Utbildningsplikten inom etableringsprogrammet
Den 1 januari 2018 infördes en så kallad utbildningsplikt för nyanlända med kort utbildning inom etableringsprogrammet. Genom införandet tydliggjorde regeringen att fler nyanlända behöver ta del av utbildning för att möta arbetsmarknadens krav. IAF har granskat Arbetsförmedlingens hantering av utbildningsplikten och myndighetens arbete för att uppnå regeringens syfte med utbildningsplikten. Granskningen har samordnats med Skolinspektionens kartläggning av den kommunala vuxenutbildningens erbjudande av utbildning till elever som omfattas av utbildningsplikten.
Utbildningsplikten har ännu inte fått avsedd effekt
IAF bedömer att det samlade resultatet från IAF:s granskning och Skolinspektionens kartläggning visar att regeringens intention med utbildningsplikten ännu inte har fått genomslag. Utbildningsplikten innebär att nyanlända som omfattas av utbildningsplikten i huvudsak ska ta del av utbildning under sin tid i etableringsprogrammet. Enligt bestämmelserna, ska de utöver svenska för invandrare (sfi) och samhällsorientering (SO), även ta del av reguljär utbildning (kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå, särskild utbildning för vuxna, eller motsvarande utbildning inom folkhögskola). Både IAF:s granskning och Skolinspektionens kartläggning visar att få arbetssökande som omfattades av utbildningsplikten deltog i kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå.
Arbetsförmedlingen anvisar inte arbetssökande till reguljär utbildning
IAF:s granskning visar att Arbetsförmedlingen brister i att anvisa arbetssökande som omfattas av utbildningsplikten att söka reguljär utbildning. Detta riktar IAF kritik mot i rapporten. När Arbetsförmedlingen brister i att anvisa ställs det inga tydliga krav på den nyanlända att närma sig arbetsmarknaden genom utbildning. Det kan också leda till att kommunerna inte kan bedöma behovet av utbildningsplatser.
Det behövs en fungerande samverkan om utbildningsplikten
Granskningen visar också att samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna hade kommit olika långt i olika kommuner, formerna för samverkan skiljde sig åt och samverkan saknades helt i vissa kommuner. IAF anmärker mot att Arbetsförmedlingen inte säkerställer en samverkan med kommunerna som ger alla som omfattas av utbildningsplikten samma möjlighet att närma sig arbetsmarknaden genom utbildning. IAF bedömer också att informationsöverföringen mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna behöver författningsregleras.
Uppföljning
Arbetsförmedlingen ska senast den 12 juni 2020 skriftligt redogöra för IAF vilka åtgärder de har genomfört för att komma till rätta med de brister som IAF riktar kritik och anmärker mot.