Sedan 2009 har staten betalat ett bidrag till små arbetslöshetskassor med höga administrationskostnader. Bidraget beräknas genom en av regeringen fastställd beräkningsmodell. År 2016 betalades ett bidrag om totalt 7,6 miljoner kronor till 7 arbetslöshetskassor.

IAF anser inte att den nuvarande bidragskonstruktionen är ändamålsenlig eftersom den bland annat innebär

• att incitamenten för arbetslöshetskassorna att hålla administrationskostnaderna på så låg nivå som möjligt begränsas,
• att arbetslöshetskassor som kan kompensera bidraget med höjda medlemsavgifter ändå får bidrag,
• att vissa arbetslöshetskassor får mer i bidrag än de betalar i finansieringsavgift samt,
• att det är svårt för arbetslöshetskassorna att bedöma hur stort bidrag de eventuellt kommer att få.

Om bidraget slopas bedömer IAF att det framför allt är Hamnarbetarnas och Skogs- och lantbrukstjänstemännens arbetslöshetskassor som berörs. De kan i så fall behöva fusioneras med någon annan arbetslöshetskassa eller upphöra med verksamheten. IAF bedömer att övriga arbetslöshetskassor som med nuvarande bidragskonstruktion får bidrag kan kompensera detta genom att höja medlemsavgifterna.

I sammanhanget vill IAF påtala vikten av att det är styrelsens och arbetslöshetskassans lednings ansvar att vidta lämpliga åtgärder utifrån rådande omständigheter. För berörda arbetslöshetskassors medlemmar finns alltid möjligheten att söka inträde i en annan arbetslöshetskassa.

Om ett bidrag ska kvarstå föreslår IAF en annan bidragskonstruktion där arbetslöshetskassor med färre än 2 000 medlemmar får ett bidrag om 90 procent av den finansieringsavgift arbetslöshetskassorna betalar.