Förordning

Förordning (1997:836) om arbetslöshetskassor

Avgift till den kompletterande arbetslöshetskassan

19 a §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får, efter förslag från den kompletterande arbetslöshetskassan, meddela föreskrifter om storleken på den avgift som kassan skall ta ut enligt 87 a § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.
Förordning (2004:626).

Övriga bestämmelser

23 §   Arbetsförmedlingen får meddela föreskrifter om verkställigheten av 93 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor och av 8 och 8 a §§ denna förordning som rör utbetalning och återbetalning av statsbidrag.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela de ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen om arbetslöshetskassor och av denna förordning som behövs.
Förordning (2013:202).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-836.html

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (2023:1) om arbetslöshetskassor 

Arbetslöshetskassans medlemmar

Ansökan om inträde

3 § En ansökan om medlemskap ska vara skriftlig och undertecknad.

Ansökningshandlingen ska vara utformad på ett sådant sätt att den endast avser inträde i en arbetslöshetskassa.

På ansökningshandlingen ska det framgå när den kom in till arbetslöshetskassan.

Uppgifterna i ansökan ska styrkas genom nödvändiga intyg eller på annat sätt.

Beslut om inträde

4 § En arbetslöshetskassas beslut om inträde som medlem i en arbetslöshetskassa ska vara skriftligt.

Det ska framgå av beslutet från och med vilken tidpunkt medlemskapet i arbetslöshetskassan gäller.

Flera deltidsarbeten

5 § En person som ansöker om medlemskap i en arbetslöshetskassa och som arbetar inom flera arbetslöshetskassors verksamhetsområden har rätt till inträde i en arbetslöshetskassa, inom vars område hans eller hennes huvudsakliga arbete ligger.

Beslut om utträde

6 § Arbetslöshetskassan ska fatta beslut om utträde och vid behov snarast utfärda övergångsbevis.

Av övergångsbeviset ska det framgå om en medlem har uteslutits och datum för uteslutningen.

Medlemsförteckning

7 § Av arbetslöshetskassans medlemsförteckning ska det framgå när en medlem har betalat sin medlemsavgift till arbetslöshetskassan samt vilken månad betald avgift hänför sig till.

Ansökan om godkännande av medlemsavgift

8 § Arbetslöshetskassans ansökan om godkännande av medlemsavgift enligt 43 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ska vara Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen tillhanda senast en månad före det datum medlemsavgiften ska gälla ifrån.

Ansökan om godkännande av medlemsavgiften lämnas:

• elektroniskt, med iakttagande av anvisad säkerhetslösning, i Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens digitala tjänster, eller
• per post.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (2021:2) om storleken på avgift till den kompletterande arbetslöshetskassan 

Storleken på avgift till den kompletterande arbetslöshetskassan

1 § Avgiften för personer som får ersättning enligt grundförsäkringen utan att vara anslutna till den kompletterande arbetslöshetskassan (Arbetslöshetskassan Alfa) eller medlemmar i en annan arbetslöshetskassa uppgår till 7 kronor per ersättningsdag.

Övergångsbestämmelser

IAFFS 2021:2

1. Dessa föreskrifter träder i kraft den 3 maj 2021 då Inspektion för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2009:8) upphör att gälla.
2. De upphävda föreskrifterna gäller fortfarande för avgift som avser ersättningsdagar före ikraftträdandet.

Förarbete

Rätt till medlemskap

Den 1 juli 2009 avskaffades kravet i 34 § LAK på att en person måste ha förvärvsarbetat i viss minsta omfattning, den s.k. 17-timmarsregeln, för att beviljas medlemskap i en arbetslöshetskassa. Regeringen ville stimulera till ökad anslutning till arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som det bidrog till att förenkla administrationen av försäkringen. Regeringen uttalade bl.a. följande:

I paragrafens första stycke har i första meningen förtydligats att, för den som förvärvsarbetar, är det förhållandena vid ansökningstillfället som har betydelse vid prövningen av om villkoren i arbetslöshetskassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde är uppfyllda. Kravet på visst minsta arbete - den s.k. 17-timmarsregeln har tagits bort. Med att vid ansökningstillfället förvärvsarbetar avses sökande som har ett förvärvsarbete, oavsett om personen har semester eller är föräldraledig dagen för ansökan.

