärvsarbete och jämställd tid enligt 13 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ska arbetsvillkoret först prövas enligt huvudregeln. Om det behövs ska arbetsvillkoret prövas därefter enligt alternativregeln. I sådana fall ska arbetslöshetskassan ta hänsyn till tid som den sökande har fått föräldrapenning eller fullgjort totalförsvarsplikt enligt 13 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, på samma sätt som i 3-4 §§. 

Prövning av totalförsvarsplikt och föräldrapenning

6 § Tid som den sökande har fullgjort totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenning får ensam eller tillsammans med arbetad tid tillgodoräknas med högst fem dagar eller fyrtio timmar per vecka. Varje hel dag anses motsvara åtta timmars arbete. Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels respektive en åttondels föräldrapenning motsvarar sex, fyra, två respektive en timmes arbete.

Regler för vissa typer av arbeten

Tillgodoräknande av förberedelsetid och repetitionstid

7 § När arbetslöshetskassan prövar arbetsvillkoret för vissa grupper av yrkesutövare vars arbete kräver exempelvis förberedelse- eller repetitionstid, får sådan tid tillgodoräknas enligt branschtillämpningsavtal som ska godkännas av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller bara om antalet timmar inte redovisas i arbetsgivarintyg eller liknande.

Dessa regler ska tillämpas på de aktuella yrkesgrupperna oberoende av vilken arbetslöshetskassa den sökande är medlem i.

Arbete utomlands i länder utanför EU och EES-området samt Schweiz

8 § Följande arbeten utomlands ska arbetslöshetskassan jämställa med arbete i Sverige och tillgodoräkna den sökande när arbetsvillkoret prövas:

1. arbete hos en arbetsgivare med säte i Sverige, om lön betalas ut från Sverige,
2. tjänstgöring vid svenska Försvarsmaktens utlandsstyrka,
3. biståndsarbete som Sida eller någon annan svensk statlig myndighet står lönekostnaderna för, eller
4. arbete hos Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet eller organ som är knutna dit.

Beräkning av arbetad tid för lärare och cirkelledare

9 § För lärare och cirkelledare som har haft en tjänst där heltid anges i undervisningsskyldighet per vecka, ska arbetslöshetskassan räkna upp undervisningstimmarna så att de motsvarar arbetade timmar i en fyrtiotimmarsvecka. Beräkningen görs genom att fyrtio multiplicerat med antalet undervisningstimmar divideras med antalet undervisningstimmar för heltidstjänst.

När undervisningsskyldigheten i en tjänst är bestämd till ett visst antal timmar per år, ska detta tal divideras med fyrtio för att få fram tjänstens omfattning per vecka. 

Om beräkningen ger ett brutet timtal ska detta avrundas till närmast lägre hela timtal.

Tillgodoräknande av arbete åt familjemedlem eller nära anhörig

10 § En sökande som i arbetsvillkoret vill tillgodoräkna sig arbete åt en familjemedlem eller nära anhörig ska uppmanas att styrka att han eller hon har haft en verklig anställning med lön. 

Tid som jämställs med förvärvsarbete

Beräkning av tid med avgångsvederlag

11 § Tid med avgångsvederlag beräknas enligt följande.

1. Om den sökande har haft fast månadslön ska avgångsvederlaget divideras med den sökandes genomsnittliga avtalade lön per månad under det senaste året i den anställning som avgångsvederlaget avser. Om det är förmånligare för den sökande får avgångsvederlaget i stället beräknas enligt punkt 2.
2. Om den sökande har haft varierad lön ska avgångsvederlaget divideras med den sökandes faktiska genomsnittliga inkomst per månad under det senaste året i den anställning som avgångsvederlaget avser. I inkomstunderlaget ska ersättningar och förmåner som beskattas som inkomst av tjänst ränas med.

Den tid som beräknats på detta sätt läggs ut i kalenderdagar med början från och med första dagen efter att anställningen upphört.

Beräkning av tid med ekonomiskt skadestånd som motsvarar utebliven lön

12 § Den del av ett ekonomiskt skadestånd som motsvarar utebliven lön, ska räknas om enligt följande.

1. Om den sökande har haft fast lön, ska skadeståndet divideras med den normala avtalade månadsinkomst som den sökande hade när anställningen upphörde.
2. Om den sökande har haft varierad lön, ska skadeståndet divideras med den genomsnittliga månadsinkomst som den sökande hade under det senaste året i den anställning som skadeståndet avser.   

Den beräknade tiden läggs ut i kalenderdagar med början från och med första dagen efter att anställningen har upphört.

Förarbete

Arbets- och medlemsvillkoret, tillfälliga regler under 2020

Under 2020 gäller, med anledning av det pågående utbrottet av det nya coronaviruset som kan komma att få stora effekter på sysselsättningen, tillfälliga regler vid prövning av arbets- och medlemsvillkoret för att öka möjligheten för människor att få arbetslöshetsersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen eller åtminstone enligt grundförsäkringen. I propositionen uttalade regeringen följande:

För att den sökande ska ha rätt till inkomstrelaterad ersättning behöver arbetsvillkoret ha uppfyllts efter det att den sökande har inträtt i arbetslöshetskassan. Om den faktiska medlemstiden ändras till tre månader bör den sökande få möjlighet att tillgodoräkna sig förvärvsarbete som har utförts före inträdet i arbetslöshetskassan, men inom ramtiden, vid prövningen av om arbetsvillkoret är uppfyllt. Det bör därför införas en bestämmelse om att kravet på att arbetsvillkoret ska vara uppfyllt efter det senaste inträdet i arbetslöshetskassan inte gäller när den tillfälliga bestämmelsen om medlemsvillkor tillämpas.

(Prop. 2019/20:146 s. 19-20)

För att försäkringens stabiliserande syfte ska uppnås och för att fler ska få rätt till arbetslöshetsersättning bör arbetsvillkoret tillfälligt sänkas. En sådan sänkning bör leda till att fler får rätt till arbetslöshetsersättning, åtminstone enligt grundförsäkringen, utan att kravet på den sökandes anknytning till arbetsmarknaden upphör. Det föreslås att det för att uppfylla arbetsvillkoret ska krävas att den sökande under ramtiden haft förvärvsarbete i minst sex månader och utfört arbetet under minst 60 timmar per kalendermånad, eller haft förvärvsarbete i minst 420 timmar under en sammanhängande tid av sex kalendermånader och utfört arbetet under minst 40 timmar under var och en av dessa månader. Behovet av en lättnad i arbetsvillkoret bedöms vara tillfälligt. Den föreslagna lättnaden föreslås gälla till och med den 3 januari 2021 […].

