Avsnitt 12 Försäkringsbestämmelser

Avsnitt 12 - Varning och avstängning

IAF:s regelsamling: Försäkringsbestämmelser

Avsnitt 12 - Varning och avstängning

Publiceringsdatum 2018-07-02

Avsnittet behandlar varning och avstängning från rätt till ersättning 43 - 43 b §§ samt 44 a - 45 §§ ALF.

I detta avsnitt återges endast de paragrafer som har relevans i avsnittet. Vidare återges paragraferna enligt den senaste lydelsen i SFS respektive IAFFS. Det kan därför finnas övergångsbestämmelser i tidigare författningar som fortfarande gäller. Se riksdagens, regeringens och IAF:s webbsidor för ytterligare information om författningstexten respektive övergångsbestämmelser.

Lag

 

 

Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

 

Varning och avstängning från rätt till ersättning

 

43 § En sökande ska varnas om han eller hon

1. utan godtagbart skäl inte medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan,

2. utan godtagbart skäl inte lämnat en aktivitetsrapport till den offentliga arbetsförmedlingen inom utsatt tid,

3. utan godtagbart skäl inte besökt eller tagit kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen eller en kompletterande aktör vid överenskommen eller på annat sätt beslutad tidpunkt,

4. utan godtagbart skäl inte sökt anvisat lämpligt arbete, eller

5. inte aktivt sökt lämpliga arbeten.

Om sökanden missköter arbetssökandet enligt första stycket vid upprepade tillfällen inom samma ersättningsperiod, ska han eller hon stängas av från rätt till ersättning. Avstängningstiden ska vara 1 ersättningsdag vid det andra tillfället, 5 ersättningsdagar
vid det tredje tillfället och 10 ersättningsdagar vid det fjärde tillfället. Vid ett femte fall av misskötsamhet under ersättningsperioden, har sökanden inte rätt till ersättning förrän han eller hon på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Lag (2013:152).

 

43 a § En sökande ska stängas av från rätt till ersättning i 5 ersättningsdagar, om han eller hon utan godtagbart skäl

1. avvisat ett erbjudet lämpligt arbete,

2. genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att en anställning inte kommit till stånd, eller

3. avvisat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program för vilket aktivitetsstöd lämnas.

Om sökanden förlänger tid i arbetslöshet enligt första stycket i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod, ska han eller hon stängas av från rätt till ersättning i 10 ersättningsdagar vid det andra tillfället och i 45 ersättningsdagar vid det tredje tillfället. Om något sådant förhållande upprepas en fjärde gång under samma ersättningsperiod, har sökanden inte rätt till ersättning förrän han eller hon på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Lag (2013:152).

 

43 b § En sökande ska stängas av från rätt till ersättning i 45 ersättningsdagar, om han eller hon

1. utan giltig anledning lämnat sitt arbete,

2. på grund av otillbörligt uppförande skilts från sitt arbete,

3. utan giltig anledning lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt program för vilket aktivitetsstöd lämnas, eller

4. uppträtt på ett sådant sätt att den offentliga arbetsförmedlingen återkallat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program för vilket aktivitetsstöd lämnas.

Den sökande ska dock stängas av i 20 ersättningsdagar om det är sannolikt att arbetet skulle ha varat högst 10 dagar eller om programmet skulle ha pågått i högst 10 dagar.

Om sökanden orsakar sin arbetslöshet enligt första stycket en andra gång i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod, ska han eller hon på nytt stängas av från rätt till ersättning enligt första eller andra stycket. Om något sådant förhållande upprepas en tredje gång under samma ersättningsperiod, har sökanden inte rätt till ersättning förrän han eller hon på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Lag (2013:152).

44 a § Med lämpligt arbete i 43 och 43 a §§ och med anställning i 43 a § avses inte förtroendeuppdrag som enligt lag ger rätt till ledighet från anställning. Lag (2018:107).

44 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vad som ska anses utgöra godtagbart skäl och giltig anledning enligt 43-43 b §§. Lag (2018:107).

45 § I avstängningstiden ingår dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett. Detsamma gäller dagar när den sökande utfört förvärvsarbete.

Avstängningstiden ska räknas från och med den dag då det förhållande som anges i 43–43 b §§ inträffat. Upprepas under pågående avstängningstid ett förhållande som medför avstängning på nytt, ska den nya avstängningstiden inledas vid utgången av den föregående avstängningstiden.

En avstängning får inte pågå längre än 112 kalenderdagar räknat från det avstängningsgrundande förhållandet. Om ny grund för avstängning inträffar under pågående avstängningstid, får avstängningen med anledning av det nya avstängningsgrundande förhållandet inte pågå längre än 112 kalenderdagar räknat från utgången av den föregående avstängningstiden. Lag (2013:152). 

