Vilse i gränslandet
IAF har i tidigare uppdrag uppmärksammat att sökande som har arbetat i annat EU/EES-land eller i Schweiz får arbetslöshetsersättning i form av grundbeloppet i högre grad än sökande som har arbetat i Sverige före arbetslösheten. Grundbeloppet innebär att ersättningen inte är baserad på tidigare inkomster och att ersättningen är högst 365 kronor per dag jämfört med den inkomstrelaterade ersättningen som uppgår till högst 910 kronor per dag. IAF:s statistik visar att 31 procent av de sökande som har arbetat i annat EU/EES-land eller i Schweiz fick grundbeloppet jämfört med 11 procent av samtliga sökande.
Syftet med detta uppdrag är att kartlägga orsakerna till att personer som har arbetat i annat EU/EES-land eller i Schweiz under ramtiden får ersättning med grundbeloppet. I detta uppdrag har IAF gjort en ärendekartläggning och intervjuat handläggare på arbetslöshetskassorna.
I den svenska arbetslöshetsförsäkringen är arbetet försäkrat genom medlemskap i en arbetslöshetskassa. De flesta länderna inom EU/EES-området och Schweiz har en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring eller motsvarande socialförsäkring som omfattar arbete.
De sökande har en svag anknytning till den svenska arbetslöshetsförsäkringen
IAF konstaterar att de sökande som fick grundbeloppet efter arbete inom EU/EES eller i Schweiz hade en svag anknytning till den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Av IAF:s kartläggning framgår att de flesta inte var medlemmar i en svensk arbetslöshetskassa innan de arbetade i annat EU/EES-land eller i Schweiz, och att de flesta inte ansökte om medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa när de återvände till Sverige. De flesta sökande hade även glapp, det vill säga kortare avbrott, i sina försäkrade perioder. Det innebär att de inte uppfyllde kravet på en sammanhängande period om 12 månader med försäkrad tid som krävs för att få inkomstrelaterad ersättning.
Skillnader i tillämpningen missgynnar likabehandlingen
IAF konstaterar att det finns stora skillnader mellan arbetslöshetskassornas hantering av ärenden där den sökande har ett glapp i sin försäkrade period. Vissa arbetslöshetskassor har ett förfaringssätt som innebär att de godtar glapp i den försäkrade perioden, så kallad läkning. Längden på de glapp i de försäkrade perioderna som arbetslöshetskassorna läker varierar stort. Variationen spänner från två arbetslöshetskassor som har uppgett att de inte läker försäkrad tid över huvud taget till arbetslöshetskassor som läker åtminstone 30 dagar. Tre arbetslöshetskassor har uppgett att de inte har en på förhand fastställd gräns för hur stora glapp de läker. De två arbetslöshetskassor som har uppgett att de inte läker glapp i försäkrade perioder handlar på ett sätt som avviker från gällande rättspraxis.
IAF anser att skillnaderna missgynnar likabehandlingen i arbetslöshetsförsäkringen och gör tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen oförutsägbar för den sökande. Det bidrar inte till rättssäkerheten inom arbetslöshetsförsäkringen.
En läkningsregel bör införas i arbetslöshetsförsäkringen
Enbart sett till behovet av en enhetlig tillämpning bland arbetslöshetskassorna så finns det skäl att införa en regel för läkning för att främja likabehandling i arbetslöshetsförsäkringen. En läkningsregel skulle möjliggöra för en sökande som har ett kortare glapp efter arbete i ett annat EU/EES-land eller i Schweiz att uppnå en sammanhängande försäkringsperiod om 12 månader och därmed få inkomstrelaterad ersättning. En sådan regel bör öka samordningen mellan den svenska arbetslöshetsförsäkringen och reglerna i EU-förordningen (EG) nr 883/2004.
IAF föreslår att en läkningsregel införs som innebär att glapp upp till 8 veckor kan läkas eller att sökande kan beviljas retroaktivt inträde från månaden före ansökningsmånaden.
IAF har för avsikt att återkomma med ett förslag till en regeländring.
Svårt att informera sökande som inte aktivt söker information
Sannolikt saknar flera av de sökande kunskaper om det regelverk som de berörs av och de har troligen inte varit i kontakt med en arbetslöshetskassa innan de började arbeta i annat EU/EES-land eller i Schweiz. De kan därmed antas ha begränsade kunskaper om hur de ska göra för att försäkra sig mot arbetslöshet och inkomstbortfall. Det ingår i arbetslöshetskassornas uppdrag att informera om regelverket för arbetslöshetsförsäkringen, men de kan endast informera de sökande som aktivt söker information från arbetslöshetskassan. I avsaknad av en aktör som har det övergripande ansvaret för att informera allmänheten om arbetslöshetsförsäkringen finns det en risk för att fler sökande än vad som annars hade varit fallet får – och kommer att få – ersättning med grundbeloppet på grund av omständigheter som de lätt hade kunnat åtgärda.