En ny bestämmelse har införts om att även den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa, om han eller hon uppfyllde villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde när han eller hon senast arbetade. Det innebär att även en arbetslös person kan ansöka om medlemskap i en arbetslöshetskassa.

(Prop. 2008/09:127 s 59) 

Delgivningsadress vid uteslutning

När ett ärende om uteslutning handläggs och om en uppgift har tillförts ärendet från någon annan ska medlemmen informeras om detta innan arbetslöshetskassan får fatta beslut. I ett förarbetsuttalande finns förtydliganden om vad som menas med medlemmens vanliga adress:

Med medlemmens vanliga adress bör normalt förstås den postadress som förekommer i medlemsförteckningen. (...) Därmed bör emellertid kunna förstås också den adress som medlemmen själv uppgett vid kontakter med arbetslöshetskassan i ärendet om uteslutning eller i något annat sammanhang. Om uppgifter som nu sagts saknas bör med medlemmens vanliga adress förstås den adress där denne är folkbokförd. Detsamma bör gälla om uppgift om adress enligt vad som nu sagts visserligen finns hos arbetslöshetskassan men det är känt eller framgår av omständigheterna att uppgiften är felaktig eller inaktuell.

(Prop. 1990/91:160 s 55) 

Differentiering av medlemsavgiften

Enligt 41 § LAK får en arbetslöshetskassa besluta om olika medlemsavgifter för olika medlemskategorier. I förarbetena lämnas följande kommentar:

Med hänsyn till att möjligheten till differentiering innebär en avvikelse från den i föreningsrättsliga sammanhang allmänna principen om medlemmarnas likställighet är det viktigt att den tillämpas på ett sådant sätt att omotiverade skillnader i medlemsavgifter för olika medlemskategorier inte förekommer.

(Prop. 1996/97:107 s 165) 

Rättspraxis

Ej skäl för uteslutning

Fråga i målet var om en sökande, genom att inte på sina kassakort redovisat att han under två dagar deltagit i eftervård för vilken han var berättigad till sjukpenning, lämnat sådana oriktiga uppgifter att arbetslöshetskassan haft grund för att utesluta honom.

Den sökande hade beviljats förebyggande sjukpenning för eftervård. Han deltog i eftervård under två dagar. Vid tidpunkten han ansökte om ersättning – genom att fylla i kassakorten – för dessa två dagar hade han varken ansökt eller uppburit sådan sjukpenning. Han ansökte och fick senare förebyggande sjukpenning för dessa dagar. Arbetslöshetskassan beslöt att utesluta honom.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att reglerna i socialförsäkringsbalken inte förutsätter att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt, men att den ”ska anses nedsatt” i den utsträckning som en förebyggande behandling hindrat den försäkrade att förvärvsarbeta. Den sökande var fullt arbetsför och enligt intyg från behandlingssamordnaren framgick att sökanden kunnat genomföra behandlingen och samtidigt ta anställning med full arbetstid utan att behöva vara ledig för återbesök.
Mot denna bakgrund ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att de uppgifter som sökanden lämnat på sina kassakort när han ansökte om ersättning inte var oriktiga. Grund för att utesluta honom har därför saknats. ( Högsta förvaltningsdomstolens dom den 8 juni 2015 i mål nr 2662-14 )

Återbetalning av medlemsavgift efter beviljat utträde

Frågan i målet var om en person som väljer att utträda före utträdesmånadens utgång ska betala avgift för hela utträdesmånaden eller endast för tiden fram till utträdesdagen

Personen blev medlem i arbetslöshetskassan den 1 augusti 2010. Han hade en anställning med särskilt anställningsstöd som inte grundar rätt till arbetslöshetsersättning. Den 22 mars 2011 inkom till arbetslöshetskassan en skriftlig begäran från medlemmen om retroaktivt utträde ur arbetslöshetskassan från och med den 1 augusti 2010 och återbetalning av de medlemsavgifter han betalat in fr. o. m. augusti 2010.

