IAF Inspektionen f�r arbetsl�shetsf�rs�kringen

Fyra orsaker till minskad sanktionsgrad hos a-kassorna

A-kassornas sanktionsgrad, det vill säga andelen underrättelser som har lett till sanktion, för underrättelser där det kan antas att den arbetssökande inte aktivt sökt lämpliga arbeten har minskat kraftigt. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) har undersökt orsakerna till minskningen och har identifierat att fyra skäl dominerar när en underrättelse lämnas utan åtgärd.

– Att se orsakerna till minskad sanktionsgrad är intressant för att följa upp hur sanktionssystemet i arbetslöshetsförsäkringen fungerar, säger Cathrine Carlberg som är chef för granskningsenheten vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. 

Sanktionsgraden sjönk vid två tillfällen

Sanktionsgraden sjönk vid två tillfällen: våren 2021 och hösten 2022. Det sammanföll med att Arbetsförmedlingen skärpte sina krav på hur många lämpliga arbeten en arbetssökande måste söka för att anses vara aktivt arbetssökande. Den totala minskningen av sanktionsgraden mellan juli 2020 och juni 2024 var cirka 20 procentenheter.

Fyra orsaker till lägre sanktionsgrad

IAF:s granskning visar att fyra orsaker har blivit vanligare. De är: 

  • A-kassorna tar hänsyn till tid utan ersättning, det vill säga att den arbetssökande exempelvis har arbetat eller varit sjuk månaden som underrättelsen avser, och sänker därför kraven på antalet sökta arbeten.
  • Arbetssökande kompletterar med fler sökta arbeten efter att aktivitetsrapporten skickats in. A-kassorna tar i sin bedömning hänsyn till de nya uppgifterna.
  • A-kassorna bedömer att den arbetssökande fått otydlig eller motstridig information om hur många arbeten hen förväntades söka under en månad och tar hänsyn till det.
  • A-kassorna reder ut oklarheter i aktivitetsrapporten, till exempel att den arbetssökande har fyllt i rapporten felaktigt.

A-kassorna tar hänsyn till tid utan ersättning

Granskningen visar att den främsta orsaken till att sanktionsgraden minskat är att det blivit vanligare att arbetslöshetskassorna tar hänsyn till tid utan ersättning i den månad som underrättelsen avser. Det innebär att arbetssökande som har tid utan ersättning, på grund av till exempel arbete eller sjukdom, behöver söka ett färre antal lämpliga arbeten för att bedömas som aktivt arbetssökande jämfört med övriga arbetssökande. Det här är något som blev vanligare direkt efter Arbetsförmedlingens första höjning av kraven på sökaktivitet. IAF konstaterar i rapporten att det även i fortsättningen kommer vara en del av underrättelserna som lämnas utan åtgärd av den här orsaken. Det är nämligen först när arbetslöshetskassan tar emot den arbetssökandes tidrapporter som det framgår om det finns deklarerad tid som inte berättigar till ersättning.

IAF:s granskning bygger på en kombination av ärendegranskning hos 3 a-kassor och en statistisk analys av alla 24 a-kassor.