Tillämpningen av regelverket för lämpligt arbete
Lämpligt arbete är ett centralt begrepp inom arbetslöshetsförsäkringen och regleras i lagen om arbetslöshetsförsäkring och i IAF:s föreskrifter om lämpligt arbete. Lämpligt arbete syftar till vilken typ av arbeten som den arbetssökande ska söka och acceptera för att ha rätt till arbetslöshetsersättning.
I den här granskningen står Arbetsförmedlingens och utvalda arbetslöshetskassors tillämpning av regelverket för lämpligt arbete i fokus. Tillämpningen av regelverket har granskats genom olika ärendegranskningar och intervjuer. Granskningen visar att Arbetsförmedlingens tillämpning av regelverket för lämpligt arbete uppvisar brister. Arbetslöshetskassorna har i huvudsak tillämpat de delar av regelverket som granskats på ett tillfredställande sätt.
Allvarlig kritik mot Arbetsförmedlingens bedömningar av lämpligt arbete och att den arbetssökandes sökområden inte följs upp
IAF riktar allvarlig kritik mot att Arbetsförmedlingens bedömningar av lämpligt arbete i stor utsträckning inte är välgrundade. Detta kan medföra en risk för att omställningstiden till annat arbete förlängs.
IAF riktar även allvarlig kritik mot att Arbetsförmedlingen sällan eller aldrig underrättat arbetslöshetskassan när den arbetssökande inte vidgat sitt geografiska eller yrkesmässiga sökområde. Enligt regelverket för lämpligt arbete ska den arbetssökande som söker arbetslöshetsersättning vidga sitt geografiska och yrkesmässiga sökområde i takt med att arbetslösheten fortgår.
Kritik mot att Arbetsförmedlingen brister i att dokumentera bedömningar av hinder och framförallt i att följa upp hinder
En arbetssökande kan enligt regelverket för lämpligt arbete ha hinder som utgör godtagbara skäl för att inte ta lämpliga arbeten. Hindren kan utgöras av medicinska hinder eller familjeskäl. Den arbetssökande får begränsa sitt geografiska sökområde på grund av familjeskäl under en skälig övergångsperiod. IAF riktar kritik mot att Arbetsförmedlingen brister i uppföljningen av om den arbetssökande vidtagit åtgärder för att undanröja hinder eller om den skäliga övergångsperioden har löpt ut. IAF riktar också kritik mot att Arbetsförmedlingen har en hög andel ärenden där det överhuvudtaget inte finns uppgifter eller där det inte finns tillräckligt utförliga uppgifter för att kunna avgöra om det föreligger hinder eller inte.
Kritik mot att Arbetsförmedlingen brister i att underrätta arbetslöshetskassan när den arbetssökande inte sökt ett anvisat lämpligt arbete
IAF bedömer att de arbeten som Arbetsförmedlingen anvisat generellt är lämpliga arbeten för den enskilde arbetssökanden. IAF riktar däremot kritik mot att Arbetsförmedlingen brister i att underrätta arbetslöshetskassan när den arbetssökande inte sökt anvisat arbete, då man endast har underrättat i omkring hälften av ärendena.
Ytterligare slutsatser och uppföljning
Ytterligare slutsatser och diskussion om Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas tillämpning av regelverket för lämpligt arbete finns i kapitel 7. Sammanfattningsvis innebär de resultat som IAF funnit i granskningen risk för att arbetslöshetsförsäkringens funktion som omställningsförsäkring motverkas och att arbetslöshetsersättning betalas ut felaktigt.
Arbetsförmedlingen ska senast den 26 april 2018 skriftligen redogöra för IAF vilka åtgärder man vidtagit för att komma till rätta med de brister som redovisas i kapitel 7. Arbetslöshetskassorna har möjlighet att senast samma datum inkomma med en skriftlig redogörelse som svarar på bristerna som redovisas i rapporten.