 

Övergångsbestämmelser

 

2013:152

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.

2. För sådant förhållande som har betydelse för fråga om ersättning från en arbetslöshetskassa och som har inträffat före den 1 september 2013 gäller 9, 11, 43–46 §§ och 66 § första stycket i sin äldre lydelse.

3. För sådant förhållande som föranleder avstängning enligt de nya bestämmelserna i 43–43 b §§, räknas avstängningstiden i förekommande fall från utgången av tiden för sådan nedsättning eller avstängning som har beslutats enligt äldre föreskrifter.

Förordning

 

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring  

 

Giltig anledning att lämna arbete

 

19 c § En giltig anledning att lämna ett arbete enligt 43 b § 1 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring är att en sökande av hälsoskäl inte kan återgå vare sig till tidigare arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren. Hälsoskälen ska vara styrkta genom ett läkarintyg som utfärdats innan anställningen upphör. Förordning (2013:680).

 

Uppgiftsskyldighet

 

25 a § Under förutsättning att det har betydelse för handläggningen av ett ärende om arbetslöshetsersättning ska en arbetslöshetskassa till en annan arbetslöshetskassa lämna följande uppgifter om en enskild:

  1. namn, personnummer och i förekommande fall samordningsnummer,
  2. vilken dag han eller hon senast inträtt i arbetslöshetskassan och från vilket datum han eller hon har ett obrutet medlemskap i arbetslöshetskassan,
  3. vilken dag han eller hon utträtt ur arbetslöshetskassan och orsaken till utträdet,
  4. vilken period senast fastställt arbetsvillkor avser,
  5. beviljad ersättning i form av grundersättning respektive inkomstrelaterad ersättning samt senast fastställd dagsförtjänst, dagpenning och normalarbetstid,
  6. påbörjat karensvillkor, antalet fullgjorda karensdagar och uppgift om den första och den senaste karensveckan,
  7. antalet förbrukade dagar i senast påbörjade ersättningsperiod och senast ersatt vecka,
  8. antalet förbrukade ersättningsdagar enligt begränsningsregeln i 7 §,
  9. beslut om godkänd bisyssla enligt 39 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring samt uppgift om bisysslan avser anställning eller näringsverksamhet,
  10. beslut om rätt till ersättning på grund av företagares arbetslöshet enligt denna förordning eller enligt 35 eller 35 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring,
  11. beslut om godkända deltidsstudier,
  12. beslut om varning och avstängning från rätt till ersättning enligt 43–43 b §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och beslut om frånkännande av rätt till ersättning enligt 46 § samma lag,
  13. senast fattat beslut med anledning av pension eller pensionsbelopp per månad, och
  14. beslut om deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program och tidpunkt då deltagandet påbörjades. Förordning (2013:680).

 

Övriga bestämmelser

 

31 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter för verkställigheten av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och denna förordning. Förordning (2003:1110).

 

Övergångsbestämmelser

 

2013:680

1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.

2. Den äldre lydelsen av 21 § 4 och 25 a § 12 gäller fortfarande för den som har fått sin ersättning nedsatt eller stängts av från eller frånkänts rätt till ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i lydelsen före den 1 september 2013.

 

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2015:3) om  lämpligt arbete;

 

Tillämpningsområde

 

1 § Denna författning innehåller föreskrifter om lämpligt arbete för den som söker arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Reglerna om lämpligt arbete gäller också i tillämpliga delar när en sökande anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program.

 

Allmänna bestämmelser



Aktivt arbetssökande


2 § Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Omställningen till annat arbete ska påbörjas direkt när den sökande anmäler sig som arbetslös hos Arbetsförmedlingen och gör anspråk på arbetslöshetsersättning. Det innebär att den sökande aktivt ska verka för att han eller hon så snabbt som möjligt ska kunna skaffa ett nytt lämpligt arbete.

Den som begär ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ska, förutom  de arbeten som han eller hon söker på eget initiativ, även söka de arbeten som Arbetsförmedlingen anvisar och delta i de arbetsmarknadspolitiska program som Arbetsförmedlingen anvisar.

 

Vad som ska beaktas vid bedömningen av lämpligt arbete


3 § Vid bedömningen av vad som kan anses vara ett lämpligt arbete ska hänsyn tas till tillgången på arbetstillfällen över hela arbetsmarknaden. Det geografiska och yrkesmässiga sökområdet ska vidgas i takt med att arbetslösheten fortgår.

 

Undanröja hinder


4 § Om den sökande inte kan ta ett tillgängligt arbete på grund av personliga förutsättningar eller förhållanden som är godtagbara skäl enligt dessa föreskrifter, ska han eller hon snarast vidta åtgärder för att undanröja dessa hinder, där så är möjligt.