(Prop. 2019/20:146 s. 21)

Fast anknytning till arbetsmarknaden

När det gäller den arbetssökandes anknytning till arbetsmarknaden har regeringen bland annat uttalat att det bör bygga på en fast förankring på arbetsmarknaden.

Sökanden skall ha förvärvsarbetat reguljärt i viss omfattning. Först vid förlusten av en sådan anknytning till arbetsmarknaden bör ersättning vid arbetslöshet lämnas för att ställa om till ett nytt arbete.

(Prop. 1996/97:107 s. 97)

Tillgodoräkningsbar tid för arbetsvillkor

 

Förvärvsarbete

Vad gäller vilken typ av arbete som kan räknas för att uppfylla arbetsvillkoret har följande angetts i förarbetena:

 

Med arbetslös förstås att medlemmen inte utför arbete för annans räkning och inte heller utför arbete för egen räkning i förvärvssyfte.

(SOU 1996:51 s. 90).

 

Ytterligare en förutsättning för att arbetslöshet skall anses föreligga är att sökanden inte har någon inkomst av förvärvsarbete. Detta krav får betydelse för den som uppbär ferielön, permitteringslön eller annan ersättning från arbetsgivaren under perioder då arbete inte utförs.

(Prop. 1973:56 s. 174)

 

Vid prövningen av arbetsvillkoret skall i princip all tid med inkomst av förvärvsarbete medräknas. Med inkomst av förvärvsarbete avses inkomst, såväl i pengar som naturaförmåner i form av kost eller bostad, antingen som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller eljest (inkomst av annat förvärvsarbete).

(Prop. 1973:56 s. 231)

 

Regeringen anser för sin del att huvudprincipen bör vara att för att få rätt till arbetslöshetsersättning bör sökanden ha utfört reguljärt arbete i viss omfattning. Med detta avser regeringen att det undantag för vissa typer av subventionerade anställningar när det gäller uppfyllandet av arbetsvillkoret som i dag finns också bör gälla framledes.”

(Prop. 1996/97:107 s. 98)

 

För närvarande gäller att arbete med lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare och anställning inom Samhall AB betraktas som reguljärt arbete som får tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret för en första ersättningsperiod. Regeringen anser att detta bör gälla även fortsättningsvis.

(Prop. 1999/2000:139 s. 62).

 

Tid som jämställs med förvärvsarbete

 

Semester

När det gäller semester har regeringen uttalat följande:

Endast den som saknar förvärvsinkomster betraktas som arbetslös i ALF-lagens och KAS-lagarnas mening. Till förvärvsinkomster räknas lön, uppsägningslön, avgångsvederlag och andra ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningsförhållandet. Under den tid sådana förvärvsinkomster lämnas är vederbörande inte berättigad till arbetslöshetsersättning men skall å andra sidan tillgodoräknas tiden för uppfyllande av det arbetsvillkor som uppställs som kvalifikationsgrund för en ersättningsperiod.

(Prop. 1996/97:107 s. 93).

 

Med förvärvsarbete avses i detta sammanhang också tid då sökanden haft semester eller varit ledig från sin anställning med helt eller delvis bibehållen lön.

(Prop. 1996/97:107 s. 97). 

 

Avgångsvederlag och ekonomiskt skadestånd

När det gäller avgångsvederlag har regeringen uttalat följande:

Ett avgångsvederlag innebär en ekonomisk kompensation från arbetsgivaren som lämnas utan krav på att arbete utförs. Avgångsvederlaget anses motsvara viss tid, som bestäms i förhållande till den sökandes genomsnittliga inkomst per månad. Eftersom ingen inkomstförlust uppstår om avgångsvederlag betalas ut, lämnas under den tiden inte arbetslöshetsersättning.

(Prop. 2005/06:152 s. 44).

 

Skälet till att avgångsvederlag ska samordnas med arbetslöshetsersättningen är följande:

Enligt regeringens mening bör avgångsvederlag i samband med avveckling av arbetskraft utgöra en del av företagens kostnader. Det finns enligt regeringen inte skäl för att staten skall bära dessa kostnader. (…) En konsekvens av att avgångsvederlaget omräknas till viss tid som skall räknas som förvärvsarbete är att personen för samma tid inte är att anse som arbetslös i ALF-lagens och KAS-lagens mening och följaktligen inte heller är berättigad till arbetslöshetsersättning. Det bör betonas att förslaget inte gäller försäkringsersättningar baserade på kollektivavtal eller ideella skadestånd.

(Prop. 1996/97:107 s. 93-94).

 

Med regeringens förslag kommer försäkringen att bli en försörjningskälla först när den uppsagde får anses sakna inkomst av förvärvsarbete, vilket står i överensstämmelse med grundtankarna bakom försäkringen. Skulle den uppsagde då inte ha lyckats få ett nytt arbete har vederbörande rätt till ersättning som arbetslös. Rätten till ersättning skjuts med andra ord framåt i tiden.” 

(Bet. 1996/97:AU13 s. 27).

 

Motsvarande ordning bör gälla även en annan typ av ersättning som en arbetstagare kan komma att få i anslutning till att en anställning upphör på arbetsgivarens initiativ. Här åsyftas ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön, som en domstol kan ålägga arbetsgivaren i samband med att en anställning upphör. Typfallet är att arbetsgivaren avskedat en arbetstagare utan laglig grund. Arbetsgivaren kan då enligt bestämmelserna i lagen (1982:80) om anställningsskydd åläggas att betala ekonomiskt skadestånd för arbetstagarens förlust i form av mistad lön för tid efter att anställningen avslutats. Sådant ekonomiskt skadestånd beräknas med utgångspunkt i arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren till belopp som motsvarar ett antal månadslöner (38 och 39 §§ anställningsskyddslagen).