Arbetslöshetskassan beslutade att bevilja medlemmen utträde från den 31 mars 2011 och att ingen återbetalning skulle göras med motiveringen att kassan ska ta ut medlemsavgifter så länge medlemskapet varar. Personen överklagade till förvaltningsrätten som ändrade tidpunkten för utträdet till den 22 mars 2011. Förvaltningsrätten beslutade också att personen hade rätt till återbetalning av den del av den inbetalda medlemsavgiften som avsåg tiden efter utträdet. Förvaltningsrätten överlämnade åt arbetslöshetakassan att utreda och närmare bestämma storleken på det belopp som skulle återbetalas.

Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning och avslog överklagandet. (Kammarrätten i Sundsvalls dom den 18 november 2013 i mål nr 2396-12).

Rätt till utträde får inte begränsas

Kammarrätten i Stockholm har i ett flertal avgöranden slagit fast att en begäran om utträde omedelbart måste beviljas. Enligt domstolen är det därför inte möjligt att, mot medlemmens vilja, förlägga en begäran om utträde till en senare tidpunkt eller på något annat sätt göra utträdet beroende av villkor. (Se bland annat Kammarrättens i Stockholm dom den 8 maj 2009, mål nr 7329-2008, dom den 11 juni 2009, mål nr 7407-08 eller dom den 26 oktober 2009, mål nr 3882-2009).

I efterhand ångra sin begäran om utträde ur arbetslöshetskassan, men innan beslutet om utträde har vunnit laga kraft

Högsta förvaltningsdomstolen har den 27 april 2023 i mål nr 3577-22 beslutat att inte meddela prövningstillstånd avseende överklagande av en dom meddelad av Kammarrätten i Göteborg den 6 april 2022 i mål nr 5149-21.

Fråga om utträde ur en arbetslöshetskassa enligt 40 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. 

Kammarrätten har gjort samma bedömning som Förvaltningsrätten i Karlstad gjort och avslagit överklagandet från den enskilde. Detta innebär att den enskilde inte har kunnat ångra sitt utträde ur arbetslöshetskassan efter arbetslöshetskassans beslut, men innan beslutet har vunnit laga kraft. 

Förvaltningsrätten har bland annat anfört:

Av utredningen framgår att den enskilde har begärt utträde ur arbetslöshetskassan på egen begäran, vilket har beviljats. Den enskilde har anfört att hon på grund av att arbetslöshetskassans beslut inte vunnit laga kraft haft rätt att ångra sitt utträde. Vid tidpunkten för när hon uppgett att hon ångrat sin begäran om utträde hade arbetslöshetskassan fattat beslut i frågan.   

Förvaltningsrätten konstaterar att fråga i målet inte rör om arbetslöshetskassans beslut gått den enskilde emot utan om arbetslöshetskassan har haft skäl för sitt beslut att avslå den enskildes begäran om att få ångra sitt utträde.

Förvaltningsrätten anför vidare. Rätten att utträda ur en arbetslöshetskassa får inte begränsas. Det innebär att en begäran om utträde måste beviljas omedelbart och ovillkorligt. Om en medlem begär sitt utträde ska arbetslöshetskassan således bevilja det omedelbart. Undantaget är om den enskilde återtar sin begäran innan arbetslöshetskassan meddelat sitt beslut. 

Särskilda skäl för att frånkänna rätt till ersättning istället för uteslutning

Den sökande hade redovisat till arbetslöshetskassan att han hade varit arbetslös under tiden den 14 januari till den 1 februari 2008 trots att han då hade en anställning på heltid. Den sökande ändrade uppgifterna till arbetslöshetskassan i efterhand. Frågan i målet var om det fanns särskilda skäl enligt 37 § andra stycket LAK att frånkänna den sökande rätt till arbetslöshetsersättning istället för att utesluta honom. 

