IAF har genomfört en kartläggning av arbetslöshetskassornas beslut om näringsverksamhet som bisyssla. Syftet med kartläggningen är att ge en bild av hur arbetslöshetskassorna hanterar regelverket för dessa ärenden. 

Regelverket lämnar utrymme för tolkning

Regelverket för bisyssla är inte uttömmande och lämnar därmed stort utrymme för tolkning, vilket skulle kunna medföra risk för att arbetslöshetskassorna bedömer olika i den aktuella frågan. Detta medför följdriktigt även en risk för felaktiga bedömningar. Om en arbetslöshetskassa godkänner en bisyssla på bristfälliga grunder riskerar den att betala ut arbetslöshetsersättning felaktigt, vilket kan leda till att den sökande blir återbetalningsskyldig. 

Av rättspraxis på området framgår att det är viktigt för bedömningen att bisysslan är begränsad och att den går att kombinera med vilket heltidsarbete som helst. 

Viktigaste resultaten och slutsatser

Sammantaget visar kartläggningen att arbetslöshetskassorna gör i enlighet med regelverket. Men i vissa delar förekommer det att arbetslöshetskassorna inte tillämpar rättspraxis och ibland brister arbetslöshetskassorna i sin utredningsskyldighet. Resultatet av kartläggningen visar bland annat följande: 

• Arbetslöshetskassorna har skickat skriftliga beslut i princip i samtliga av de kartlagda ärendena. Majoriteten av besluten innehåller uppgifter som motsvarar kraven i IAF:s föreskrifter.
• I majoriteten av alla ärenden fanns det underlag som styrkte kravet i 39 § ALF gällande att bisysslan ska ha utförts vid sidan av heltidsarbetet i minst 12 månader. Men i 13 procent av ärendena saknades det underlag som styrkte detta.  Det var vanligast att det inte fanns underlag som styrkte att den sökande hade arbetat 12 månader i bisysslan.
• De sökande har haft frånvaro i sin heltidsanställning i 61 procent av alla ärenden. I bedömningen av frånvaro gör arbetslöshetskassorna som regel i enlighet med rättspraxis. 
• När det gällde arbetsbefriad tid och avgångsvederlag har IAF noterat att arbetslöshetskassorna har bedömt det olika. I en del ärenden har den sökande fått tillgodoräkna sig månader med arbetsbefriad tid och avgångsvederlag, medan i andra ärenden har sådan tid hoppats över. 
• I 71 procent av samtliga ärenden har arbetslöshetskassorna bedömt att den sökande uppfyllde villkoren för godkänd bisyssla inom ramtiden. I 29 procent av ärendena behövde de dock gå bortom ramtiden för att villkoren skulle bli uppfyllda. När arbetslöshetskassorna gick bortom ramtiden skiljde det sig väsentlig i hur de räknat fram den genomsnittliga arbetstiden.
• Majoriteten av arbetslöshetskassorna uppgav att de följer upp beslut om bisyssla och samtliga uppgav att om bisysslan har utvidgats så startar de en utredning och eventuellt upphör ersättningen. 

Kan regelverket bli tydligare?

IAF har bland annat noterat att beslut om genomsnittlig arbetstid för sökande som uppfyllt villkoren för bisyssla bortom ramtiden samt hur arbetslöshetskassorna bedömer arbetsbefriad tid och avgångsvederlag skulle kunna missgynna den sökande eftersom att arbetslöshetskassorna bedömer dessa olika. IAF tar bland annat ställning i dessa frågor för att avhjälpa svårigheter i bedömningen.