Förordning

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Övriga bestämmelser

31 §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter för verkställigheten av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och denna förordning.
Förordning (2003:1110).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-835.html

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2018:2) om arbetslöshetsförsäkring

Kap. 8 Bisyssla

Beslut om godkänd bisyssla

1 § En sökande som i sin anmälan om arbetslöshet anger att han eller hon har ett extraarbete har rätt att få ett beslut av arbetslöshetskassan om detta arbete är godkänt som bisyssla eller inte. Om arbetslöshetskassan har godkänt extraarbetet som bisyssla, ska det framgå av arbetslöshetskassans beslut om det är en bisyssla i form av anställning eller näringsverksamhet. Arbetslöshetskassan ska i beslutet vidare ange tid och inkomst – i genomsnitt – per vecka som arbetslöshetskassan har beräknat för bisysslan. 

Avdrag för bisyssleinkomst

2 § Om den sökandes inkomst av bisysslan överstiger sex grundbelopp per vecka, eller om den sökande beräknar att inkomsten kommer att överstiga detta belopp, ska arbetslöshetskassan för varje vecka göra avdrag med det belopp som överstiger sex grundbelopp. Det framräknade beloppet reducerar ersättningen per dag i proportion till det antal dagar som ersätts enligt omräkningstabellen. 

Förarbete

Bisyssla

Begreppet bisyssla har från och med den 5 juli 2010 definierats i lag. Vid riksdagens behandling av lagändringarna för företagare i arbetslöshetsförsäkringen uttalade arbetsmarknadsutskottet följande:

"Kravet på att bisysslan ska ha utförts viss tid vid sidan av heltidsarbetet utökades 2007 från sex till tolv månader (...). Motivet var att bisyssleregeln skulle anpassas till den ändring som samtidigt genomfördes i fråga om normalarbetstidens beräkning. Arbetslöshetsersättningen ska sedan 2007 grundas på förvärvsinkomsterna under hela ramtiden om tolv månader. Regeringens avsikt med bisyssleregeln var att precis som vid normalarbetstidens beräkning främja en god förankring på arbetsmarknaden.

Den nya regeln ska enligt utskottets mening förstås så att arbetet i bisysslan ska ha utförts varje månad och detta oavsett om det är fråga om en anställning eller näringsverksamhet.

(2009/10 AU 13 sid 16)

Inkomstgräns för bisyssla

När det gäller bisyssla har regeringen i förarbetena till 1997 års lag ansett att det ska finnas en inkomstgräns oavsett om det var fråga om näringsverksamhet eller anställning, se prop. 1996/97:107 s.102. Som ovan anförts ändrades reglerna om bisyssla från och med den 5 juli 2010. När det gäller näringsverksamhet uttalade regeringen bland annat följande:

Regeringen vill angående inkomstgränsen framhålla att alternativet till att en sökande får sin näringsverksamhet godkänd som bisyssla är att sökande, på grund av sin verksamhet, bedöms som företagare i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Det innebär att en sökande måste upphöra att vidta åtgärder i verksamheten eller upphöra att bedriva verksamheten för att vara berättigad till arbetslöshetsersättning. Om inkomstgränsen tas bort innebär det troligtvis att fler sökanden kommer att få sin näringsverksamhet godkänd som bisyssla vilket regeringen anser är positivt. Det väsentliga i detta sammanhang bör vara att den sökande klarat av att ha en extra sysselsättning vid sidan om sin heltidssysselsättning, inte vad den sökande tjänat på sin bisyssla. Regeringen anser därför att inkomstgränsen för godkännande av näringsverksamhet som bisyssla bör tas bort.

(Prop. 2009/10:120 sid 93)

När det gäller anställning som bisyssla ansåg regeringen att reglerna borde kvarstå. Regeringen anförde följande:

Anledningen till detta är att en sökande som inte får en anställning godkänd som bisyssla fortfarande kan vara berättigad till arbetslöshetsersättning men omfattas då av deltidsbegränsningen enligt 40 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. Deltidsbegränsningen innebär att en sökande endast kan arbeta på deltid och samtidigt få arbetslöshetsersättning under som mest 75 ersättningsdagar. - Regeringen föreslår således att nuvarande krav på att inkomsten från anställningen i genomsnitt inte får överstiga ett belopp som motsvarar sex grundbelopp per vecka för att få anställningen godkänd som bisyssla kvarstår.  (---)  Arbetslöshetskassornas Samorganisation önskar att begreppen ” bedrivit verksamhet” och ”utfört” ses över. De anser att begreppen bör ha samma innebörd oavsett om det gäller en anställning eller ett företag och anför att nuvarande bisysslebestämmelse tolkas som att arbete faktiskt måste ha utförts både i bisysslan och i huvudsysslan i var och en av dessa tolv månader. Arbetslöshetskassornas Samorganisation anser vidare att det bör räcka med att anställningen eller näringsverksamheten faktiskt har existerat utan att det har utförts arbete under samtliga tolv månader, det ska dock finnas en viss regelbundenhet. Regeringen instämmer att uppfattningen om att begreppet bör ha samma innebörd för såväl anställning som näringsverksamhet. Regeringen anser dock att det även fortsättningsvis ska vara så att den sökande, för att få sin anställning eller näringsverksamhet godkänd som bisyssla, faktiskt måste ha utfört arbete eller bedrivit verksamhet under minst tolv månader vid sidan sitt heltidsarbete. I detta avseende föreslås därför ingen ändring i sak.

(Prop. 2009/10:120 sid 93-94)

Krav för att behålla bisyssla

För att få behålla ett extraarbete som bisyssla anför regeringen följande:

Kravet på att bisysslans omfattning inte får utökas under arbetslösheten och kravet på att bisysslan inte får hindra den sökande från att anta ett lämpligt heltidsarbete säkerställer att bisysslan är av sådan omfattning att det rör sig om en begränsad sysselsättning och att den inte hindrar den sökande från att stå till arbetsmarknadens förfogande. Regeringen anser att nuvarande inkomstgräns för hur mycket en sökande får tjäna på sin bisyssla utan att få avdrag på sin arbetslöshetsersättning är rimlig och väl avvägd och ser därför ingen anledning att ändra denna.

(Prop. 2009/10:120 sid 94)

Krav på minst tolv månaders varaktighet för en bisyssla

Beträffande kravet på hur länge en bisyssla ska ha varat har regeringen framfört följande:

Förändringen av reglerna om normalarbetstidens beräkning medför att det finns skäl att även ändra beräkningsgrunden för bisyssla. Det bör ske dels för att uppnå en överensstämmelse med bestämmelserna om normalarbetstidens beräkning, dels av det skälet att sex månader är en för kort tid. Bestämmelsens nuvarande omfattning medför att anställningar eller verksamhet av säsongskaraktär kan godkännas som bisyssla. Regeringens uppfattning är att precis som vid normalarbetstidens beräkning bör en god förankring på arbetsmarknaden främjas.

(Prop. 2006/07:89 s. 64)

Rättspraxis

Ramtiden är utgångspunkten för prövningen av bisyssla och sjukfrånvaro kan påverka bedömningen

Frågan i målet var om den enskilde före arbetslöshetens inträde hade utfört arbete i sin näringsverksamhet vid sidan av sin heltidssysselsättning under minst tolv månader och därigenom kunde få extraarbetet i näringsverksamheten godkänt som bisyssla i arbetslöshetsförsäkringens mening. 

Den enskilde hade fått sin bisyssla godkänd av arbetslöshetskassan i augusti 2018 och ansökte om arbetslöshetsersättning i juni 2020. Förvaltningsrätten bedömde att extraarbetet skulle godkännas som bisyssla. 

IAF ansåg att rättsläget var oklart vad gällde vilken tid som skulle fungera som utgångspunkt för prövningen av bisyssla samt vad som avses med begreppet heltidssysselsättning i 39 § ALF. IAF överklagade förvaltningsrättens dom. 

Enligt kammarrätten är utgångspunkten vid bedömningen av bisyssla enligt 39 § ALF, förhållandena vid ansökningstillfället. Vid denna bedömning används normalt sett ramtiden som utgångspunkt. Kammarrätten konstaterar vidare att det vid bedömningen av om bisyssla föreligger inte är tillräckligt att en person innehar en heltidsanställning, utan arbete ska faktiskt också utföras på heltid jämsides med den egna verksamheten. Enligt kammarrättens mening innebär det att sjukfrånvaro i regel inte kan räknas som arbetad tid i detta sammanhang. 

I det aktuella målet hade den enskilde under ramtiden haft en omfattande sjukfrånvaro och dessförinnan arbetat deltid. Kammarrätten konstaterar därmed att näringsverksamheten i det aktuella målet inte kan anses utgöra en bisyssla enligt 39 § ALF. (Kammarrätten i Sundsvalls dom den 24 maj 2023 i mål nr 459–22. HFD meddelade inte PT, beslut i mål nr 4881–23, varför kammarrättens avgörande står fast). 