 

Kompetens


 

Utbildning och yrkeserfarenhet


5 § Ett anvisat eller erbjudet arbete som inte motsvarar den sökandes utbildning eller yrkeserfarenhet är inte olämpligt enbart av det skälet.


 

Arbetsgivarens bedömning av den sökandes kvalifikationer


6 § Om en arbetsgivare anser att den sökandes kvalifikationer är tillräckliga och vill anställa honom eller henne, ska arbetet anses vara lämpligt även om den sökande gör en annan bedömning av sina kvalifikationer.

 

Hinder

 

Medicinska hinder


7 § Om den sökande åberopar medicinska hinder för att inte söka eller ta ett arbete ska hindren eller hindret, om det inte är uppenbart obehövligt, styrkas med ett läkarutlåtande som beskriver den sökandes förutsättningar att utföra det anvisade eller erbjudna arbetet. Om det medicinska hindret inte kan styrkas, ska arbetet anses vara lämpligt.


 

Geografiskt begränsat sökområde


8 § Under en skälig övergångsperiod får en sökande av familjeskäl ha ett geografiskt begränsat sökområde. Ett arbete ska därefter anses lämpligt om den sökande kan besöka sin familjebostad varje vecka.

Med geografiskt begränsat sökområde menas att den sökande endast söker arbeten som ligger inom dagpendlingsavstånd från bostaden. Med dagpendlingsavstånd menas ett tidsavstånd mellan bostad och arbete som innebär högst tolv timmars frånvaro från bostaden per dag.

Med familjeskäl avses att
a) ett barn eller någon annan medlem i hushållsgemenskapen är beroende av den sökandes tillsyn och stöd och därför kräver den sökandes dagliga närvaro, samt att hushållet inte kan flyttas,

b) den andra makans, makens eller därmed jämställd persons arbetsförhållanden medför att han eller hon inte ensam kan sköta det gemensamma hushållet eller flytta med till en annan bostadsort, eller

c) den sökande är ensamstående förälder och är beroende av stöd från någon annan på bostadsorten för att kunna klara ett arbete.

 

Resor till och från arbetet

 

Dagpendlingsavstånd


9 § Ett anvisat eller erbjudet arbete ska anses lämpligt om det ligger inom dagpendlingsavstånd och resorna mellan arbetsplatsen och bostaden kan ske till en skälig kostnad. Detta gäller även
- om det saknas allmänna kommunikationsmedel till och från arbetet, men den sökande har tillgång till annat färdsätt eller

- om arbetstiden kan förläggas så att arbetet ligger inom pendlingsavstånd och resorna mellan arbetsplatsen och bostaden kan ske till en skälig kostnad.


 

Bostad

 

Boende inom dag- eller veckopendlingsavstånd


10 § Om det senast vid tillträdet till arbetet finns möjlighet för den sökande att få tillgång till ett boende inom dagpendlingsavstånd från arbetsplatsen ska ett anvisat eller erbjudet arbete anses vara lämpligt även om den sökande inte dagligen kan resa mellan den ursprungliga bostaden och arbetsplatsen på ett godtagbart sätt.


 

Familjebostad inom dagpendlingsavstånd


11 § Om ett anvisat eller erbjudet arbete innebär att den sökande och dennes familj måste flytta, ska arbetet anses vara lämpligt om det går att räkna med att inom rimlig tid få en familjebostad inom dagpendlingsavstånd från arbetsplatsen.

 

Arbetsinkomsten

 

90 procent av dagpenningen


12 § Om inkomsten i det anvisade eller erbjudna arbetet är lägre än 90 procent av den fastställda dagpenningen för den sökande, ska arbetet inte anses vara lämpligt.

Om det uppstår ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning, ska den som beräknar inkomsten ta hänsyn till det.

 

Avtal om annat arbete


 

Godtagbara skäl att avvisa ett anvisat eller erbjudet lämpligt arbete


13 § Om det finns ett avtal om ett annat arbete än ett anvisat eller erbjudet lämpligt arbete, är detta avtal ett godtagbart skäl att avvisa ett anvisat eller erbjudet arbete endast om båda nedan angivna villkor är uppfyllda.

a) Den sökande visar en skriftlig handling som styrker att ett avtal om en annan anställning hos en annan arbetsgivare har ingåtts vid tiden för anvisningen eller erbjudandet.

b) Den avtalade anställningen ska tillträdas inom en månad räknat från anvisningen eller erbjudandet.

Första stycket gäller inte om den sökande anvisas eller erbjuds tidsbegränsade lämpliga arbeten, som avslutas innan det avtalade arbetet påbörjas. 

 

Arbetskonflikt

 

Varsel eller hot om konflikt


14 § Ett anvisat eller erbjudet arbete ska anses vara lämpligt även om varsel om stridsåtgärd utfärdats, eller om arbetsplatsen på något annat sätt är hotad av konflikt.