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den sökande när kassakorten gavs in måste ha varit medveten om att han hade en anställning. Han fick därför anses ha varit åtminstone grovt vårdslös när han lämnade de felaktiga uppgifterna och skulle uteslutas som medlem i arbetslöshetskassan om det inte fanns särskilda skäl för att istället frånkänna honom rätten till ersättning. Vidare konstaterade den Högsta förvaltningsdomstolen, i likhet med kammarrätten, att den omständigheten att en medlem själv rättade en oriktig uppgift kunde utgöra särskilda skäl. I ärendet hade det inte kommit fram att rättelsen hade betingats av att arbetslöshetskassan hade inlett någon utredning om eller på annat sätt hade ifrågasatt hans rätt till ersättning för den aktuella perioden. Den Högsta förvaltningsdomstolen fann att omständigheterna var sådana att särskilda skäl fanns och att den sökande därför skulle frånkännas rätt till ersättning. (Högsta förvaltningsdomstolens dom den 27 juni 2011 i mål nr 4727-10).

Särskilda skäl för att frånkänna rätt till ersättning istället för uteslutning

Frågan i målet var om medlemmen skulle uteslutas eller om särskilda skäl förelåg att istället frånkänna honom rätt till ersättning.

Arbetslöshetskassan beslutade att medlemmen skulle uteslutas 
fr. o m den 17 december 2012, samtidigt som arbetslöshetskassan beslutade att återkräva felaktigt utbetald ersättning om 3000 kronor på grund av att medlemmen under ersättningsveckorna 38-42/2011 inte redovisat all arbetad tid på sina kassakort.

Kammarrätten fann att medlemmen åtminstone varit grovt vårdslös och att det därför fanns grund för uteslutning, men att det med hänsyn till att återkravet endast avsåg 5.5 ersättningsdagar förelåg särskilda skäl för att istället frånkänna honom rätt till ersättning. Vad arbetslöshetskassan framfört om att beslut om frånkännande gäller retroaktivt – fr. o m den dag arbetslöshetskassan inledde utredningen av det förhållande som låg till grund för beslutet – och att det kunde bli fråga om ett nytt återkrav föranledde ingen annan bedömning enligt Kammarrätten. (Kammarrätten i Stockholms dom den 3 juni 2015 i mål nr 396-15 )

Differentiering av medlemsavgift enligt LAK

IAF avslog kassans ansökan om förändring av medlemsavgiften då kassan inte visat att den differentierade medlemsavgiften syftade till att täcka en skälig extra administrationskostnad för enskilt anslutna medlemmar och därför skulle vara motiverad.

Kammarrätten fann att kassan visat att den skillnad som förekom i avgiften för enskilt anslutna medlemmar i förhållande till kollektivt anslutna medlemmar motiveras av en avsikt att täcka ökade omkostnader i enlighet med de uttalanden som finns i förarbetena. Mot bakgrund av de skäl som kassan anfört och de beräkningsunderlag som åberopats bedömdes skillnaden i avgift mellan medlemskategorierna som rimlig och välmotiverad. Skäl fanns därför att i enlighet med bestämmelserna i 41 § LAK besluta om olika medlemsavgifter för de olika medlemskategorierna. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 3 januari 2014 i mål nr 3947-12. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd, mål nr 492-14)

Förutsättningar för att bevilja fortsatt medlemskap med stöd av 47 § 1 st LAK

Kammarrätten fann det ostridigt att medlemmen inte betalat sin medlemsavgift inom den tid som anges i 45 § LAK. Det var också ostridigt att medlemmen inte heller inom den tid som anges i 45 § LAK anmält något förhållande som betalningsbefrielse kan grundas på.

Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning att det medlemmen anfört till kassan efter utgången av den tid som föreskrivs i 45 § LAK inte är något sådant förhållande som utgör grund för befrielse från betalningsskyldighet.

