Fokus har legat på underrättelser med underrättelseorsak enligt 43–43 b §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF.

Under arbetet med rapporten framkom att flera arbetslöshetskassor systematiskt har registrerat fel i en del typer av ärenden. Utöver felregistreringarna kom det även fram att det i ett antal situationer förekommit att de inte har haft en enhetlig registrering och att de inte själva lyft oklarheter kring registreringen till Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO).

Viktigt med korrekt registrering

Att registreringen är rättvisande är viktigt av flera anledningar. Inte minst är det viktigt för att regeringen ska kunna följa reformer på området och för att lagstiftningsarbetet ska kunna ske på ett fullgott underlag. 

Under intervjuer med arbetslöshetskassorna kom det fram att deras fokus har legat mer på att beslutet ska bli rätt och mindre på att registreringen ska bli rätt. Flera arbetslöshetskassor efterfrågade också mer vägledning i hur de ska registrera ärenden.

Ett problem för en enhetlig registrering mellan arbetslöshetskassorna har varit att det inte har funnits något handläggarstöd sedan de nya åtgärdsreglerna inom arbetslöshetsförsäkringen infördes 1 september 2013. SO meddelade i kontakter med IAF att ett sådant stöd ska vara färdigt senast hösten 2015 och att de kommer att utöka det med anledning av vad som kommit fram i samband med denna rapport. Flera arbetslöshetskassor har också korrigerat registreringen av en mängd ärenden och har vidtagit åtgärder för att registreringen framöver ska bli rättvisande. SO har meddelat att de kommer ta upp vikten av att registreringen blir rättvisande på sin utbildning av handläggare.

Åtta av tio som fick en underrättelse fick en sanktion av arbetslöshetskassan

När Arbetsförmedlingen skapar en underrättelse om ifrågasatt ersättningsrätt skickas den sedan mitten av april 2014 till den så kallade meddelandebanken varifrån den skickas vidare till den berörda arbetslöshetskassan om det finns en prenumeration på den sökande. När meddelandebanken infördes halverades antalet underrättelser som kommer till arbetslöshetskassorna, från de tidigare höga nivåerna som rådde sedan regeländringarna 1 september 2013. Samtidigt steg prövningsgraden för att sedan åter minska något under resten av 2014. Sanktionsgraden har legat relativt stabilt. För hela rapportperioden var prövningsgraden i genomsnitt 43 procent och sanktionsgraden 78 procent för underrättelser avseende åtgärdstrapporna i ALF. Prövningsgraden var något lägre för kvinnor än för män och sanktionsgraden var lägre för unga kvinnor än för unga män. Totalt sett var dock sanktionsgraden ungefär densamma för kvinnor och män.

Skillnaderna i prövnings- och sanktionsgrad mellan arbetslöshetskassorna var desto större. Efter meddelandebankens införande varierade prövningsgraden mellan 41 och 70 procent och sanktionsgraden varierade mellan 60 och 90 procent för de arbetslöshetskassorna som IAF har ansett ha tillräckligt säkra uppgifter för att man ska kunna jämföra dem. Anledningarna till skillnaden i sanktionsgrad kan vara flera. Till exempel kom det fram under intervjuerna att andelen sökanden som svarar på arbetslöshetskassornas kommunicering skiljer sig stort mellan olika arbetslöshetskassor, vilket tillsammans med att sökande som svarar troligen oftare undgår sanktion skulle kunna förklara en del av skillnaden. Skillnaden skulle också delvis kunna bero på om arbetslöshetskassorna är olika stränga i sin tillämpning. Till exempel framkom under intervjuerna att det finns en risk att arbetslöshetskassorna bedömer godtagbara skäl i samband med underrättelser om att den sökande misskött sitt arbetssökande olika.

Rimliga handläggningstider för beslut om underrättelser

De flesta arbetslöshetskassor hade en handläggningstid på mellan 14 och 24 dagar för underrättelser som lett till en sanktion, vilket kan anses vara rimligt utifrån förvaltningslagens krav. De arbetslöshetskassor som tidigare hade väldigt långa respektive korta handläggningstider har närmat sig de övriga under perioden med undantag för Skogs- och Lantbrukstjänstemännens arbetslöshetskassa som fortfarande verkar ha långa handläggningstider. Den långa handläggningstiden medför en risk att den sökande inte får en handlingskorrigerande återkoppling i form av en sanktion förrän han eller hon hunnit begå ytterligare handlingar som inte är i linje med arbetslöshetsförsäkringens regelverk. Skogs- och Lantbrukstjänstemännens arbetslöshetskassa har uppgett att de långa handläggningstiderna har berott på personalomsättning under den gångna perioden.

Under intervjuerna uppgav samtliga arbetslöshetskassor att de nu kommunicerar med den sökande innan ett eventuellt beslut om sanktion fattas. Däremot kom det fram att den tid som arbetslöshetskassorna ger den sökande att svara på kommuniceringen skiljer sig åt mellan dem.

På flera punkter anser IAF att det borde finnas förutsättningar för en ökad samordning mellan arbetslöshetskassorna för att uppnå en högre rättssäkerhet och likabehandling i arbetslöshetsförsäkringen. Några exempel är när arbetslöshetskassorna bedömer vad som utgör ett godtagbart skäl i samband med underrättelser om att den sökande misskött sitt arbetssökande, hur lång tid den sökande får för att svara på kommuniceringen i samband med underrättelser, och genom att samtliga arbetslöshetskassor följer SO:s rekommendation om att lägga samman ärenden som kommer in under en kort tid.