Aktivitetsrapportering - till vilken nytta och för vem?

12 jun 2018 2018:5

Rapporten ger en bild av Arbetsförmedlingens hantering av aktivitetsrapporter samt hur de fungerar som verktyg för den arbetssökandes redovisning och myndighetens uppföljning.

Under mars 2015 till februari 2017 skulle i genomsnitt 370 000 arbetssökande ha lämnat aktivitetsrapport varje månad. Arbetsförmedlingen tog emot cirka 250 000 aktivitetsrapporter varje månad, vilket motsvarar två tredjedelar av de rapporter som borde ha kommit in.

Vissa arbetssökande slipper ifrån kravet att aktivitetsrapportera

IAF riktar kritik mot Arbetsförmedlingen eftersom det förekommer att arbetsförmedlare utan stöd i regelverket undantagit arbetssökande som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program från kravet att aktivitetsrapportera. Förfarandet med enskilda överenskommelser saknar stöd i regelverket och innebär en godtycklighet vad gäller bedömningen av godtagbara skäl inom Arbetsförmedlingen, vilket kan medföra att de sökande inte behandlas lika. Det kan även bli oklart för den enskilde vilka krav som ställs för rätt till ersättning.

Aktivitetsrapporter registreras inte i tid

IAF anmärker på att Arbetsförmedlingen inte registrerar aktivitetsrapporter som lämnas muntligt eller skriftligt på blankett som inkomna i tid. Om Arbetsförmedlingen inte registrerar de inkomna rapporterna i tid, leder det till att det initieras ett sanktionsärende på felaktiga grunder. Det finns även en risk att Arbetsförmedlingen meddelar den arbetssökande ett övervägande om sanktion, trots att aktivitetsrapporten kommit in i tid.

Aktivitetsrapporten som ett verktyg för kontroll och uppföljning

Vid intervjuer med arbetsförmedlarna framkom att de såg flera fördelar med aktivitetsrapporten och att den var en bra hjälp i deras arbete både ur ett kontroll- och uppföljningsperspektiv. Det framkom också att arbetet med att följa upp innehållet var tidskrävande och ibland prioriterades bort. Detta gör att det finns en risk att aktivitetsrapporten inte granskas ordentligt enligt framtagna rutiner och att Arbetsförmedlingen inte använder den som det kontroll- och uppföljningsverktyg som det var tänkt. Om denna hantering förekommer i en större omfattning innebär det en risk för regelverkets legitimitet.

Nyttan med aktivitetsrapporten för den arbetssökande är inte entydig

I den här granskningen framkommer inget entydigt resultat när det gäller nyttan av aktivitetsrapporten för den arbetssökande. Särskilt anmärkningsvärt är att nära hälften av de arbetssökande som tillfrågades uppgav att aktivitetsrapporten inte var till så stor hjälp i deras arbetssökande.

Arbetsförmedlarnas och chefernas åsikter om nyttan för den arbetssökande varierade och var både positiva och negativa. Många tyckte att aktivitetsrapporten var ett bra verktyg för dem som står nära arbetsmarknaden men att det fanns grupper av arbetssökande där aktivitetsrapporteringen inte var till någon nytta. Sambandsanalyserna visar att personer med arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd hade en mycket större sannolikhet att lämna in sin aktivitetsrapport jämfört med dem som inte har någon av dessa ersättningsformer.

Detta pekar mot att aktivitetsrapporten kan vara till nytta för vissa arbetssökande, men inte för alla och att den arbetssökande behöver ha ytterligare incitament att lämna in sin aktivitetsrapport utöver det att ersättningen riskerar att påverkas i form av en sanktion.

Läs hela rapporten 2018:5 Aktivitetsrapportering – till vilken nytta och för vem? (pdf)

Rapportbilagor

Bilaga del 2 Aktivitetsrapportering - till vilken nytta och för vem? (pdf)
Sökandeundersökningen – tabeller med frekvenser, skattade andelar och konfidensintervall

Bilaga del 3 Aktivitetsrapportering - till vilken nytta och för vem? (pdf)
Intervjuguide inför intervjuer med kontorschefer vid Arbetsförmedlingen