 

Likheterna mellan avgångsvederlag och sådant ekonomiskt skadestånd är stora. Båda typerna av ersättning innebär att den enskilde kompenseras för inkomstbortfall när anställningen upphör. De bör därför behandlas lika i förhållande till arbetslöshetsförsäkringen. En ny regel som innebär att ekonomiskt skadestånd samordnas med arbetslöshetsförsäkringen på samma sätt som avgångsvederlag bör alltså införas i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

 

Den nya regeln bör utformas så att det ekonomiska skadeståndet för utebliven lön omräknas till tid, och att den tiden jämställs med tid med förvärvsarbete på samma sätt som i dag gäller för avgångsvederlag. Tiden räknas som förvärvsarbete vilket innebär att den enskilde inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Den tid under vilken den enskilde enligt den föreslagna regeln anses förvärvsarbeta bör motsvara det antal månader för vilka domstolen dömt ut skadestånd. Den tid som på detta sätt räknats fram läggs ut som kalenderdagar med början den första dagen efter att anställningen upphört. Om en domstol således dömt ut skadestånd som motsvarar sex månadslöner, anses den enskilde förvärvsarbeta i sex månader.

 

I de fall det står klart att ekonomiskt skadestånd kommer att utbetalas redan när en ansökan om arbetslöshetsersättning görs, innebär samordningen att den sökande inte anses arbetslös under den tid som motsvaras av skadeståndet. Ersättning enligt arbetslöshetsförsäkringen kommer då inte att betalas ut. På detta sätt behandlas ekonomiskt skadestånd för mistad lön lika med avgångsvederlag.

 

I de fall frågan om ekonomiskt skadestånd är oviss när ansökan om arbetslöshetsersättning görs – vilket sannolikt är det vanligaste – kommer den enskilde på grund av den nya 68 a §, som föreslås i denna proposition, att få återbetala arbetslöshetsersättningen i efterskott om han eller hon senare får ekonomiskt skadestånd från arbetsgivaren.

 

Den typ av ekonomiskt skadestånd som här åsyftas är skadestånd som motsvarar utebliven lön. Annan förlust eller ekonomisk skada – som t.ex. utlägg av olika slag – berörs inte av förslaget. Detsamma gäller ideellt skadestånd.”

(Prop. 2005/06:152 s. 44-45)

 

 

 ”(…) avgångsvederlag i detta sammanhang ska avse en ersättning som betalas utan motprestation från den anställde. Detta innebär att exempelvis en ersättning som i praktiken utgör en särskild kompensation för en extra arbetsinsats inte ska betraktas som avgångsvederlag även om ersättningen betalas ut i samband med anställningens upphörande eller i en avvecklingssituation.”

(Bet. 2005/06:AU10 s. 12)

 

Ramtid och överhoppningsbar tid

 

Ramtid

 

När det gäller ramtid har regeringen uttalat följande:

De tolv månader som omedelbart föregått sökandens arbetslöshet utgör sökandens ramtid. Arbetsvillkoret ska ligga inom dessa tolv månader. Har en sökande överhoppningsbar tid kan ramtiden förskjutas i motsvarande mån. Ramtiden är dock alltid tolv månader, men bestämmelserna om överhoppningsbar tid kan medföra att ramtiden inte alltid är de tolv senaste månaderna.

(Prop. 2008/09:127 s. 22).

 

Ramtidens bestämmande

 

Den 31 januari 2011 infördes en bestämmelse i 15 a § tredje stycket ALF som innebär att en månad som innehåller förvärvsarbete, tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt i sådan omfattning att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor inte är överhoppningsbar. Regeringen uttalade följande:

 

"Den föreslagna bestämmelsen avser således månader som visserligen innehåller överhoppningsbar tid men som även innehåller tid som faktiskt kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. Månader som innehåller 80 timmars arbete blir alltid tillgodoräkningsbara. En månad som endast innehåller 50 timmars arbete är som regel överhoppningsbar om månaden i övrigt innehåller överhoppningsbar tid. En månad som innehåller 50 timmars arbete kan dock ingå i ett arbetsvillkor enligt alternativregeln, 12 § första stycket 2 lagen om arbetslöshetsförsäkring. Används en månad med 50 timmars arbete i ett arbetsvillkor enligt alternativregeln är månaden inte överhoppningsbar. Den kan dock i stället ligga till grund för arbetslöshetsersättning.

(Prop 2010/11:1 utgiftsområde 14 s. 70)

 

Arbete före deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin

 

Enligt en tidigare bestämmelse i 14 a § ALF kunde tid som låg före en arbetssökandes deltagande i aktivitetsgarantin inte räknas in i ramtiden när arbetslöshetskassan prövade hans eller hennes arbetsvillkor. Bestämmelsen infördes den 1 september 2003 genom SFS 2003:330 och upphävdes den 2 juli 2007 genom SFS 2007:393.

 

Regeringen anser numera att ramtiden kan omfatta arbete som har utförts innan en sökande blev inskriven i jobb- och utvecklingsgarantin. I propositionen uttalas följande:

Regeringen anser att man vid prövning av arbetsvillkoret för en ny period med arbetslöshetsersättning även bör beakta tid före jobb- och utvecklingsgarantin. (…) Det bör dock uppmärksammas att tid med aktivitetsstöd inte längre blir överhoppningsbar”

(Prop. 2006/07:89 s. 67)

 

Prövning av ersättningsrätt när en arbetssökande deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program

 

Från den 1 juli 2009 är det möjligt att bevilja en ersättningsperiod till en sökande som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd. I propositionen uttalas följande:

 

(…) för att möjliggöra att samordning kan ske vad gäller aktivitetsstöd och dagpenning bör det enligt regeringen föras in en bestämmelse som anger att deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program med aktivitetsstöd inte hindrar prövning av och beviljande av en ersättningsperiod. Regeringen vill framhålla att den föreslagna bestämmelsen medför att en sökande i ett sådant fall beviljas en ersättningsperiod som inleds med aktivitetsstöd och inte med dagpenning. Därmed behöver han eller hon inte vid prövningstillfället uppfylla de allmänna villkoren i 9 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. Den som får aktivitetsstöd måste i stället uppfylla de krav som är uppställda för aktivitetsstödet. Om personen sedan blir arbetslös och ansöker om arbetslöshetsersättning måste villkoren enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring uppfyllas för att dagpenning ska kunna betalas ut. Karensvillkoret är ett av de villkor som ska uppfyllas innan en person får dagpenning. I det fall en ersättningsperiod beviljas under ett pågående program utbetalas aktivitetsstöd. Därmed kommer ersättningsperioden inte inledas med karens. Karensvillkoret får i stället uppfyllas när programmet är avslutat och sökanden får dagpenning enligt arbetslöshetsförsäkringen.

