Arbetslöshetskassornas bosättningsbedömningar kan förbättras
Syftet med IAF:s kartläggning är att få en bild av hur arbetslöshetskassorna hanterar och bedömer bosättningsland när den sökande har arbetat i ett annat EU/EES-land eller i Schweiz innan arbetslösheten. Arbetslöshetskassorna har bedömt att de sökande har haft Sverige som bosättningsland och den sökande har fått svensk arbetslöshetsersättning. Huvudregeln i EU-förordningen är att man ska söka ersättning i arbetslandet.
För att sökande ska kunna få arbetslöshetsersättning måste de omfattas av försäkringssystemet i det EU/EES-land eller i Schweiz där de ansöker om ersättning. Som regel krävs det att sökanden senast arbetade i det landet men det finns undantag från den regeln, om en sökande bedöms vara bosatt i ett annat land än i arbetslandet. Bedömningen av bosättningsland är central när man tillämpar undantagsreglerna eftersom bosättningslandets lagstiftning ska gälla istället för arbetslandets om arbetet efterföljs av arbetslöshet.
IAF konstaterar att det finns potentiella risker i arbetslöshetskassornas hantering och bedömning av bosättningsland. Rapporten visar framför allt att dokumentationen av underlag och bedömningar kan förbättras och IAF bedömer att de åtgärdsförslag som presenteras kan ligga till grund för arbetslöshetskassornas utvecklingsarbete på området.
Det bör framgå vad som har brutit presumtionen om att de sökande anses bosatta i det land där de har en tillsvidareanställning
Enligt rättspraxis från EU-domstolen utgör en tillsvidareanställning i ett EU/EES-land eller i Schweiz en presumtion för att sökanden är bosatt i det landet även om familjen bor kvar i ett annat EU/EES-land eller i Schweiz. IAF konstaterar att fler än hälften av de sökande har haft en tillsvidareanställning i arbetslandet men har ändå beviljats arbetslöshetsersättning i Sverige och att ingen av arbetslöshetskassorna i något ärende har motiverat och dokumenterat vad som har brutit presumtionen. IAF anser att det bör framgå vilken omständighet i ärendet som har brutit presumtionen om att de sökande är bosatta i det land där de har en tillsvidareanställning för att säkerställa likabehandlingen av de sökande.
I nästintill samtliga ärenden saknades det en dokumenterad vågskålsbedömning
Rapporten visar att det saknas en motivering till arbetslöshetskassornas bosättningsbedömning i ungefär en fjärdedel av ärendena. Vidare visar rapportenatt det i nästintill samtliga ärenden saknas en dokumenterad vågskålsbedömning, vilket innebär att det inte finns någon dokumentation av hur samtliga relevanta aspekter har vägts mot varandra. För att säkerställa att arbetslöshetskassorna gör en vågskålsbedömning och även dokumenterar denna kan de utveckla ett beslutsformulär för dessa ärenden. Ett sådant beslutsformulär kan fungera som ett stöd för själva bedömningen samt som dokumentation av hur arbetslöshetskassan har gjort vågskålsbedömningen.