Förutsättningar för arbetslöshetskassan att bevilja medlemmen fortsatt medlemskap med stöd av 47 § 1 st LAK saknades därför. (Kammarrätten i Stockholms domar den 18 februari 2014 i mål nr 2822-13, 2849-13 och 2876-13. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd, mål nr 1734-14, 1735-14 och 1736-14.) 

Särskilda skäl vid utträde på grund av obetalda medlemsavgifter

En medlem som led av fibromyalgi och depression hade missat att betala medlemsavgiften för mars månad 2007. Frågan i målet var om det fanns särskilda skäl enligt 47 § andra stycket LAK att låta henne stå kvar som medlem i arbetslöshetskassan trots att hon inte inom föreskriven tid hade betalat medlemsavgiften.

Regeringsrätten fann att de medicinska och sociala omständigheter som medlemmen hade åberopat var av sådan karaktär att de, med beaktande av att hon missat att betala avgiften för endast en månad utgjorde särskilda skäl att låta henne få fortsätta att vara medlem i arbetslöshetskassan. (RÅ 2010 ref 46, i mål nr 4903-09).

Se även Kammarrättens i Stockholm dom den 27 oktober 2009 i mål nr 876-09. Jfr även Kammarrättens i Stockholm dom den 18 oktober 2006 i mål nr 179-06, samt dom den 22 december 2006 i mål nr 3503-06 och Kammarrättens i Göteborg dom den 22 december 2008 i mål nr 4336-07. 

Ej särskilda skäl vid utträde på grund av obetalda medlemsavgifter

Medlemmen hade betalat sina medlemsavgifter till och med december 2008. Trots bristande betalning hade arbetslöshetskassan fortsatt att betala ut arbetslöshetsersättning till medlemmen.

Kassan gjorde gällande att kassans underlåtenhet att uppfylla sin utfästelse att dra förfallna medlemsavgifter från utbetalningarna av arbetslöshetsersättning utgjorde ett sådant särskilt skäl som avses i 47 § LAK för att låta den enskilde stå kvar som medlem trots bristande betalning.

Kammarrätten hänvisade till JO:s uttalande om att arbetslöshetskassorna saknar stöd för s.k. tvungen kvittning (JO 1998/99 s. 199). Av frivillig kvittning följer inte att betalningsansvaret för den enskilde i förhållande till 45 § LAK skulle övergå till kassan. Kassans underlåtenhet att följa överenskommelsen mellan kassan och den enskilde om att dra medlemsavgifterna från arbetslöshetsersättningen kan enligt Kammarrätten inte anses utgöra sådana särskilda skäl som avses i 47 § andra stycket LAK. (Kammarrätten i Jönköpings dom den 17 februari 2014 i mål nr 950-13).

Beslut enligt 47 § andra stycket LAK ska fattas av styrelsen 

Arbetslöshetskassan beslutade den 17 november 2009 att den sökande hade utträtt som medlem eftersom hon inte hade betalat sin medlemsavgift. Den sökande begärde omprövning av beslutet och en handläggare på arbetslöshetskassan beslutade att det inte fanns särskilda skäl enligt 47 § LAK för fortsatt medlemskap. Kammarrätten fann att såväl beslut om att medge som att vägra fortsatt medlemskap skulle fattas av styrelsen. IAF överklagade kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade följande: "/.../ om en medlem i en begäran hos en arbetslöshetskassa om att få kvarstå som medlem uttryckligen åberopar omständigheter som enligt denne ska betraktas som sådana särskilda skäl som avses i 47 § andra stycket LAK för fortsatt medlemskap ska styrelsen fatta beslut i frågan. Detsamma gäller om de åberopade omständigheterna kan anses innefatta sådana skäl."

I målet hade den sökande anfört vissa personliga omständigheter som skäl för sin begäran om att kvarstå som medlem i arbetslöshetskassan. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att hon fick anses hävda att dessa utgjorde sådana särskilda skäl som innebar rätt till fortsatt medlemskap. Styrelsen skulle därför ta ställning till frågan. (HFD 2012 ref 42, i mål nr 1396-11). 