Olovlig stridsåtgärd


15 § Om det pågår en olovlig stridsåtgärd på en arbetsplats och den sökande har svårigheter att godta ett anvisat eller erbjudet arbete på den arbetsplatsen på grund av:
- den sökandes bekantskap med personer som omfattas av den olovliga stridsåtgärden
- den sökandes lojalitet med den personal som omfattas av den olovliga stridsåtgärden, eller
- av andra särskilda skäl,
ska ett arbete där inte anses vara lämpligt.

 

 

  

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2016:3) om arbetslöshetsförsäkring

 

Tionde kapitlet - avstängning

 
Beräkning av avstängningsdagar

 

1 § En avstängningsdag är alltid en hel dag. Maximalt fem avstängningsdagar kan räknas av per vecka (femdagarsregeln). Detta gäller även för en sökande som minskat sitt arbetsutbud så att normalarbetstiden överstiger arbetsutbudet.

Inom ramen för femdagarsregeln ska samtliga dagar som den sökande arbetat minst tre timmar räknas som avstängningsdagar. Detta gäller även lördag och söndag.

 

Förarbete

 
Otillbörligt uppförande

 

I förarbetena till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring anges följande exempel på otillbörligt uppförande:

"(...) onykterhet i arbetet, upprepad sen ankomst till arbetet, frånvaro utan giltig anledning och vägran att efterkomma arbetsledningens anvisning även i fortsättningen kan tjäna som exempel på faktorer som kan föranleda att arbetslösheten anses självförvållad." (Prop. 1973:56 s 184)

 

Trakasserier, mobbning

 

Det finns fall där en anställd utsatts för kränkande särbehandling, t. ex. trakasserier och mobbing, då giltig anledning att lämna arbetet kan anses föreligga.

Rörande bedömningen av sådana fall uttalade arbetsmarknadsutskottet i samband med riksdagsbehandlingen följande: ”Ett läkarintyg skulle kunna tala för att den utsatte verkligen tagit illa vid sig. Normalt torde dock ett sådant intyg - om det alls är möjligt att införskaffa – inte kunna styrka mer än den drabbades upplevelse och besvär. Även sådant som kan framkomma genom kontakter t.ex. med den fackliga organisationen eller med en anpassningsgrupp bör kunna ingå i underlaget för bedömningen. Normalt bör det också krävas att konstruktiva försök gjorts på arbetsplatsen att komma till rätta med problemen. Det kan dock tänkas fall då den drabbade inte bör lastas för att sådana försök inte kommit till stånd. Vidare kan det i fråga om mycket små arbetsplatser vara så att den enda utredning som står till buds består av motstridiga uppgifter från de berörda - arbetstagaren och arbetsgivaren. Detta bör inte utesluta att arbetstagaren ändå kan anses ha haft giltig anledning att lämna arbetet. Utskottet vill med det anförda framhålla att det inte bör vara någon absolut förutsättning att förhållandet styrkts med läkarintyg eller liknande och att försök gjorts att komma tillrätta med problemen. Förhållandena skiftar alltför mycket för att det skall vara möjligt att i förväg slå fast vad som kan utgöra giltig anledning och vad som skall krävas för att visa detta. Hänsyn måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet.” (1995/96:AU2y s 25-26)

 

Åtgärdsgrunder


I förarbetena till SFS 2013:152 uttalade regeringen bland annat följande: ”Det är av yttersta vikt att den sökande vidtar alla rimliga åtgärder för att ta sig ur arbetslösheten. En god kontakt mellan den sökande och den offentliga arbetsförmedlingen eller en kompletterande aktör är viktig i denna process, liksom att den sökande använder sig av den hjälp och det stöd som myndigheten eller en kompletterande aktör tillhandahåller. /.../

Att utan godtagbart skäl inte medverka till att upprätta en handlingsplan, underlåta att lämna en aktivitetsrapport eller inte besöka eller ta kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen eller en kompletterande aktör, bör utgöra grund för åtgärd.” (prop. 2012/2013:12 s. 33)

 

Godtagbara skäl


Av förarbetena framgår bland annat följande: ”Om en sökande har godtagbara skäl att inte uppfylla villkoren i bestämmelsen bör åtgärd inte beslutas. Detta gäller dock inte villkoret att aktivt söka lämpligt arbete.” /.../

”Som exempel på vad som skulle kunna vara godtagbara skäl kan dock nämnas avbrott i allmänna kommunikationer och tekniska störningar i telefon och datatrafik. Godtagbara skäl skulle också kunna vara om en sökande på grund av sjukdom är förhindrad att komma till ett bokat möte. Det kan röra sig om både sökandens sjukdom och sjukdom i familjen, t.ex. om sökanden akut måste hämta sitt sjuka barn på dagis eller i skola. Även andra trängande familjeangelägenheter kan vara godtagbara skäl att inte fullgöra villkoren i bestämmelsen.” (Prop. 2012/13:12 s. 33).

