Arbetslöshetskassornas hantering av ärenden om uteslutning och frånkännande
Att utesluta en medlem ur en arbetslöshetskassa och att frånkänna en sökande rätten till arbetslöshetsersättning är åtgärder som tillämpas vid bedrägligt förfarande. Arbetslöshetskassan ska i dessa ärenden först pröva om det finns någon grund för att utesluta medlemmen, och om det inte är aktuellt med uteslutning i stället pröva om det finns skäl att frånkänna den sökande rätten till ersättning.
I denna rapport har Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) kartlagt hur arbetslöshetskassorna hanterar ärenden om uteslutning av medlem och frånkännande av rätten till ersättning samt belyst skillnader mellan arbetslöshetskassorna i dessa ärenden. IAF har i tidigare rapporter noterat att arbetslöshetskassorna har hanterat ärenden om uteslutning och frånkännande olika.
Sammantaget visar denna kartläggning att arbetslöshetskassorna i vissa delar hanterade ärenden om uteslutning av medlemmar och frånkännande av rätten till ersättning olika under den kartlagda perioden. Eftersom uteslutning och frånkännande är kraftiga sanktioner med stor påverkan för den enskilde ersättningstagaren är det viktigt att dessa ärenden behandlas lika.
Resultatet av kartläggningen visar bland annat följande:
- De flesta arbetslöshetskassor hade rutiner för hanteringen av frånkännanden och uteslutningar. Det förekom skriftliga rutiner som inte var uppdaterade efter regeländringarna den 1 september 2013 och rutiner som innehöll felaktigheter.
- Arbetslöshetskassorna fattade fler beslut om uteslutning och frånkännande under första halvåret 2014 jämfört med första halvåret 2013. Ökningen bestod av en ökning av antalet uteslutningar.
- Majoritetet av arbetslöshetskassorna hade en hög andel uteslutningar medan beslut om frånkännanden var undantag. Detta visade att huvud-regeln, att uteslutning ska ske i första hand, tillämpades i stor utsträckning.
- Det fanns skillnader mellan arbetslöshetskassorna vid fastställandet av antalet dagar för frånkännande av ersättning. Till exempel fattade en arbetslöshetskassa enbart beslut om 130 frånkännandedagar medan en annan arbetslöshetskassa beslutade om fler än 130 dagar i majoriteten av sina beslut.
- Arbetslöshetskassorna gjorde olika bedömningar för när det fanns särskilda skäl för frånkännande i stället för uteslutning. Det vanligaste skälet som arbetslöshetskassorna angav är att medlemmen själv upptäcker fel i utbetald ersättning och meddelar arbetslöshetskassan detta.
- Arbetslöshetskassornas uppskattade handläggningstider för ärenden om uteslutning och frånkännande varierade mellan 3 veckor och 10 månader.
- Det fanns skillnader mellan arbetslöshetskassorna när det gäller andel av alla beslut om uteslutning och frånkännande som polisanmäldes.
- Arbetslöshetskassorna pekar på otydligheter i regelverket och efterlyser bland annat tydligare riktlinjer för när frånkännande ska ske och för hur antal frånkännandedagar ska fastställas.