(Prop. 2008/09:127 s. 26).

 

Medföljande make eller maka vid utlandsarbete

 

Den 1 januari 1998 infördes en möjlighet för en person som har följt med sin make eller maka vid arbete utomlands att hoppa över tiden i utlandet när ramtiden bestäms. Detta gäller om makens eller makans arbetsgivare har säte i Sverige och om lönen betalas ut härifrån. I propositionen uttalades följande:

 

”En förutsättning för att tiden skall vara överhoppningsbar bör dock vara att den inte samtidigt är tillgodoräkningsbar i arbetsvillkoret till följd av överenskommelse som Sverige träffat med annan stat eller på grund av Sveriges medlemskap i EU eller till följd av EES-avtalet.

(Prop. 1996/97:107 s. 104)

 

Familjehem och jourhem

 

Tid då en sökande har varit hindrad från att arbeta på grund av uppdrag av socialnämnden att ta emot barn i familje- eller jourhem ska räknas som överhoppningsbar tid. Regeringen har med anledning av det bland annat uttalat följande:

 

"Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av en socialnämnd tar emot barn för stadigvarande vård och fostran och vars verksamhet  inte bedrivs yrkesmässigt, 6 kap. 6 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453), men också familjehem för insatsen boende i familjehem enligt 9 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Med jourhem avses ett enskilt hem med särskilt uppdrag att vid upprepade tillfällen ta emot barn för tillfällig vård och fostran, 6 kap. 6 § tredje stycket socialtjänstlagen. Med barn avses, liksom i 1 kap. 2 § socialtjänstlagen, en person som är under 18 år. Mottagande av t.ex. vuxna missbrukare i ett familjehem medför således inte någon rätt till s.k. överhoppningsbar tid.

 

Med uppdrag att ta emot barn i jourhem avses inte bara de fall då det hem som fått ett uppdrag att ta emot barn faktiskt också har ett barn placerat hos sig.

 

En förutsättning för att tid med uppdrag som familje- eller jourhemsförälder ska räknas som överhoppningsbar tid är att den sökande har varit tvungen att helt avstå från förvärvsarbete på grund av att socialnämnden begärt att han eller hon ska finnas tillgänglig i hemmet i sådan omfattning att det inte varit
möjligt att kombinera uppdraget med ett förvärvsarbete. Det är inte den enskilde som ska göra denna bedömning. En ytterligare förutsättning är att mottagandet inte har bedrivits yrkesmässigt. Bedömningen av om ett familje- eller jourhem bedrivs yrkesmässigt eller inte görs i enlighet med de bestämmelser och principer som framgår av socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen.

(Prop. 2009/10:49 s 31 f).

 

Rekryt under militär utbildning

I samband med förändringar inom Försvarsmakten rörande personalförsörjningen har 17 § ALF tillförts ytterligare en punkt. Regeringen har uttalat följande: 

En ny fjärde punkt införs i paragrafen. Tid som rekryt under militär utbildning inom Försvarsmakten ska inte räknas med när ramtid enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring bestäms.

 

Rekryt är den som genomgår sådan militär utbildning inom Försvarsmakten på frivillig grund som ska träda i stället för grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Den som genomgår grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten omfattas inte."

(Prop. 2009/10:160 s. 223)

Rättspraxis

Provisionsanställning utan ersättning

Ett arbete som var helt baserat på provision men där den sökande inte hade fått någon betalning kunde betraktas som ett förvärvsarbete i bedömningen av om arbetsvillkoret var uppfyllt. Regeringsrätten fann i det aktuella målet att den provisionsbaserade anställningen var ett reguljärt och seriöst arbete och att den sökande hade arbetat i syfte att få en inkomst. (RÅ 2005 ref. 90, mål nr 7172-04).

Tid som jämställs med förvärvsarbete

Semester

Med “semester” i 13 § 1 ALF avses betald semester medan en anställning pågår. Semesterersättning som den sökande har fått efter att anställningen upphörde kan däremot inte räknas med och omvandlas till förvärvsarbetad tid enligt lagrummet. (Kammarrättens i Göteborg dom den 28 december 1999 i mål nr 7949-98).

Obetald semesterledighet kan inte likställas med förvärvsarbete. (Kammarrättens i Jönköping dom den 20 januari 2006 i mål nr 3318-04). 

Avgångsvederlag eller pension?

Avgångsvederlag och ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön jämställs med förvärvsarbete, enligt 13 § ALF. Därför har det betydelse om en inbetalning till en pensionsförsäkring ska definieras som avgångsvederlag eller pension.

I två mål har Regeringsrätten liksom underinstanserna funnit att inbetalningar till pensionsförsäkringar skulle betraktas som avgångsvederlag. Undantaget i den aktuella bestämmelsen för pension tar enligt Regeringsrätten sikte på fortlöpande utbetalningar av förmåner som lämnas på grund av förvärvsarbete och som har karaktär av pension. I de aktuella målen hade arbetsgivaren och den sökande avtalat om inbetalningen i direkt anslutning till att anställningen upphörde.

Lydelsen i 13 § ALF har ändrats, men Regeringsrätten anser inte att innebörden av bestämmelsen ska ändras med anledning av detta, förutom att ekonomiskt skadestånd ska behandlas på samma sätt som avgångsvederlag. (RÅ 2009 ref 30, mål nr 2773-06 och Regeringsrättens dom den 21 april 2009 i mål nr 2083-06).