Rättspraxis

 

Godtagbara skäl att inte lämna aktivitetsrapport inom utsatt tid


I målet är ostridigt att sökande inte lämnade sin aktivitetsrapport för oktober månad 2013 inom utsatt tid. Sista dag för att lämna in aktuell aktivitetsrapport var den 14 november 2013. Det är också ostridigt att sökandens personliga inloggningskod inte fungerade samt att hon den 15 november 2013 kontaktade Arbetsförmedlingen och meddelade detta. Kammarrätten anser att den omständigheten att en personlig inloggningskod inte fungerar är en sådan teknisk störning i datatrafik som utgör ett godtagbart skäl att inte lämna en aktivitetsrapport inom utsatt tid. (Kammarrättens i Stockholm dom den 28 maj 2015 i mål nr 7992-14)

 

Fråga om den sökande kan anses haft godtagbara skäl för att inte lämna aktivitetsrapport inom utsatt tid

Den sökande åberopade som skäl för att inte behöva lämna aktivitetsrapporten inom utsatt tid att han missuppfattat sin handläggare vid Arbetsförmedlingen och trott att han inte behövde lämna aktivitetsrapport under tid han var avstängd från rätt till ersättning.

Förvaltningsrätten konstaterade att det varit sökandes ansvar att se till att rapporten lämnades inom utsatt och att den till synes inte helt klara muntliga informationen som han fick av handläggaren vid Arbetsförmedlingen inte fråntog honom detta ansvar. Han kunde därför inte anses haft något godtagbart skäl för att rapporten inte lämnades inom utsatt tid. Förvaltningsrätten meddelade honom därför en varning.(Förvaltningsrätten i Göteborgs dom den 6 juni 2016 i mål nr 10111-15)

 

Fråga om godtagbart skäl att inte lämna aktivitetsrapport enligt 43 § ALF


Personen gick genom åtgärdstrappan från september 2015 till februari 2016 då han slutligen blev avstängd på grund av att han inte lämnat in aktivitetsrapporter.

Förvaltningsrätten upphävde avstängningen med hänsyn till utredningen i ärendet där personens kognitiva förmåga och framför allt den omständigheten att han inte fått den hjälp och det stöd han behövt av berörd myndighet. (Förvaltningsrättens i Falun dom den 28 mars 2017 i mål nr 2615-16)

 

Fråga om den sökande som missuppfattat när aktivitetsrapporten skulle vara inlämnad haft godtagbart skäl för att inte lämna rapporten i tid samt om ingående av ett anställningsavtal påverkar skyldigheten att lämna aktivitetsrapport.

 

Den sökande anförde att det var första gången hon skulle lämna aktivitetsrapport och att hon missuppfattat när rapporten skulle vara inne.  Den sökande åberopade också den omständigheten att hon under rapporteringstiden den 1 juni ingått ett avtal om anställning med tillträde den 17 augusti och att det var semestertider som skäl för att inte behöva lämna aktivitetsrapport inom utsatt tid.

Förvaltningsrätten konstaterar att det ankommer på den enskilde att ta reda på de regler och förutsättningar som gäller för att denne ska vara berättigad till sökt ersättning. Att den sökande misstagit sig om när aktivitetsrapporten skulle lämnas in är därmed inte ett godtagbart skäl. Den omständigheten att den sökande ingått ett anställningsavtal den 1 juni med tillträde den 17 augusti påverkar inte hennes skyldighet att lämna aktivitetsrapport för maj månad. Inte heller vad hon anfört gällande semestertider medför någon annan bedömning. Förvaltningsrätten meddelade därför den sökande en varning. (Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 28 december 2015 i mål nr 20578–15)

 

Fråga om den sökande, som åberopat tekniska problem, haft godtagbart skäl för att inte lämna aktivitetsrapport i tid.

 

Den sökande uppgav att hon inte kunnat skicka in aktivitetsrapporten den sista rapporteringsdagen eftersom alla uppgifter hon skrivit försvann när hon tryckte på godkänn. Hon uppgav att hon kontaktat Arbetsförmedlingen dagen efter, som lovat henne att de skulle starta en teknisk utredning för att se var problemet låg om hon råkade ut för samma sak ytterligare en gång.