Bibehållet medlemskap vid utlandsarbete

Den sökande hade arbetat i Spanien och då omfattats av den spanska arbetslöshetsförsäkringen. Hon hade fortsatt att betala medlemsavgifter till sin svenska arbetslöshetskassa under tiden hon arbetade i Spanien. Regeringsrätten konstaterade att det inte finns några regler som innebär att ett medlemskap skulle upphöra utan att ett särskilt beslut om detta har fattats av kassan. I målet var det ostridigt att något sådant beslut inte hade fattats. Inte heller hade det kommit fram att det skulle föreligga någon skyldighet för en enskild medlem att upplysa sin kassa om att han eller hon avser att arbeta utomlands. Inte heller finns någon regel om att ett medlemskap skulle kunna upphöra automatiskt när en medlem arbetar i ett annat land eller ansluts till ett annat lands socialförsäkringssystem.

Regeringsrätten konstaterade vidare att det inte finns något hinder för en person att vara medlem även om medlemskapet inte skulle medföra rätt till försäkringsskydd. Medlemskapet ansågs därför upprätthållet när den sökande ansökte om ersättning i Sverige. (RÅ 2008 ref. 90, mål nr 494-08).

En gränsarbetares rätt till medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa vid 64 år

Den sökande arbetade i Danmark och var bosatt i Sverige. I maj 2013 blev hon arbetslös. För att få svensk inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning, begärde den sökande inför kommande arbetslöshet, utträde ur den danska arbetslöshetskassan och ansökte om medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa.

Kassan avslog hennes begäran då hon vid ansökningstillfället hade fyllt 64 år. Vid omprövning vidhöll kassan sitt beslut. Den sökande överklagade till förvaltningsrätten, som fann att den sökande genom att utnyttja sin rätt till fri rörlighet kommer i ett sämre läge än en person som väljer att både bo och arbeta i Sverige. Åldersgränsen i 34 § LAK får inte utgöra hinder för att bevilja den sökande medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa.

Kammarrätten konstaterar att den sökande har använt sin rätt till fri rörlighet genom att förvärvsarbeta i en annan medlemsstat. Hon har enligt 34 § LAK vägrats medlemskap i en arbetslöshetskassa på den grunden att hon fyllt 64 år. En sådan bestämmelse kan, enligt kammarrätten, hindra eller avskräcka en arbetstagare från att lämna landet för att arbeta i en annan medlemsstat. Kammarrätten instämmer därför i förvaltningsrättens bedömning att bestämmelsen utgör ett hinder för den fria rörligheten inom EU och därmed står i strid med gemenskapsrätten. Det går därmed inte att neka den sökande medlemskap i en arbetslöshetskassa på den grunden att hon vid tidpunkten för ansökan fyllt 64 år, om den sökande är en gränsarbetare. (Kammarrätten i Stockholms dom den 17 december 2014 i mål nr 4799-14)

Arbetslöshetsförsäkringen inte en del av socialförsäkringen

Frågan i målet var om arbetslöshetsförsäkringen utgör en del av den svenska socialförsäkringen. Personen arbetade vid den mellanstatliga organisationen GWPO (Global Water Partnership Organisation) med säte i Sverige. Personen fick avslag på sin ansökan om inträde i arbetslöshetskassan med hänvisning till det avtal som GWPO har slutit med den svenska regeringen, värdlandsavtalet, vari framgår att GWPO inte betalar några sociala avgifter och att dess anställda inte omfattas av den svenska socialförsäkringen.

Förvaltningsrätten uttalade följande: Begreppet socialförsäkring får anses reglera de förmåner som räknas upp i 3 kap. socialförsäkringslagen (1999:799). Arbetslöshetsförsäkringen, som inte finns uppräknad i SofL, kan således inte anses ingå i vad som avses med socialförsäkringssystemet i värdlandsavtalets mening. Kassan har därför saknat fog för sitt beslut att neka personen inträde i kassan. Förvaltningsrätten uttalade vidare att även om arbetslöshetsförsäkringen skulle anses ingå i socialförsäkringssystemet, så har kassan ändå saknat fog för sitt beslut, enär värdlandsavtalet i detta avseende inte har inkorporerats i svensk rätt. (Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 22 december 2010 i mål nr 11764-10).