Undantaget för pension i 13 § första stycket 3 ALF tar sikte på fortlöpande utbetalningar i form av ålderspension eller andra förmåner som lämnas på grund av förvärvsarbete och som har karaktär av pension. I sådana fall ska en samordning mellan pensionsutbetalningarna och arbetslöshetsersättningen ske i enlighet med 32 § ALF. (Kammarrättens i Stockholm dom den 17 februari 2006 i mål nr 4543-05 samt dom den 28 december 2006 i mål nr 527-05).

För att ett avtal ska kunna anses vara ett pensionsavtal i arbetslöshetsförsäkringens mening ska det inte vara utformat så att förmånstagaren kan välja när han eller hon vill ta ut ersättningen, genom att ändra i avtalet eller använda sig av möjligheter som avtalas i det. Annars skulle avtalet ge förmånstagaren en möjlighet att välja arbetslöshetsersättning i stället för att disponera över den ersättning som arbetsgivaren har betalat ut i samband med att anställningen upphörde, exempelvis på grund av arbetsbrist. (Kammarrättens i Stockholm dom den 28 december 2006 i mål nr 527-05).

Med avgångsvederlag avses ersättning som betalas av arbetsgivaren med anledning av att en anställning upphör. När arbetslöshetskassan bedömer om en ersättning ska betraktas som avgångsvederlag eller inte saknar det betydelse vad arbetsgivaren har kallat ersättningen. (Kammarrättens i Stockholm dom den 9 oktober 2007 i mål nr 231-07). 

Avgångsvederlag eller ideellt skadestånd?

För att det ska vara fråga om ett ideellt skadestånd krävs det att arbetsgivaren genom att säga upp en person har gjort sig skyldig till en kränkning i form av ett lagbrott. Turordningsreglerna i LAS är dispositiva, vilket innebär att arbetstagarorganisationen och arbetsgivaren enligt 2 § LAS kan besluta att avvika från dem genom kollektivavtal. I ett fall där avtalsparterna har kommit överens om att frångå turordningsreglerna i utbyte mot att arbetstagaren får ekonomisk ersättning föreligger därför inget brott mot LAS och ersättningen kan inte anses vara ett ideellt skadestånd. I fall där det är fråga om ett ideellt skadestånd och inte ett avgångsvederlag ska detta styrkas av den sökande. (Kammarrättens i Göteborg dom den 1 oktober 2001 i mål nr 1864-00, 1455-00, 1697-00, Kammarrättens i Stockholm dom den 10 juni 2004 i mål nr 2405-02).

Benämningen av en ersättning som betalas ut saknar betydelse för bedömningen av om den ska uppfattas som ett avgångsvederlag eller inte. Parternas avsikter med ersättningen och övriga förutsättningar i avtalet kan inte ändra det faktum att en ersättning har karaktär av avgångsvederlag. (Kammarrättens i Jönköping dom den 3 december 2002 i mål nr 477-02, 478-02 och 479-02).

I fem avgöranden har Kammarrätten i Göteborg behandlat frågan om ersättning till en sökande skulle betraktas som ideellt skadestånd som inte ska påverka rätten till arbetslöshetsersättning. Arbetsgivaren hade tagit tillbaka en uppsägning efter centrala förhandlingar mellan arbetsgivare och fackförbund. Sökanden hade dock accepterat en överenskommelse om att hans anställning hade upphört på grund av arbetsbrist. Han hade också avstått från sin företrädesrätt till återanställning. I samband med att anställningen upphörde hade arbetsgivaren betalat ett belopp på 100 000 kr utöver de övriga förmåner som hade tjänats in i anställningen.

I och med överenskommelsen hade båda parter avstått från ekonomiska eller arbetsrättsliga anspråk på varandra. Den ersättning som den sökande hade fått kunde inte klassificeras som ersättning för kränkning enbart för att personen under tidigare förhandlingar hade hävdat att uppsägningen varit olaglig. Det överenskomna beloppet ansågs utgöra en ekonomisk kompensation i samband med att anställningen upphörde och skulle som sådan betraktas som ett avgångsvederlag. (Kammarrättens i Göteborg dom den 20 september 2007 i mål nr 5512-06 och 5513-06 samt Kammarrättens i Göteborg dom den 12 november 2007 nr 6027-06, 6028-06 och 6029-06).

Avgångsvederlag eller särskild kompensation?

Den första frågan i målet gällde ifall ersättning om 222 054 kr som utbetalades i samband med att anställning upphörde utgjorde ett avgångsvederlag eller en särskild kompensation för extra arbetsinsats. Den andra frågan i målet var ifall tiden med avgångsvederlag ska reduceras med hänsyn till det belopp avseende semesterersättning som den sökande menar har ingått i ersättningen.

Arbetslöshetskassan beslutade att avslå den klagandes ansökan om ersättning fr.o.m. den 1 juli 2011 t.o.m. den 10 februari 2012 pga. tid med avgångsvederlag. Den klagande anförde att ersättningen var för en extra arbetsinsats och att arbetsgivaren även lämnat uppgift om att semesterersättning är inkluderad i det aktuella beloppet. Det framgår att han har haft att bistå med stöd vid uppstartning och igångkörning av produktionsutrustning samt med överföring av produkt-, process-, och maskinteknisk kunskap till personal vid mottagande fabriker i utlandet.

För att ersättning inte ska ses som ett avgångsvederlag krävs det att den utgör en särskild kompensation för extra arbetsinsats, såsom övertidsarbete, arbete under obekväma tider eller arbete utöver de ordinarie arbetsuppgifterna. För en anställd som mekanikkonstruktör fick enligt kammarrättens bedömning uppstartning och igångkörande av produktionsutrustning, samt överföring av kunskap till personal vid fabriker i utlandet anses tillhöra den ordinära verksamheten vid en avveckling. Även att utföra arbetsuppgifter som tillhört andra kollegor får anses tillhöra normalt arbete. Kammarrätten ansåg att den klagande inte gjort sannolikt att han utfört arbete utöver ordinarie arbetsuppgifter eller att ersättningen varit en särskild kompensation för en extra arbetsinsats och därför skulle ersättningen ses som ett avgångsvederlag. Domstolen konstaterade även att han inte gjort sannolikt att det ingått semesterersättning i beloppet om 222 054 kr och därmed saknades det stöd för reducering av tid med avgångsvederlag såsom förvaltningsrätten bestämt. (Kammarrätten i Stockholms dom den 19 september 2013 i mål nr 8994-12).