Förvaltningsrätten fann att den sökande visat att hon kontaktat Arbetsförmedlingen med anledning av att hennes aktivitetsrappor inte lämnats in i tid, men att hon inte lämnat in något underlag som visade att det förelåg tekniska störningar i samband med rapporteringen och att det heller inte fanns några uppgifter om att hon på annat sätt försökt lösa problemet. Förvaltningsrätten meddelade den sökande en varning. (Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 28 december 2015 i mål nr 20584-15) 

 

Fråga dels om när sökande ska lämna sin första aktivitetsrapport och, dels om hon på grund av att hon endast är ersättningsberättigad för de tre sista dagarna i rapporteringsmånaden haft godtagbart skäl för att inte lämna rapporten i tid

 

Den sökande anmälde sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen den 29 juni och registrerades då i sökkategori för öppet arbetslösa, men på grund av att hon fått avgångsvederlag var hon inte arbetslös i arbetslöshetsförsäkringens mening förrän den 29 juli. Arbetsförmedlingen underrättade arbetslöshetskassan om att sökande inte lämnat aktivitetsrapport för juli månad inom utsatt tid, senast den 14 augusti. Arbetslöshetskassan ansåg att den sökande haft godtagbart skäl att inte lämna in aktivitetsrapporten eftersom hon varit arbetslös i försäkringens mening under en så liten del av rapporteringsmånaden.

I förvaltningsrätten anförde den sökande bl.a. att sista inlämningsdagen för aktivitetsrapporten var den 14 september och att Arbetsförmedlingens meddelande därför var felaktigt. Detta med hänvisning till Arbetsförmedlingens beslutstöd om att en sökande som har anmält sig som arbetssökande den 20 eller senare i en månad ska redovisa sina sökaktiviteter för anmälningsmånaden nästnästföljande månad.

Arbetsförmedlingen har yttrat sig i målet och bl.a. anfört att första rapporteringstillfället räknas utifrån tiden för anmälan om arbetssökande på Arbetsförmedlingen och att alla arbetssökande som tillskrivs sökkategori öppet arbetslös ska aktivitetsrapportera. Den sökande skrevs in i sökkategori 11, dvs. öppet arbetslös den 29 juni. Den sökande ska enligt Arbetsförmedlingens systemstöd samt Arbetsförmedlingens rutiner och bestämmelser om aktivitetsrapportering lämna en aktivitetsrapport senast den 14 augusti.

Förvaltningsrätten fann att den sökande haft skyldighet att lämna en aktivitetsrapport senast den 14 augusti. Det förhållandet att hon endast var ersättningsberättigad för de tre sista dagarna i juli månad utgör inget godtagbart skäl för att inte lämna aktivitetsrapporten inom utsatt tid. Förvaltningsrätten meddelade den sökande en varning. (Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 22 december 2015 i mål nr 21137-15)

 

Erbjudet arbete i annat land

 

Den arbetssökande avvisade ett erbjudet arbete som byggnadssnickare hos ett bemanningsföretag i Norge och arbetslöshetskassan satte därför ned dagpenningen. Regeringsrätten, som hade att ta ställning till om det erbjudna arbetet kunde anses ha varit lämpligt, konstaterade att det i 11 § ALF saknas stöd för att generellt anse att ett arbete skulle vara olämpligt enbart på den grunden att det är beläget i ett annat land. Vidare uttalade domstolen att frågan om arbetets lämplighet måste bedömas både utifrån vad som anges i 11 § ALF, och utifrån andra faktorer som kan påverka livssituationen för en arbetssökande. Arbetets art, den arbetssökandes erfarenhet av arbete av liknande slag, avståndet till hemorten, språksvårigheter, stora skillnader i levnadsförhållanden m.m. ansågs kunna vara sådana faktorer. Mot bakgrund av att den sökande var verksam i byggbranschen, att bostadsorten inte var belägen alltför långt från Norge samt det faktum att Norge både språkligt och kulturellt har stora likheter med Sverige, fann Regeringsrätten att det erbjudna arbetet var lämpligt. (RÅ 2008 ref. 45, mål nr 800-06). 

 

Anställningsform som strider mot LAS

 

En person som ansökte om arbetslöshetsersättning ansåg att han inte var skyldig att ta ett erbjudet arbete, eftersom anställningsformen stred mot lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Arbetet som erbjöds den sökande innebar fortsatt tidsbegränsad anställning istället för tillsvidareanställning. Arbetslöshetskassan hade därför stängt av personen från rätt till ersättning enligt de regler som gällde då. Gällande frågan om det erbjudna arbetet kunde anses vara lämpligt framhöll Regeringsrätten att den sökande redan hade haft arbetet under en viss tid. Vidare hade det inte framkommit någon omständighet som medförde att arbetet enligt 11 § ALF skulle anses vara olämpligt. Enbart det faktum att det nya erbjudandet inte stämde överens med föreskrifterna i LAS om rätt till tillsvidareanställning ansågs inte medföra att ett arbete som dittills hade varit lämpligt, inte längre skulle vara det. (RÅ 2004 ref. 73, mål nr 7375-01). 

