Förändringarna gör att det inte är möjligt att följa upp bristerna genom ett liknande uppdrag. Men genom att kartlägga hur Arbetsförmedlingen handlägger aktivitetsrapporter som bedömts som ej ok kan IAF dock följa upp bland annat om Arbetsförmedlingen genomför en uppföljning med den arbetssökande och hur de i så fall dokumenterar denna. IAF har i årets rapport kartlagt Arbetsför­medlingen handläggning av aktivitetsrapporter som bedömts som ej ok under perioderna juli–december 2014 och mars 2015.

Uppföljningsgraden har ökat men majoriteten följs fortfarande inte upp 

Även om resultaten från rapporten 2014:22 och resultaten i denna rapport inte är rakt av jämförbara så indikerar de ändå att Arbetsförmedlingen följer upp aktivitetsrapporter i enlighet med sina rutiner i högre utsträckning än tidigare. Dock visar resultaten även att majoriteten av aktivitetsrapporterna fortfarande inte följs upp i enlighet med Arbetsförmedlingens egna rutiner.

Åtgärderna med anledning av aktivitetsrapporten varierar

Den vanligaste orsaken till att Arbetsförmedlingen har bedömt en aktivitets­rapport som ej ok var att den arbetssökande inte hade varit tillräckligt aktiv i sitt arbetssökande. I cirka 40 procent av ärendena har IAF inte kunnat utläsa varför aktivitetsrapporten bedömdes som ej ok.

När Arbetsförmedlingen har bedömt en aktivitetsrapport som ej ok ska de ta ställning till om en underrättelse ska skickas till arbetslöshetskassan. Arbetsför­medlingen skickade underrättelser i ungefär samma utsträckning under båda perioderna, i 28 respektive 30 procent av ärendena.

I 40 procent av ärendena för juli–december 2014 och 33 procent av ärendena för mars 2015 hade Arbetsförmedlingen vidtagit en annan åtgärd än att skicka en underrättelse. En vanlig åtgärd var att Arbetsförmedlingen uttryckligen gjorde bedömningen att den arbetssökande hade varit aktivt arbetssökande utifrån upp­gifter som till exempel kommit fram vid en uppföljning. 

I resterande del av ärendena kunde IAF inte se att Arbetsförmedlingen hade vid­tagit någon åtgärd. 

Dokumentation saknas fortfarande

Årets rapport indikerar att det fortfarande saknas dokumentation om aktivitets­rapporterna i ungefär lika stor utsträckning som tidigare.

Det finns heller inte någon signifikant skillnad gällande omfattningen av dokumentationen mellan perioderna mars 2015 och juli–december 2014 vilket indikerar att den utbildningsinsats som Arbetsförmedlingen genom­förde under hösten 2014 ännu inte har haft något genomslag.

Avslutande reflektioner

Årets rapport visar att det fortfarande finns brister i hur Arbetsförmedlingen handlägger aktivitetsrapporter. Bland annat saknas fortfarande i hög grad doku­mentation av de olika handläggningsmomenten, vilket medför svårigheter för såväl de arbetssökande som för Arbetsförmedlingen och IAF. För individen finns det en risk att denne inte får den återkoppling som han eller hon behöver för att kunna ändra sin sökaktivitet i önskvärd riktning och därigenom så snabbt som möjligt kunna bryta sin arbetslöshet. För både Arbetsförmedlingen och IAF innebär det svårigheter att kunna följa ett ärendes gång. För IAF innebär det dessutom att det inte går att se om Arbetsförmedlingen enligt sina rutiner aktivt har tagit ställning till om en underrättelse ska skickas eller inte. 

Ett syfte med regeländringarna 2013 var att ”tydliggöra ansvarsfördelningen mellan den offentliga arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. Den offentliga arbetsförmedlingens del i kontrollarbetet renodlas till att kontrollera och underrätta.”[1] Årets rapport visar att det är vanligt att Arbetsförmedlingen bedömer att den arbetssökande har varit aktivt arbetssökande även om aktivitets­rapporten har bedömts som ej ok. Arbetsförmedlingen har vid en uppföljning möjlighet att på nytt bedöma sökaktiviteten och IAF ser att det finns en risk för att de då gör både den utredning och bedömning som skulle ha gjorts av arbets­löshets­kassan.