Avgångsvederlag eller är den att likställa med kompensation för extra arbetsinsats?

Frågan i målet gällde om ersättning, för att man avstått från semester som lämnas till en arbetstagare i samband med att en anställning avslutas, var att betrakta som avgångsvederlag eller var den att likställa med kompensation för extra arbetsinsats?

Den sökande avstod i samband med att hennes anställning upphörde från att ta ut semester. I samband med att avgångsvederlag betalades fick de som avstått från att ta ut semester en högre summa än de som tagit ut semester. A-kassan beaktade så som varande avgångsvederlag hela den summa som utbetalats till den sökande i samband med att anställningen upphörde. Den sökande överklagade till Förvaltningsrätten som avslog överklagandet.

Kammarrätten fann emellertid att det stod klart att en andel av det engångsbelopp som utbetalats i samband med att anställningen upphörde avsåg att kompensera den sökande för att hon avstått från att ta ut semester. Denna andel var att likställa med en betalning för en extra arbetsinsats och skulle således inte påverka rätten till arbetslöshetsersättning. (Kammarrätten i Stockholms dom den 16 oktober 2013 i mål nr 3438-13).

Avgångsvederlag och outplacementprogram

Den sökande fick åtta månadslöner i avgångsvederlag när anställningen upphörde samt ett outplacementprogram med jobbcoachning betalt av arbetsgivaren. Arbetslöshetskassan ansåg att programmet var en del av avgångsvederlaget och inkluderade de 36 000 kronor som arbetsgivaren betalat för programmet i avgångsvederlaget.

Kammarrätten gör samma bedömning som förvaltningsrätten att outplacementprogrammet inte kan betraktas som avgångsvederlag och avslår överklagandet. Kammarrätten anför att ersättning måste ha karaktär av ekonomisk kompensation för att betraktas som avgångsvederlag. Att programmet visserligen har lämnats som en förmån i samband med anställningens upphörande, men att programmet inte utgör en ekonomisk ersättning. Mot bakgrund av vad som framkommit om programmet kan det inte heller likställas med ekonomisk ersättning. Den sökande har inte heller kunnat få ekonomisk ersättning istället för programmet. (Kammarrätten i Stockholms dom den 11 april 2016 i mål nr 8312-15).

Den sökande fick fem månadslöner i avgångsvederlag när anställningen upphörde samt ett outplacementprogram med praktik, coachning etc. betalt av arbetsgivaren. Arbetslöshetskassan ansåg att programmet var en del av avgångsvederlaget och inkluderade de 30 000 kronor som arbetsgivaren betalat för programmet i avgångsvederlaget.

Kammarrätten anser i likhet med förvaltningsrätten att värdet av outplacementprogrammet inte ska anses utgöra del av avgångsvederlaget och avslår överklagandet. Kammarrätten anför att förarbetsuttalande anger att avgångsvederlag ska avse någon form av inkomst eller ersättning som utgår från arbetsgivaren i samband med anställningens avslutande och som kan utgöra en försörjningskälla och som kan användas eller omsättas för arbetstagarens försörjning. Enligt kammarrättens mening måste en sådan ersättning utgöra en disponibel ersättning. Kammarrätten konstaterar att det inte finns någon möjlighet för den sökande att använda värdet av omställningsinsatsen för sin försörjning. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 11 april 2016 i mål nr 571-15).

Beräkning av avgångsvederlag

Beräkningen av tid med avgångsvederlag ska göras på så sätt att det totala ersättningsbeloppet divideras med den sökandes genomsnittliga månadsinkomst under det senaste året i den anställning från vilken ersättningen härrör. Frågan om det är den faktiskt arbetade tiden eller den avtalade lönen som ska ligga till grund för beräkningen har varit uppe till avgörande i rättspraxis.

I ett mål hade den sökande till följd av nedsatt arbetsförmåga fått sjukersättning i varierande grad under året innan anställningen upphörde. Den sökande lämnade sin anställning i februari 2007 och i samband med att anställningen upphörde betalades ett avgångsvederlag ut. Kammarrätten fann att det var väl förenligt med ordalydelsen i bestämmelsen att tolka begreppet genomsnittlig månadsinkomst på det sättet att det därmed avsågs den sökandes genomsnittliga avtalade månadsinkomst för det senaste året. Kammarrätten fann därför att den genomsnittliga inkomsten per månad skulle beräknas utifrån den inkomst som skulle ha betalats ut om den sökande hade varit fullt arbetsför, det vill säga hennes fasta månadslön. (Kammarrätten i Göteborgs dom den 1 december 2010 i mål nr 1081-10).

I ett annat mål hade den arbetssökande fått sjukpenning med varierande grad under året innan anställningen upphörde. Kammarrätten anförde att ett avgångsvederlag var tänkt att kompensera inkomstbortfall under viss tid då en anställning upphörde. Syftet kunde således sägas vara att den anställde under en viss tid skulle komma att kompenseras för den inkomst som han normalt gick miste om då anställningsavtalet inte fullföljdes. Om det vid beräkningen av hur lång tid som avgångsvederlaget skulle anses motsvara förvärvsarbete medtogs inkomstförluster på grund av till exempel sjukdom kunde detta syfte gå förlorat. Kammarrätten fann därför att tiden med avgångsvederlaget skulle beräknas utifrån den avtalade och normala månadslönen det senaste året. (Kammarrätten i Stockholms dom den 17 januari 2011 i mål nr 4949-10). 

När det gäller vad som ska ligga till grund för beräkning av avgångsvederlagets storlek fann kammarrätten i ett mål att det inte fanns skäl att räkna av semesterersättning för perioder som låg efter den tidpunkt då anställningen upphörde. Sådan ersättning skulle i stället ingå som en del av avgångsvederlaget. (Kammarrätten i Stockholms dom den 4 december 2006 i mål nr 2440-06).