 

Utbildning och erfarenhet

 

Den sökande uppgav som skäl till att han inte hade sökt tre anvisade arbeten att han saknade utbildning och erfarenhet och att de därför var olämpliga. Mot bakgrund av att det är Arbetsförmedlingen som gör bedömningen av vilka arbeten som en arbetssökande ska söka och att det därefter är arbetsgivaren som ska avgöra om personens kvalifikationer är tillräckliga för att han eller hon ska få tjänsten, fann kammarrätten att det fanns skäl för att sätta ner dagpenningen. Därmed ansågs de anvisade arbetena ha varit lämpliga. (Kammarrättens i Stockholm dom den 2 april 2008 i mål nr 248-08).

 

Lämnat en tillsvidareanställning för en provanställning

 

Frågan i målet var om en person som lämnat en tillsvidareanställning för att börja en provanställning ska anses ha lämnat sin anställning utan giltig anledning i den mening som avses i 43 § ALF.

Regeringsrätten fann att en provanställning är avsedd att användas av arbetsgivaren för att pröva en arbetstagares lämplighet för arbetet. Det framgår av konstruktionen av reglerna om provanställning att det vanliga ska vara att provanställningen övergår i en tillsvidareanställning. Det är också normalt att tillsvidareanställning inleds med provanställning.

Den sökande hade när han lämnade sin tidigare anställning inget skäl att tro annat än att den nya anställningen skulle komma att inledas och senare övergå i en tillsvidareanställning. Den omständigheten att den nya anställningen var en provanställning innebar därför inte att han kunde anses ha saknat giltig anledning att lämna sin tidigare anställning. (RÅ 2009 ref. 32, mål nr 2938-06). 

 

En eller flera sanktioner vid samma beslutstillfälle

 

Arbetsförmedlingen skickade vid samma tidpunkt flera olika underrättelser avseende ifrågasatt ersättningsrätt till arbetslöshetskassan eftersom den sökande inte sökt anvisade arbeten. Kammarrätten fann att även om en arbetssökande hade underlåtit att söka flera anvisade arbeten så kunde endast en sanktion påföras. (Kammarrättens i Stockholm domar den 31 mars 2006 i målen nr 2771-05 och 4875-05).

 

Ej nedsatt dagpenning

 

Den sökande hade i ett e-postmeddelande till arbetsgivaren förklarat att hon i första hand ville ha ett liknande semestervikariat på hemorten. Hon hade i anslutning till detta beskrivit sin familjesituation samt att hon fått vetskap om semestervikariatet via en anvisning från Arbetsförmedlingen. Vidare hade hon först i efterhand sänt in handlingar för att styrka sin behörighet för tjänsten.

Frågan i målet var om den sökande i sin e-postkontakt med arbetsgivaren uppträtt på ett sådant sätt att hon uppenbarligen vållat att anställningen inte kommit till stånd.

Regeringsrätten fann att den sökande som på detta sätt redovisat korrekta förhållanden inte kunde anses klandervärt. Att hon hade uppgett att hon fått en platsanvisning från arbetsförmedlingen kunde enligt Regeringsrätten inte läggas henne till last. Det kunde inte heller i detta sammanhang enligt Regeringsrätten tillmätas någon särskild betydelse att hon först i efterhand lämnat in handlingar för att styrka sin behörighet för tjänsten. (RÅ 2010 ref. 65, mål nr 662-09).

 

Lämnat deltidsarbete

 

Frågan i målet var om personen hade haft giltig anledning att säga upp sin deltidsanställning innan hon hade förbrukat sina 75 ersättningsdagar.

Den 7 april 2008 hade personen påbörjat en säsongsanställning med ca 8-12 timmars arbetstid per vecka. På grund av deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen får man maximalt använda 75 ersättningsdagar i kombination med deltidsarbete, vilket för hennes del innebar arbete längst t.o.m. den 29 augusti 2008. Under uppsägningstiden fick hon ett erbjudande om en heltidsanställning. Då den nya arbetsgivaren hade ett akut behov av personal fick hon börja arbeta där under uppsägningstiden, vilket medförde att hon under en period hade två anställningar. Detta innebar att hon endast hade förbrukat 66 av sina 75 ersättningsdagar när den första anställningen upphörde.

Kammarrätten fann att arbetslöshetskassan inte haft rätt att stänga av personen från ersättning. Kammarrätten anförde bland annat följande: " På grund av att hon sökte och erhöll ett nytt arbete och påbörjade detta redan innan hennes anställning upphörde förbrukades aldrig de 75 ersättningsdagarna. Det skulle dock motverka grundtanken och syftet med lagen om hon skulle avstängas från ersättning på grund av att hon sökt och erhållit en ny tjänst. När hon sa upp sig från sin tjänst hade hon en giltig anledning att göra så. Senare inträffade förhållanden kan enligt kammarrättens mening inte ändra på detta, i synnerhet inte när det beror på att sökanden aktivt har försökt få en ny anställning". (Kammarrätten i Göteborgs dom, mål nr 5851-09).