• Kammarrättens dom i mål nr 459-22
• Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 4881-23

Bisyssla för entreprenör som även bedriver jord- eller skogsbruk

Av Försäkringsöverdomstolens domar framgår att även verksamhet i en egen rörelse, som t.ex. ett jord- eller skogsbruk, kan utgöra en bisyssla i förhållande till verksamhet i en annan rörelse som utgör huvudsysselsättningen. Detta under förutsättning att huvudsysselsättningen har bedrivits som ett heltidsarbete. Det krävs också att bisysslan har varit begränsad både vad gäller omfattningen av arbetsinsatsen och omfattningen av verksamhetens bruttointäkter, såväl i sig själv som i förhållande till huvudsysselsättningen. Bisysslan får inte heller hindra den sökande från att ta ett heltidsarbete. (FÖD 1990:27 I-III, mål nr 1756/87, 1519/87 och 1509/87)

Extraarbete har påbörjats under en arbetsfri period innan heltidsanställningen upphört

Försäkringsöverdomstolen har ansett att det inte är tillräckligt att en sökande har utfört ett extraarbete vid sidan av en betald heltidsanställning för att upparbeta en bisyssla, utan att personen också måste ha utfört arbete i huvudsysselsättningen. I det aktuella fallet hade den sökande inte arbetat i sin heltidsanställning, utan hade varit arbetsbefriad med lön under den tid han hade bedrivit verksamhet i egen rörelse innan anställningen upphörde. Verksamheten i den egna rörelsen kunde därför inte betraktas som en bisyssla. (FÖD:s dom den 27 december 1993 i mål nr 2750/92)

Även Kammarrätten i Stockholm har funnit att extraarbete som hade påbörjats under en arbetsfri period innan anställningen upphörde, inte kunde betraktas som en bisyssla. (Kammarrättens i Stockholm dom 2001-05-16 i mål nr 26-2001) 

Tid i en aktivitet för vilket aktivitetsstöd utgått har utgjort heltidssysselsättning vid tillämpning av 39 § ALF

Den sökande har dels varit sysselsatt på heltid inom jobb- och utvecklingsgarantin med aktivitetsstöd, dels arbetat i ett företag.Den sökande har härutöver haft en egen näringsverksamhet, inom vilken han enligt egna uppgifter arbetat under mars - juni 2014.

Kammarrätten anger att en anvisning om sysselsättning inom jobb- och utvecklingsgarantin är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och inte en anställning. Trots detta anser kammarrätten att oaktat att heltidssysselsättningen har utgjorts av en anvisning och ersatts med aktivitetsstöd, har den sökande enligt intyg av en företrädare för den anvisade sysselsättningen arbetat där 40 timmar per vecka under perioden 19 januari - 7 oktober 2013. Detta har enligt kammarrätten inte ifrågasatts av arbetslöshetskassan och mot denna bakgrund finner kammarrätten inte skäl att göra någon annan bedömning än att tiden i den anvisade sysselsättningen har utgjort heltidssysselsättning vid tillämpningen av 39 § ALF.

Kammarrätten finner vidare att, eftersom den sökande endast har redovisat arbetad tid i näringsverksamheten i fyra månader och inte heller redovisat skäl för uppehåll i verksamheten uppfyller han inte kravet på att hans arbete i näringsverksamheten ska ha utförts jämsides med hans heltidssysselsättning under minst 12 månader. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 12 april 2016 i mål nr 963-15).

Extraarbetet lägger hinder i vägen för ett heltidsarbete

I den aktuella kammarrättsdomen hade den sökande bedrivit egen verksamhet vid sidan av ett heltidsarbete under en längre tid, men hade varit tvungen att ta ledigt vissa veckor från sitt heltidsarbete för att kunna utföra arbete i sin verksamhet. Kammarrätten konstaterade att för att ett extraarbete ska kunna godkännas som en bisyssla måste arbetet kunna utföras vid sidan av ett heltidsarbete, i princip hur länge som helst och i kombination med vilket heltidsarbete som helst. Den sökande hade varit tvungen att ta ledigt eller arbeta in tid i sitt heltidsarbete för att kunna fullgöra de uppdrag hon hade åtagit sig i sitt extraarbete. Detta förutsatte ett heltidsarbete med flexibla arbetstider. Kammarrätten fann därför att verksamheten i företaget begränsade den sökandes möjligheter att ta ett heltidsarbete. Verksamheten kunde därför inte godkännas som en bisyssla. (Kammarrättens i Stockholm dom den 16 april 2004 i mål nr 6868-03)

