IAF har inom ramen för den övergripande granskningen av Arbetsförmedlingens kontrollfunktion (IAF 2020/190) uppmärksammat att det i samband med Arbetsförmedlingens skärpningar av kraven på antalet sökta arbeten (våren 2021 och november 2022) har skett en tydlig minskning i sanktionsgraden, alltså andelen prövade ärenden som leder till sanktion, hos Arbetslöshetskassorna när det gäller underrättelser om ej aktivt arbetssökande. De nya lägre nivåerna har därefter stabiliserats och legat kvar där.
IAF anser att det är av vikt att granska den sjunkande sanktionsgraden. Om de skärpta kraven hos Arbetsförmedlingen och synen på vad som är att betrakta som ett aktivt arbetssökande inte får genomslag i arbetslöshetskassornas hantering av underrättelserna så är det problematiskt. Om det i stället finns brister i de underrättelser som skickas till arbetslöshetskassorna som gör att sanktion i högre grad inte är aktuell är det likaså problematiskt, om inte annat ur ett resurs- och effektivitetsperspektiv.
För att sanktionssystemet ska vara legitimt, rättssäkert och effektivt är det av vikt att de båda aktörerna i systemet är samspelta i tillämpningen av det.
Syftet med granskningen är att granska sanktionsgraden hos arbetslöshetskassorna, och att utreda orsakerna till att den sjunkit, och stannat på en lägre nivå, i samband med att Arbetsförmedlingen våren 2021 och november 2022 skärpte kraven på antal sökta arbeten.
Med granskningen vill vi bidra till ökad effektivitet i kontroll- och sanktionssystemen som finns inom arbetslöshetsförsäkringen. Det ska bidra till att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring.
