Tekniska framsteg har skapat nya anställningsformer

En snabb teknisk utveckling under senare år har möjliggjort en effektivare organisering av både enklare och mer avancerade arbetsuppgifter i uppdragsform. Gig-ekonomi, delningsekonomi, plattformsföretag (digitala tjänster för att koppla samman utförare och uppdragsgivare) och egenanställningar är begrepp som hör samman med detta. Fastän antalet sysselsatta har ökat inom dessa uppdragsformer är de än så länge marginella företeelser när det gäller antalet sysselsatta i Sverige. Många bedömer dock att antalet sysselsatta kommer att öka framöver.  

Uppdragsbaserade anställningar innebär utmaningar för arbetslöshetsförsäkringen

Att organisera arbetet i uppdragstagarform har tidigare bara förekommit i vissa branscher, som till exempel kultursektorn. Genom digitala plattformar och ett ökat antal egenanställningar har det dock spridits. När arbetet organiseras i uppdragstagarform är det ofta svårt att avgöra vad som är en anställning respektive företagande när rätten till arbetslöshetsersättning ska bedömas. I de fall där arbetet är organiserat så att den enskilde personen själv betalar in skatt och i förekommande fall sociala avgifter, finns det också en risk att dessa inte betalas in. Digitaliseringen har även skapat en marknad för att arbeta för utländska aktörer. Utländska aktörer kan betala ut ersättning för utfört arbete utan att redovisa den till svenska myndigheter. I båda dessa fall uteblir bidraget till finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. 

Våra slutsatser

Det är viktigt att vissa grundläggande principer i arbetslöshetsförsäkringen bevaras 

För att bibehålla legitimiteten och försäkringsmässigheten i arbetslöshetsförsäkringen är det enligt IAF viktigt att den som söker ersättning har bidragit till finansieringen av försäkringen innan arbetslösheten. Endast beskattningsbart arbete eller förtagande ska kunna ligga till grund för kvalificera sig för arbetslöshetsersättning. Ur ett konkurrens- och likabehandlingsperspektiv är det viktigt att nya fenomen på arbetsmarknaden får verka under samma förutsättningar som äldre fenomen. Företagen ska konkurrera på lika villkor och detta gäller även när arbetet organiseras i uppdragstagarform. 

Det behövs ett samlat grepp kring nya fenomen på arbetsmarknaden i förhållande till de olika välfärdssystemen

Det är inte längre lika entydigt vem som i juridisk mening är arbetsgivare respektive arbetstagare som tidigare. Begreppen håller på att flyta samman och det påverkar flera välfärdssystem. Sammantaget kan det därför finnas ett behov av att ta ett samlat grepp om dessa frågor. 

Att utreda om uppdragstagare är självständiga eller osjälvständiga ställer höga krav på arbetslöshetskassorna. Egenanställningar och plattformsarbete är komplexa när det gäller att utreda och bedöma om den ersättningssökande är arbetstagare eller företagare. Hänsyn måste tas till samtliga omständigheter i det enskilda ärendet och det går inte att utfärda några generella råd vid handläggningen av dessa ärenden. Därmed ställer det höga krav på arbetslöshetskassornas förmåga att göra en individuell bedömning för att reglerna i arbetslöshetsförsäkringen ska kunna tillämpas rättssäkert och enligt likabehandlingsprincipen. 

En arbetslöshetsförsäkringen baserad på inkomster skulle underlätta hanteringen

I direktivet till den pågående utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring framgår bland annat att utredaren ska lämna förslag till hur en arbetslöshetsförsäkring grundad på inkomster kan utformas och hur villkoren kan utformas för att fler ska kvalificera sig till arbetslöshetsersättning. Ur de perspektiv som IAF har belyst i denna rapport vore det en klar förenkling med en arbetslöshetsförsäkring som baseras på inkomster istället för arbetad tid och där ersättning räknas av mot inkomst.   

IAF avser att bidra till att utveckla rättspraxis 

De fenomen på arbetsmarknaden som berörs i denna rapport kännetecknas av att det delvis saknas relevant domstolspraxis. IAF avser därför att aktivt söka fram sådana ärenden för att överklaga i domstol.