Beräkning av tid med avgångsvederlag ska ske enligt 2 kap 11 § i IAF:s föreskrift IAFFS 2011:4. Det innebär att för den som har haft en fast månadslön och lönetillägg som beskattats som inkomst av tjänst bör en jämförelse ske mellan beräkningen enligt schablonregeln i punkt 1 och beräkningen enligt punkt 2 i föreskriften. (Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 15 juni 2012 i mål nr 6868-11, jämför även Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 16 maj 2012 i mål nr 3970-11).

Arvoderat uppdrag

Kammarrätten har ansett att ett uppdrag som anhörigvårdare kunde tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret i 12 § ALF.

Kammarrätten ansåg att enbart det förhållandet att kommunen hade valt att ersätta den sökande som för uppdrag inte kunde få som konsekvens att hon inte skulle anses uppfylla arbetsvillkoret. Kammarrätten konstaterade att hon hade haft uppdraget som anhörigvårdare under många år och att uppdraget hade omfattat 100 procent under tolv månader före arbetslösheten. Vidare ansåg kammarrätten att uppdraget tidsmässigt hade haft stor omfattning eftersom den sökande hade uppgett att hon hade arbetat 40 timmar per vecka. Kammarrätten ansåg även att uppdraget försörjningsmässigt hade stor omfattning eftersom ersättningen var 13 675 kronor per månad. Till följd av detta bedömde kammarrätten att arbetet som anhörigvårdare kunde betraktas som ett sådant förvärvsarbete som avsågs för att uppfylla arbetsvillkoret enligt 12 § ALF. (Kammarrätten i Stockholms dom den 15 maj 2012 i mål nr 3573-11).  

Ramtid och överhoppningsbar tid

Bestämmande av ramtid

Tidpunkten för ersättningsperiodens början

Frågan i målet gäller tidpunkten för ersättningsperiodens början för en person som gör anspråk på ersättning efter att ha uppfyllt ett arbetsvillkor under deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program och bryter den nya ersättningsperioden med ett kortare arbete och därefter inleder sin ersättningsperiod med aktivitetsstöd. Tidpunkten för ersättningsperiodens början har betydelse för utläggning av ramtid och uppfyllande av arbetsvillkor. (Kammarrättens i Stockholm dom den 17 oktober 2017 i mål nr 2239-17)

Den sökande hade arbetat heltid sedan 1965 och förlorade sin anställning från och med den 1 juli 2011. Den sökande anmälde sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen i början av september 2011. Arbetsförmedlingen underrättade arbetslöshetskassan om att den sökande inte aktivt sökte arbete. Arbetslöshetskassan ansåg att den sökande var arbetslös först när samtliga villkor i 9 § ALF var uppfyllda den 15 februari 2012. Kassan ansåg vidare att ramtiden skulle beräknas från denna tidpunkt, dvs. då samtlig villkor enligt bestämmelsen om grundvillkoren uppfyllts. Kammarrätten konstaterade att ramtiden enligt 15 a § ALF beräknas när den sökande anmält sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Kammarrätten konstaterade vidare att det inte, vare sig i lagen eller förarbetena till lagen, finns något som ger stöd för arbetslöshetskassans inställning att ramtiden tidigast kan beräknas från den tidpunkt då den sökande uppfyller alla villkor enligt 9 § ALF som krävs för rätt till ersättning. Kammarrätten fann att det var tillräckligt att den sökande hade varit arbetslös och anmält sig hos arbetsförmedlingen för att ramtiden skulle börja beräknas. (Kammarrätten i Stockholms dom den 19 juni 2013 i mål nr 767-13). 

Tidpunkt för beräkning av ramtid vid sammanläggning av perioder efter arbete i annat land

Kammarrätten har ansett att en sökande har rätt att lägga samman arbetad tid i ett annat EU-land med arbetad tid i Sverige först när den sökande har arbetat i Sverige och inte från inskrivningstillfället vid Arbetsförmedlingen.

Den sökande arbetade i Luxemburg fram till den 31 juli 2008. Han beviljades arbetslöshetsersättning från Tyskland och flyttade till Sverige den 4 november 2008 med bibehållen ersättning. Den sökande skrev in sig på Arbetsförmedlingen den 14 november 2008 och arbetade första gången i Sverige i mars 2009. Hans ersättning från Tyskland upphörde den 9 februari 2009 och han ansökte därefter om arbetslöshetsersättning från den svenska arbetslöshetskassan.

Kammarrätten konstaterar att den sökande ska ha arbetat här i landet för att omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringen, enligt art. 61.2 i förordning nr 883/2004. Kammarrätten menar att den sökande har rätt till sammanläggning enligt EU-reglerna först när han har arbetat i Sverige och inte från inskrivningstillfället vid Arbetsförmedlingen. Ramtiden blir därför mars 2008 – februari 2009. Den sökande uppfyller inte något arbetsvillkor under perioden. Kammarrätten upphäver därmed förvaltningsrättens beslut och fastställer arbetslöshetskassans beslut. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 21 november 2011 i mål nr 2651-10). 

Styrkt sjukdom

Tid då den sökande har varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom är överhoppningsbar tid enligt 16 § 1 ALF. Kammarrätten har ansett att det kan vara tillräckligt med ett läkarintyg och något annat medicinskt underlag tillsammans med den övriga utredningen för att  styrka sjukdom även under tid när personen inte har varit sjukskriven. (Kammarrätten i Göteborgs dom den 7 juni 2002 i mål nr 6000-01, Kammarrätten i Stockholms dom den 11 december 2003 i mål nr 4252-00).  

Fråga om åberopad sjuktid kan anses styrkt då den sökande fått avslag på sin ansökan om sjukpenning. Kammarrätten fann att vad som menas med styrkt sjukdom i 16 § 1 ALF inte definieras närmare i motiven till bestämmelsen. Inte heller framgår det om Försäkringskassans bedömning av rätten till sjukpenning ska vara avgörande eller om den ska tillmätas betydelse vid bedömningen av styrkt sjukdom enligt ALF. Utgångspunkten bör enligt kammarrätten vara att det ska göras en bedömning av den medicinska utredningen om åberopad sjukdom medför arbetsoförmåga. Försäkringskassans bedömning ska ges viss betydelse vid bedömningen om styrkt sjukdom föreligger i arbetslöshetsförsäkringens mening. 

