Rapporten visade även att den tolkning flera av arbetslöshetskassorna har tillämpat avseende vad som utgör särskilda skäl för bibehållet medlemskap vid bristande betalning inte kan anses helt förenliga med lagstiftarens intentioner. Dessutom saknades tillräckligt beslutsunderlag i vissa av de ärenden där särskilda skäl ansetts föreligga.

I mars 2016 följde IAF upp rapporten genom att be arbetslöshetskassorna redogöra för om de vidtagit några åtgärder utifrån de redovisade resultaten. De ombads även bifoga sin rutin, eller policy, för hantering samt bedömning av dessa ärenden.

Arbetslöshetskassornas svar visar bland annat på följande:

• I viss utsträckning ställs olika krav på de intyg som ska styrka medicinska skäl för en medlem.
• Att arbetslöshetskassan inte dragit obetald avgift på den ersättning som betalas ut utgör inte längre särskilda skäl.
• Många arbetslöshetskassor undviker omprövning genom att återansluta medlemmen i de fall detta är möjligt.

IAF överväger en uppföljande granskning för att ytterligare kartlägga arbetslöshetskassornas hantering av omprövning av utträde på grund av bristande betalning av medlemsavgiften. Fokus bör då ligga på hur arbetslöshetskassorna tillämpar bestämmelsen om särskilda skäl.