När arbetslöshetskassorna prövar en underrättelse beslutar de antingen om en sanktion eller lämnar underrättelsen utan åtgärd. Andelen av de prövade underrättelserna som leder till sanktion kallas sanktionsgrad. 

Sanktionsgraden sjönk vid två tillfällen: våren 2021 och hösten 2022. Det sammanföll med att Arbetsförmedlingen skärpte sina krav på hur många lämpliga arbeten en arbetssökande måste söka för att anses vara aktivt arbetssökande. Den totala minskningen av sanktionsgraden mellan juli 2020 och juni 2024 var cirka 20 procentenheter.

Granskningen bygger på en kombination av ärendegranskning hos 3 arbetslöshetskassor och en statistisk analys av alla 24 arbetslöshetskassor.

Fyra orsaker har bidragit till lägre sanktionsgrad

IAF bedömer att det finns fyra orsaker som har blivit vanligare och som bidragit till att sanktionsgraden har minskat. De fyra orsakerna är: 

• Arbetslöshetskassorna tar hänsyn till tid utan ersättning, det vill säga att den arbetssökande exempelvis har arbetat eller varit sjuk månaden som underrättelsen avser, och sänker därför kraven på antalet sökta arbeten.
• Arbetssökande kompletterar med fler sökta arbeten efter att aktivitetsrapporten skickats in. Arbetslöshetskassorna tar i sin bedömning hänsyn till de nya uppgifterna.
• Arbetslöshetskassorna bedömer att den arbetssökande fått otydlig eller motstridig information om hur många arbeten hen förväntades söka under en månad och tar hänsyn till det.
• Arbetslöshetskassorna reder ut oklarheter i aktivitetsrapporten, till exempel att den arbetssökande har fyllt i rapporten felaktigt.

Tid utan ersättning är den främsta orsaken till att sanktionsgraden har minskat 

Granskningen visar att den främsta orsaken till att sanktionsgraden minskat är att det blivit vanligare att arbetslöshetskassorna tar hänsyn till tid utan ersättning i den månad som underrättelsen avser. Det innebär att arbetssökande som har tid utan ersättning, på grund av till exempel arbete eller sjukdom, behöver söka ett färre antal lämpliga arbeten för att bedömas som aktivt arbetssökande jämfört med övriga arbetssökande. Det här är något som blev vanligare direkt efter Arbetsförmedlingens första höjning av kraven på sökaktivitet. IAF konstaterar i rapporten att det även i fortsättningen kommer vara en del av underrättelserna som lämnas utan åtgärd av den här orsaken. Det är nämligen först när arbetslöshetskassan tar emot den arbetssökandes tidrapporter som det framgår om det finns deklarerad tid som inte berättigar till ersättning.

Kvantitativa analyser stödjer resultaten från ärendegranskningen, vilket stärker vår bedömning att den här orsaken har haft stor påverkan hos alla 24 arbetslöshetskassor.