Anmälan om utträde via e-post och tidpunkten för utträde

Kammarrätten i Stockholm hanterar frågan om anmälan om utträde kan ske genom e-postmeddelande och från vilken tidpunkt NN kan uppfattas ha anmält utträde.

Arbetslöshetskassan beslutade att bevilja NN utträde ur kassan fr.o.m. den 18 augusti 2009 ,efter att hon hade kommit in med en egenhändigt undertecknad anmälan. NN överklagade och yrkade att hon skulle beviljas utträde fr.o.m. inträdestidpunkten i maj 2009, eftersom arbetslöshetskassan inte hade lämnat tillräcklig information om att hon inte hade rätt till ersättning vid instegsjobb. Hon anförde att hon hade skickat en uppsägning via e-post den 22 juli samt påminnelser den 28 och 30 juli 2009.

Förvaltningsrätten fann att en anmälan om utträde kan ske genom e-postmeddelande, men att NN först genom e-postmeddelandet daterat den 30 juli som kom in till arbetslöshetskassan den 3 augusti 2009, kan uppfattas uttryckligen ha begärt utträde ur kassan. NN beviljades därför utträde från arbetslöshetskassan från den 3 augusti 2009.

Kammarrätten gör samma bedömning som förvaltningsrätten och avslår såväl arbetslöshetskassans som NN:s överklaganden. (Kammarrätten i Stockholms dom den 31 mars 2011 i mål nr 5344-10).

Preskriptionstid för fordringar avseende medlemsavgifter 

Frågan i målet var om den treåriga preskriptionstid enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130) gäller för konsumentfodringar ska tillämpas på arbetslöshetskassans fordran som gäller medlemsavgift.

HD fann att medlemskapet i en arbetslöshetskassa är frivilligt och den enskilde har rätt att välja att lämna kassan. De avgifter som den enskilde betalar till kassan har därigenom stora likheter med försäkringspremier eller liknande avgifter i ett privaträttsligt förhållande. Även om kassornas verksamhet i sin helhet utgörs av myndighetsutövning innefattar kravet på betalning av medlemsavgift, med hänsyn till det sagda, inte så påtagliga moment av maktutövning som krävs för att arbetslöshetskassans fordran på den svarande ska vara underkastad tioårspreskription. Treårig preskriptionstid ska därför tillämpas på arbetslöshetskassornas fordran som gäller medlemsavgift.( Högsta Domstolens dom den 2 juli 2013 i mål nr 1390-12)

Höjning av medlemsavgift

IAF avslog kassans ansökan om att få höja medlemsavgiften på den grunden att kassans egen bedömning av erforderligt kapital om 60 miljoner kronor skulle komma att tillgodoses även utan en höjning av medlemsavgiften.

Förvaltningsrätten biföll kassans överklagan och uttalade. Förvaltningsrätten ansåg att ett eget kapital motsvarande ett års kostnader fick anses vara rimligt. Ett eget kapital som motsvarar kostnader på över ett år utgör således en indikation på att medlemsavgiften är för hög. Kassans egen uppgift om att det egna kapitalet efter en avgiftshöjning motsvarar ca åtta månaders kostnader ifrågasattes inte i målet. Det fanns inget som visade att kassans bedömning klart skulle avvika från en rimlig ekonomisk värdering. IAF har således saknat fog för att avslå kassans ansökan på den grunden att kassans egna kapital skulle komma att uppnå 60 miljoner kronor även utan en avgiftshöjning.

Kammarrätten instämde i Förvaltningsrättens bedömning och avslog IAF:s överklagan.

(Kammarrättens i Jönköping dom den 20 december 2016 i mål nr 2121-16. HFD meddelade inte prövningstillstånd.)