I en annan kammarrättsdom hade den sökande i sin anmälan om arbetslöshet redovisat att hon hade ett jordbruk som extraarbete och att hon inte kunde arbeta heltid under månaderna juni – augusti på grund av arbetet i jordbruket. Kammarrätten fann att de uppgifter hon hade lämnat i anmälan gav vid handen att hon var förhindrad att ta ett heltidsarbete. (Kammarrättens i Jönköping dom den 2 november 2007 i mål nr 1572-07) 

Utökad sysselsättningsgrad innebar att bisysslan hade utvidgats

Frågan i målet var om en utökad sysselsättningsgrad i en bisyssla innebar att bisysslan hade utvidgats, även om antalet timmar som den sökande hade arbetat i genomsnitt per vecka inte hade överstigit vad arbetslöshetskassan hade beräknat för bisysslan.

Den sökande hade i ett beslut fått sitt extraarbete godkänt som bisyssla med en omfattning av 12,5 timmar per vecka (en sysselsättningsgrad på 31,25 procent). Arbetslöshetskassan beslutade senare att återkräva felaktig utbetald ersättning eftersom den sökande inte hade anmält att sysselsättningsgraden i bisysslan hade utökats till 34,25 respektive 35,5 procent. På grund av frånvaro hade antalet timmar den sökande arbetat i bisysslan inte överstigit 12,5 timmar.

Kammarrätten bedömde att en utvidgning av bisysslan hade skett i och med att sysselsättningsgraden hade utökats. Extraarbetet skulle därmed ha redovisats på kassakorten. Den omständighet att den sökande av olika anledningar inte hade arbetat mer än 12,5 timmar i genomsnitt per vecka föranledde ingen annan bedömning. Återbetalningsskyldighet förelåg men kammarrätten medgav en eftergift med en fjärdedel på grund av arbetslöshetskassans otydliga information om bisyssla. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 11 februari 2015 i mål nr 2732-2733-13)

Särskilt uppdrag inte utvidgning av godkänd bisyssla

Frågan i målet var om en godkänd bisyssla som fotograf hade utökats genom ett särskilt uppdrag på en fotomässa.

Kammarrätten har till skillnad från förvaltningsrätten och arbetslöshetskassan ansett att det går att särskilja enstaka uppdrag gentemot en och samma uppdragsgivare där uppdragen i övrigt tidigare har godkänts som bisyssla. Kammarrätten har ansett att avgörande för den bedömningen är vem som styr över uppdraget, uppdragets avgränsning till tid och plats samt formen för ersättning samt att det har mindre betydelse att de aktuella uppdragen avser fotografering och att det är samma uppdragsgivare. Kammarrätten har i detta fall funnit att det aktuella uppdraget var ett särskilt uppdrag och att klaganden inte utvidgat sin bisyssla. Han har inte heller sökt arbetslöshetsersättning för tid då det särskilda uppdraget utfördes. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 8 juni 2016 i mål nr 183-16).

Bisysslan har bedrivits vid sidan av heltidsarbete (oljeplattformsarbetare)

Frågan i målet är om AA har bedrivit verksamhet i sitt med makan samägda skogs- och jordbruk vid sidan av sitt heltidsarbete under minst tolv månader före arbetslöshetens inträde.

Av utredningen framgår att AA har haft en heltidsanställning på en oljeplattform i Norge under perioden den 1 april 2011 – 30 september 2015 och att han sedan 1992 bedrivit verksamhet i sitt skogs- och jordbruk.

Arbetstidens förläggning på heltidsanställningen har varit två veckors arbete på oljeplattform och fyra veckor hemma.

Kammarrätten konstaterade att det inte framgår annat än att AA arbetat heltid i enlighet med sitt anställningskontrakt och att han inte varit förhindrad att utföra sitt arbete på oljeplattformen på grund av att han bedrivit sin skogs- och jordbruksverksamhet.  Kammarrätten ansåg därför AA före arbetslöshetens inträde under minst tolv månader utfört arbetet i sitt skogs- och jordbruk vid sidan av sin heltidssysselsättning. Det förhållandet att han arbetat i den egna verksamheten under de veckor han inte arbetat på oljeplattformen ändrar inte den bedömningen.

(Kammarrättens i Göteborg dom 2018-04-13 i mål nr 6307-17, Ej prövningstillstånd HFD:s beslut den 25 april 2019 i mål  nr 3333-18)