Försäkringskassan har vid prövning av hans ansökan om sjukpenning enligt Socialförsäkringsbalken, haft att pröva hans arbetsförmåga till följd av sjukdom i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Kammarrätten anser därför att motsvarande prövning ska göras vid bedömningen om det är fråga om styrkt sjukdom i den meningen som anges i ALF. Kammarrätten bedömde att den medicinska utredningen inte visar att sökandens arbetsförmåga varit nedsatt på grund av sjukdom i förhållande till arbeten på den reguljära arbetsmarknaden under aktuell period. Då det, under perioden, inte förelegat styrkt sjukdom i den mening som avses i 16 § 1 ALF är den inte överhoppningsbar vid fastställande av ramtid. (Kammarrätten i Göteborgs dom den 22 april 2015 i mål nr 7412-13) 

Sammanhängande förvärvsarbete före studier

Överhoppningsbar tid vid studier reglerades tidigare i 16 § ALF. Sedan den 31 januari 2011 regleras den överhoppningsbara tiden vid studier i 16 b § ALF. 

I ett mål har Kammarrätten ansett att betalt arbete som lärling kan utgöra sådant förvärvsarbete som avses i 16 § ALF. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 26 oktober 2005 i mål nr 3938-04).

I ett annat mål var frågan om fem månaders sammanhängande förvärvsarbete var uppfyllt. Den sökande hade en heltidsanställning under perioden den 1 oktober – den 19 december 2002 samt den 27 januari – den 25 augusti 2003, men hade varit frånvarande från arbetet för sjukdom och obetald semester. Heltidsarbete hade utförts under månaderna oktober, november, februari, maj och juni. Kammarrätten fann att lagens krav på minst fem månaders sammanhängande förvärvsarbete på heltid inte var uppfyllt och att studietiden därför inte var överhoppningsbar tid. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 26 oktober 2005 i mål nr 3938-04).

Postdoktorala studier

Postdoktorala studier som finansierades med stipendium ansågs som heltidsutbildning och betraktades som överhoppningsbar tid vid beräkningen av ramtiden. Med hänsyn till syftet med och inriktningen av den sökandes verksamhet ansåg Regeringsrätten att den skulle anses som utbildning i den mening som avses i 16 § 2 ALF. (RÅ 2001 ref. 29, mål nr 3755-00).

Studier utanför EU

Regeringsrätten har ansett att även studier utanför EU kan vara överhoppningsbara. 

Regeringsrätten konstaterade att bestämmelsen i 16 § 2 ALF inte innehöll krav på att studierna skulle ha bedrivits i Sverige för att studietiden skulle vara överhoppningsbar. Inte heller kunde bestämmelsen i 3 § ALF om att ersättningsvillkoren skulle uppfyllas i Sverige rimligen ha avsetts vara tillämplig på alla de förhållanden som enligt 16 och 17 §§ ALF skulle beaktas när ramtiden för arbetsvillkoret bestämdes. Då det i övrigt var ostridigt i målet att studier i Australien uppfyllde övriga krav för att studietiden skulle vara överhoppningsbar avslogs överklagandet. (RÅ 2009 ref. 99, mål nr 3082-06).

Definition av heltidsutbildning vid bestämmande av ramtid

Dom meddelad av Högsta förvaltningsdomstolen den 1 oktober 2020  i mål nr 2245-19

Frågan i målet är vad som ska avses med heltidsutbildning vid bestämmande av ramtid inom arbetslöshetsförsäkringen, närmare bestämt om det är så att utbildningen i sig ska vara på heltid eller om det är så att heltidsbegreppet ska sättas i förhållande till den sökandes restarbetsförmåga. 

Det handlar om en person som på grund av nedsatt arbetsförmåga erhållit en fjärdedels aktivitetsersättning och härigenom endast haft ett arbetsutbud på 30 timmar per vecka och följaktligen även endast kunnat studera på 75 procent. 

HFD har uttalat följande. Uttrycket heltidsutbildning i lagen om arbetslöshetsförsäkring bör tolkas i ljuset av syftet med regleringen. Att viss studietid har gjorts överhoppningsbar syftar till att premiera utbildning. Om uttrycket skulle uppfattas som ett oeftergivligt krav på en studietakt om 100 procent skulle personer med nedsatt arbetsförmåga som uppbär exempelvis aktivitetsersättning aldrig få hoppa över studietid när ramtiden fastställs. Det skulle innebära att utbildning för dessa grupper inte premierades. Heltidsutbildning bör därmed anses motsvara all den tid som den arbetssökande kunnat arbeta. 

I detta fall ansåg HFD att de bedrivna studierna motsvarade all den tid som den enskilde hade kunnat arbeta och att de därmed ansågs utgöra heltidsutbildning. Studietiden var därmed överhoppningsbar vid bestämmande av ramtiden. 

• Länk till domen

Familjehem och jourhem

Frågan om uppdrag som familjehem och jourhem kan ses som förvärvsarbete och därmed tillgodoräknas i arbetsvillkoret har varit uppe till prövning i Regeringsrätten.

När det gäller en familjehemsförälders uppdrag konstaterade Regeringsrätten att uppdraget omfattade att ta hand om placerade barn i den egna familjen, där de behandlades som familjemedlemmar. För detta betalades ett arvode som baserades på hur tungt uppdraget ansågs vara. Normalt kunde familjehemsföräldern förvärvsarbeta vid sidan av familjehemsuppdraget. Regeringsrätten fann att uppdrag som familjehemsförälder inte kunde anses som ett förvärvsarbete vid bedömningen av om arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringens skulle vara uppfyllt. (RÅ 2009 not. 183, mål nr 3960-08).

När det gäller jourhem konstaterade Regeringsrätten att placeringarna i jourhem var avsedda att vara korta och att de kunde göras akut. I övrigt var förhållandena för ett familjehem och ett jourhem ganska likartade. Regeringsrätten ansåg därför inte att det fanns skäl att bedöma jourhemsuppdrag på annat sätt än uppdrag som familjehem. Till följd av detta ansågs jourhemsuppdag inte vara förvärvsarbete vid bedömningen av om arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen var uppfyllt. (RÅ 2009 not. 184, mål nr 1731-07).