Syftet är att undersöka utvecklingen, omfattningen och orsakerna till felaktiga utbetalningar som leder till beslut om återkrav. Rapporten svarar på följande frågor:

1. Hur har utvecklingen av återkrav av arbetslöshetsersättning sett ut över tid?
2. Hur stora belopp omfattar återkraven?
3. Vad kännetecknar de ersättningstagare som får återkrav?
4. Vilka är de huvudsakliga orsakerna till återkrav av arbetslöshetsersättning?

Andelen ersättningstagare som får återkrav har ökat

Andelen ersättningstagare som fått minst ett återkrav av arbetslöshetsersättning per år har ökat från 6 procent 2010 till cirka 12 procent 2021. 

Män var överrepresenterade bland de ersättningstagare som fick återkrav 2020 och 2021

Under 2010–2018 var det fler kvinnor som fick återkrav medan det var fler män 2020–2021. En möjlig förklaring till förändringen är att de nya sanktionsreglerna från 2013 har medfört att det blivit vanligare att män får återkrav. Män får fler underrättelser och därmed fler sanktioner och återkrav. En annan möjlig förklaring är att återkrav av ersättning för deltidsarbetslöshet har minskat från 43 procent 2015 till cirka 20 procent 2021, och kvinnor får oftare ersättning för deltidsarbetslöshet. En tredje möjlig förklaring är att sammansättningen av ersättningstagarna har förändrats genom att andelen födda utanför Europa har ökat med cirka 20 procentenheter medan könsfördelningen varit oförändrad. Utrikes födda män har högre sannolikhet för återkrav än gruppen inrikes födda. 

Återkraven har legat runt en procent av utbetald arbetslöshetsersättning under åren 2010–2021 

Av den utbetalda arbetslöshetsersättningen på 12–24 miljarder kronor har 100–230 miljoner kronor återkrävts under åren 2010–2021. Det motsvarar 0,6–1,1 procent. Fram till 2018 fick kvinnor större del av utbetald arbetslöshetsersättning återkrävd än män.

Minst sju av tio återkrav under 2020 beror på felaktig tidrapportering

Vanligaste orsaken till att ersättningstagare fått återkrav beror på olika former av felaktig redovisning i tidrapporten eller så kallad hindertid. Ersättningstagaren har inte stått till arbetsmarknadens förfogande eller har fått någon form av dubbel ersättning, till exempel fått sjukersättning samtidigt som arbetslöshetsersättning. Resten av återkraven beror på underrättelser från Arbetsförmedlingen som påtalar att ersättningstagaren misskött sitt arbetssökande.

Vissa ersättningstagare har större sannolikhet att få återkrav

De faktorer som gör att sannolikheten att få återkrav ökar är att ersättningstagare gör förändringar i sina tidrapporter till arbetslöshetskassan, har tidigare fått återkrav, fått underrättelser från Arbetsförmedlingen, fått många ersättningsdagar utbetalda och begärt ersättning för deltidsarbetslöshet. Andra faktorer som också ökar sannolikheten för återkrav något är vilken arbetslöshetskassa som betalat ut ersättningen, var i världen ersättningstagaren är född och vilken typ av ersättning ersättningstagaren fått. Enbart könstillhörighet har enligt vår granskning liten betydelse för sannolikheten att få återkrav.

Våra metoder för granskningen är beskrivande statistik och sambandsanalys 

Metoderna som har använts är beskrivande statistik och sambandsanalys av data samt textanalys av arbetslöshetskassornas återkravsmotiveringar. Den beskrivande statistiken baseras på uppgifter om återkrav för åren 2010 – 2021. Sambandsanalysen baseras på uppgifter för åren 2015–2021. De återkravsmotiveringar som IAF har analyserat är hämtade från 18 arbetslöshetskassor och är från år 2020. 

Med de metoder som har använts i granskningen har vi inte haft möjlighet att studera bakomliggande orsaker till de skillnader som framkommer mellan grupper i rapporten.