 

Frågan i målet var om personen haft giltig anledning att säga upp sin deltidsanställning innan hon förbrukat sina 75 ersättningsdagar.

Personen var anställd som vicevärd i en bostadsrättsförening som hon var medlem i. Anställningen omfattade tio procent av heltid och lönen var 3 200 kronor i månaden. Hon avslutade anställningen på egen begäran den 15 februari 2009. Vid den tidpunkten hade hon förbrukat 73,5 av de 75 ersättningsdagarna.

Högsta Förvaltningsdomstolen fann följande: "Frågan om /.../ haft giltig anledning att säga upp sig måste bedömas mot bakgrund av vad som allmänt anses vara godtagbara skäl och efter en sammanvägning av förhållandena i hennes fall. Några omständigheter som är hänförliga till arbetsplatsen har inte åberopats i målet. Det är emellertid ostridigt att /.../, när 75- dagarbegränsningen närmade sig, inte hade fått något heltidsarbete och således stod inför valet att säga upp sig från sin deltidsanställning eller förlora hela arbetslöshetsersättningen."

Med hänsyn till den mycket korta tid som återstod innan ersättningsdagarna för deltidsarbetet förbrukats helt och till anställningens begränsade omfattning ansåg Högsta Förvaltningsdomstolen att personen haft giltig anledning att säga upp sig. (HFD 2012 ref. 25, mål nr 7388-10). 

 

Lämnat arbete på grund av trakasserier och mobbing

 

Frågan i målet gällde om den sökande som blivit utsatt för trakasserier och mobbing från arbetsgivarens sida gjort konstruktiva försök för att komma tillrätta med problemen innan hon sa upp sig.

Arbetslöshetskassan vidhöll vid omprövning sitt tidigare beslut att stänga av den sökande i 45 dagar. Kassan ansåg att det inte framgick av utredningen i ärendet att det hade vidtagits några konstruktiva försök att komma tillrätta med problemen på arbetsplatsen. Den sökande överklagade till förvaltningsrätten som avslog dennes överklagande.

IAF överklagade till kammarrätten. IAF ansåg bl.a. att när varken arbetsgivaren eller arbetstagaren är medlem i någon partsorganisation kan möjligheterna att utifrån påkalla stöd och åtgärder vara begränsade. När det dessutom rör sig om en liten arbetsplats och det är arbetsgivaren själv som utsatt sin medarbetare för den kränkande särbehandlingen kan kravet på åtgärder inte ställas lika högt som på en större arbetsplats. 

Kammarrätten bedömde att det av utredningen framgick att den sökande vid flera tillfällen hade försökt tala med sin arbetsgivare för att komma tillrätta med problemen. Vidare ansågs den sökande med hänsyn till arbetsplatsens storlek ha gjort vad denne kunnat för att få en ändring till stånd. Kammarrätten ansåg att den sökande hade haft giltig anledning att lämna sitt arbete då förbättring inte skedde. (Kammarrätten i Göteborgs dom, mål nr 9178-12).

 

Fråga om aktivt arbetssökande samt eftergift

 

Kammarrätten fann att fem sökta arbeten under en två månaders period inte var tillräckligt för att den sökande skulle betraktas som aktivt arbetssökande. Vidare konstaterade kammarrätten att den sökande i maj 2011 fått information om villkoren för arbetslöshetsersättning. Kammarrätten ansåg att den sökande obehörigen fått ersättning från arbetslöshetskassan och att hon skäligen bort inse detta. Hon skulle därför återbetala ersättningen om det inte fanns särskilda skäl för att efterge kravet på återbetalning.

Den sökande hade till kammarrätten uppgett att hon vid flera tillfällen frågat sina handläggare på Arbetsförmedlingen om hur många arbeten hon borde söka varje månad och att hon då fått till svar att hennes sökande varit tillräckligt. Kammarrätten ansåg att de saknade skäl att ifrågasätta dessa uppgifter mot bakgrund av vad som framkommit i målet. Kammarrätten fann att Arbetsförmedlingen fick anses ha medverkat till att den sökande trott att hon varit aktivt arbetssökande. Hon kunde därför inte anses ha orsakat den felaktiga utbetalningen medvetet eller av grov oaktsamhet och fann därför att det fanns särskilda skäl för att befria henne från betalningsskyldighet såvitt avsåg hälften av beloppet. (Kammarrätten i Stockholms dom den 20 november 2013 i mål nr 872-13).